Mio min Mio

Premiär för mina nya, ursnygga skor från Jeffrey Campbell

På torsdagen gick jag på dejt med mannen i mitt liv, barnet stannade hos mommo och vi kände oss lösa och fria. Jag hade höga förväntningar på Mio min Mio, de jag pratat med har lovordat den och jag hade fått positiva antydningar från min bror som medverkar.

 

 

Det började positivt, scenen var uppdaterad och vattnet som rann runt gav en spännande effekt. När pjäsen satte igång kom gåshuden krypande, ett täcken på att det kan bli bra. Kostymerna var snygga och välgjorda, och fastän det var färre skådespelare med än tidigare år, var scenen fylld med människor hela tiden. Snabbt kunde man konstatera att de satsat på kvalitet framom kvantitet i år.

Min bror, anden med rasta.

Det finns så mycket bra man kunde skriva om Mio min Mio. De finurliga lösningarna avlöste varandra. "Den gråa massan" spelade allt från vind till häst till brunn. Allt snyggt koreograferat och fungerande.

Sorgfågeln som ständigt var närvarande på scen, fascinerade mig. Jag skulle kunna gå och se pjäsen en gång till bara för att följa med hennes rörelser.

Jag var lite sugen på att plocka hem en av dessa vita stenar som minne, men jag kunde hålla mig.

 

Gå och se pjäsen om ni vill se något vackert, musikaliskt och aningen skrämmande. Men gör som vi och lämna de minsta barnen hemma, detta är inte en pjäs för dem.

Biljetter bokade

Då var biljetterna till årets sommarteater, Mio, min Mio bokade. 18.7 blir det teaterkväll på tumis med mannen då mommo är barnvakt. Inte illa. Jag läser det här och blir riktigt spänd av förväntan.



En födelsedagsgåva

Min bror spelar berättaren och det är alltid lika härligt att se honom på scen. Jag är kanske lite partisk men han är fruktansvärt bra!

Prästkullarevyn

I dagens Västis var det recension av Präskullarevyn Dags Igen! Jag har inte själv varit och sett den ännu men det blir nog av den närmaste veckan.

Extra roligt var det att de uppmärksammat min kära bror i recensionen: 

"De återkommande åldringarna i Jan Karells och Tobias Sjömans gestalter är bitvis riktigt festliga tack vare mimik och kroppsspråk."

Jan har alltid varit duktig på kroppspråk. Jag rekommenderar alla som ser honom i en pjäs att titta extra noga på hans minspel och ansiksuttryck, det är den roligaste delen av varje teater.

Sommarteatern

På torsdagen besökte vi premiären av årets sommarteater på Raseborg, Trollkarlen från Oz. Jag har sett den klassiska filmen en gång, men känner inte storyn hemskt bra, så jag hade inga förväntningar eller bilder i huvudet om hur det borde vara.

Det var definitivt en bra sak att gå dit utan fördomar. Det visade sig att landet Oz bjuder på ett färggrant spektakel, glada miner och sprudlande energi. Precis vad jag vill ha från min sommarteater. Jag njöt hela pjäsen igenom, och träbänkarna kändes inte alls så hårda som de brukar.

Andra från höger är min duktiga bror, som denna gång var klädd i grönt från topp till tå. Smaragdgrön är definitivt din färg, Jaane.
Min absoluta favorit var hunden Toto. Jag älskade hennes energi, och vi har ett gemensamt intresse, Godis!

Stenar i fickan

Jag var på teater igår, Roger hade, helt på eget initiativ, köpt biljetter.

Vi såg Åbo Svenska Teaters turnépjäs, Stenar i fickan. Om den kommer till en by nära dig, gå och se den, det är helt otroligt hur mångsidiga två killar kan vara!

Heja familjen!

På eftermiddagen var jag och tittade på min lillebror som spelade en hård tennismatch.

På kvällen tittade jag på min lillasyster och min storebror som spelade sommarteater på Raseborg.
Tennismatchen var svettig och intressant. Min bror spelade verkligt bra, fast hans motståndare tyvärr var hårdare.

Pjäsen, Robin Hood, var bra, men inte fantastisk. Det jag njöt mest av var musiken, den fångade verkligen stämningen till hundra procent. Röde Jill imponerade också på mig, men en kvinna med så vackert namn måste givetvis vara exceptionell. Pjäsen är definitivt sevärd, men på många sätt förutsägbar.
Scenen och kostymerna var välgjorda och detaljrika, allt för att skapa en perfekt stämning.

Hotell-liggaren

Vi var och tittade på Hotell-liggaren som går på Tryckeriteatern i Karis, igår. Det var en fars som alla andra, mycket smällas i dörrar, vackra älskarinnor, fula älskare och allmänt missförstånd. Skratt utlovades och skratta fick vi.


Fastän scenen var sparsam med rekvisitan var det en rik föreställning. Skådespelarna kom ihåg sina långa repliker, och levererade dem träffsäkert. Fastän jag inte gapflabbade hela tiden var det nog ett ständigt fnitter.

Min bror såg ytterst underlig ut som kinesen Wong, och min syster såg vuxen ut i sina kläder. Hennes roll som Maria var den enda "lugna" rollen och det var skönt att vila ögonen på henne då allt annat var kaotiskt.

För kaotiskt blev det, till sist var jag totalt stressad över alla "plot twists" att det nästan kändes som en lättnad då vi hörde orden "jag tror det här är slutet".

Men så skall det ju vara då det är fars.

Nästa gång spelar de i Karis på lördagen, sen flyttar de till Karelia. Missa den inte, alla behöver lite kaos och skratt ibland.

Bilderna tagna av Jan Lindroos, lånade från Tryckeriteaterns hemsida.

Karisrevy

Igår var jag och tittade på Karisrevyn "På ruinens brant". Det var en riktigt intressant upplevelse, med flera godbitar.

För den som inte är så insatt kan Wikipedia berätta att en revy är en: "underhållningsform som består av en blandning av musik, dans, sketch och monolog. Till kupletterna och sångerna används ofta kända musikstycken som försetts med nyskrivna texter. I sketcherna behandlas aktuella ämnen med satir och humor."

Gårdagens revy var alltså en blandning av flera olika sketcher där den röda tråden var en kommun som står på ruinens brant. Vissa av sketcherna var väldigt korta, och ibland hade jag svårt att hänga med i vad som egentligen hände. Andra sketcher var riktigt roliga, där revygänget lyckats få en ordentlig slutkläm på skämtet. Sedan fanns de även de scener som kändes alltför långa, där en skojig tanke dragits ut så att det roliga försvann.

Första akten var kanske lite trög, men då man tänker på att det var dagen efter premiären så är det helt förståeligt. Till andra akten var skådespelarna mera igång, och där fanns det flera ställen t.o.m. jag (som är totalt humorlös) skrattade högt.

Summa summarum vill jag säga åt alla att gå och se denna revyn! Gänget har jobbat hårt och fått ihop en rolig revy med många lokala anspelningar.

Jaane, min kära bror, spelade sina roller med ett mycket bra flyt, men han börjar väl vara pro vid det här laget. Min favorit syster Zaida visade att hon kan dansa, och skrämde mig med att visa att hon håller på att bli en riktig kvinna. Kenneth, min pappa, har höjt ribban och verkligen förbättrat sin prestation på scenen. Jag är så stolt över dem alla!

Helt fräckt har jag stulit bilderna från Tryckeriteaterns hemsida. För mera bilder, gå in på denna sida.

Raseborgs Sommarteater

Igår var vi och tittade på Djurgården med familjen. Då jag fick höra att de skulle spela Djurgården var jag lite skeptisk. Boken är mycket bra, men hur kan man föra över detta till en musikal?

Det visade sig att man kan göra det riktigt väl. Pjäsen var rolig och välutförd. De hade lyckats göra temat aktuellt, samtidigt som bokens tema fanns där. Slutet var jag lite besviken på. Jag minns att det var det bästa i boken, så välskrivet och perfekt. Här kändes det lite klumpigt på något sätt, men, det går väl inte att jämföra en bok med en upplevelsen av en sommarteater...

Bra var den, i alla fall! Gå och se på den. Och, ta med blommor åt Zaida om ni gör det, så behöver hon inte plocka själv igen.