Julen kommer

Nu som då kryper något juligt in i vår lägenhet. Jag har annars varit dålig på att julpynta i år, men när jag hittade detta matunderlag i en affär kunde jag inte låta bli. Först var det mycket snusas och funderas, men ganska snabbt blev det godkänt.

Endera är det en jäkligt stor katt på bilden, eller så är tomten otroligt liten. Kanske han är en av de där små tomtarna mamma alltid sa att lurade i fönstret när jag gjorde något tokigt?

Vår Natasha växer hela tiden. Ju större hon blir desto bättre ser man hennes underbara färger.

Buffy

Jag och sambon ser på gamla tv-serier, för en tiden sedan plöjde vi igenom Dark Angel, nu är det dags för Buffy, the vampire slayer.

Det är helt fruktansvärt dåligt, samtidigt som det är otroligt bra. Älska 90-tal!

Ut i kylan

Jag har varit trött och hängig den senaste tiden. Att stiga upp när klockan ringer har varit oerhört svårt, så pass svårt att jag ofta blivit liggande i sängen alldeles för länge (tur att jag har flextider).

En orsak till denna trötthet är förmodligen det att jag minskat på mina joggingturer. Det har känts så motigt att dra på sig alla kläder för att fara ut i kylan. Idag tvingade jag ut mig, och efter första kilometern var jag glad att jag gjort det.

Det blev en superskön länk på sju kilometer, och jag frös inte alls. Istället fick det blodcirkulationen att verkligen komma igång.

På bilden ser ni mig i hundra lager, en varm t-skjorta, ett långärmat underställ i fleece, en varm löpartröja samt en vindtät jacka.

PS. Visst är mitt nya skydd till telefonen snyggt? De glada färgerna får mig på gott humör.

Hemma igen

Det är skönt att vara hemma igen, har nog egentligen varit hemma sedan måndagen, men först nu har jag lite tid för mig själv. Det har med andra ord varit en hektisk vecka. Vackert så, roligt med program ibland.

Laddade just upp bilderna från London, det blev inte så många, men de var roligt att titta igenom dem i alla fall.

Ganska snabbt hittade jag ny profilbild till Facebook.

Denna cider avnjöts på en typisk engelsk pub. Eller i alla fall trodde vi att det var det tills vi noterade att det pratades svenska vid åtminstone tre bord, och servitrisen var från Skåne. Tänk att man måste fara till London för att få service på svenska!

Lite turistas hann vi med mellan shoppingen. Vi bodde så pass nära the London Bridge att det kändes helt OK att fara dit.

OMG! Shoes

Jag är i en skrämmande shoppingtrans idag, där jag hittar en massa fina grejer jag bara Måste Ha.


Har ni sett en sån underbar skoskulptur? Det här hittar man inte i skobutikerna i Ekenäs.

Nu är det lunch som gäller. Ha en skön söndag, allihopa!

London, day one

Det har varit en kul men lång dag här i London. Vi har, bland annat:


Tittat på halvnakna män som sprang runt Picadilly Circus.


Dreglat efter skor gjorda av choklad.


Beundrat vackra skyltfönster på Harrod's.


Och suktat efter otroliga dockhus.

På flygplatsen

Än så länge är vårt flyg endast 15 minuter försenat. Med tanke på den kaos som råder här på flygplatsen skulle jag inte bli överraskad om det blir mer försenat.


På bilden ser ni avgående flyg, de med grönt är inställda.

En intressant grej: vi blev erbjudna 300€ som resepresentkort eller 150€ i kontanter för att ta ett flyg som landar 21.15 istället för vårt bokade flyg. Nej tack sa vi, har ingen lust att vänta fem extra timmar på flygfältet.

The story, part three

Morgonen efter kändes allt väldigt underligt. Det är första och enda gången jag vaknat upp bredvid en främling. Vi hade alla ganska ordentligt med krapula, och fastän vi pratat och stojat kvällen innan var alla ganska tysta och bleka. Jag frös helt otroligt eftersom vi bara hade ett täcke, och det beslagtog Roger så snart han somnat.

Min kompis L och hennes kille bytte nummer, och ganska snabbt var pojkarna försvunna ur lägenheten. Inget hände sedan på ett par veckor. L hade haft lite kontakt med killen per sms, men det hade inte kommit någon vart.

En kväll då jag och L körde ett varv runt stan (raggarrundan) efter ett kvällsdopp (vi vinterbadade på den tiden) såg vi L:s kap och Roger i kön vid Prisses (hamburgerkiosken i Ekenäs där alla hänger då den är mitt emot ungdomsgården). L blev helt till sig, jag blev glad för hennes skull och efter ett varv till runt stan fick jag henne övertygad att stanna vid Prisses och prata med killen.

Som en äkta wingman erbjuder jag mig att ockupera vännen (Roger) medan hon stöter på killen. Allt gick som smort, och de bestämde att hela gänget skulle fara och bowla inkommande helg. Det kändes på något sätt lättare för dem att fara med hela gänget. Till saken hör nämligen att både L och killen var lite blyga, och ingen vågade ta första steget.

Bowlingkvällen kom fort, det blev jag, min pojkvän, L och hennes blivande pojkvän, Roger och några andra. Vi hade en kul kväll, och det började lite gnistra mellan L och killen. Roger har berättat efteråt att han blev mycket besviken då jag hade en pojkvän, eftersom han hade hoppats att det skulle hända något mellan oss.

Följande steg i processen var när Roger bjöd in oss till en fest hemma hos honom i Sjundeå. Jag kom ensam, eftersom jag mer och mer kände att min dåvarande pojkvän inte fungerade. Jag behövde tid ifrån honom, för att verkligen få veta vad jag ville göra.

Vi har inte mycket bilder från den här tiden, men ett foto hittade jag från den här kvällen. Då jag ser på det kan jag inte fatta att Roger fortfarande var intresserad av mig efter den kvällen. Han måste ha varit desperat.
Det var en livad fest, Rogers kusin blev påkörd (tappade några tänder, inget allvarligare, tack gode gud för det), killarna skulle visa sin manlighet genom att få "virvel" i vodka-flaskan och alla var sådär allmänt orediga.

Jag pratade mycket med Roger den kvällen, och ju mer vi pratade desto klarare blev det för mig att vi verkligen funkade. Vi synkkar på många plan, vi har olika personligheter men samma värderingar. Det tror jag att är den perfekta mixen för att bra förhållande, vi blir inte uttråkade på varandra, men vi har liknande åsikter om viktiga beslut i livet.

Stay tuned for the final episode of The Story.

Strejk, bloggala och bowling

Jag har varit på helspänn hela veckan pga den där förbaskade flygstrejken. Vi åker till London på fredag, och det har varit ganska osäkert med hur vårt flyg ska gå. Som tur är har Blue1 och arbetstagarna kommit överens, och det nya avtalet torde vara underskrivet vid det här laget.

Så snart blir det shopping! Tanken är att bloggen ska uppdateras flitigt på resan, men vi får se hur det blir.

Tyvärr blir det ingen bloggala för mig ikväll. På alla bloggar diskuteras det om den, och visst skulle det vara superkul att vara där ikväll. Fast jag har inte heller så dåliga planer för kvällen, vi ska ha rekreationskväll med flickorna på jobbet. Rödvin, lite tilltugg och bowling står på schemat. Inte alls illa.

The story, part two

Väl inne på krogen hittade jag min vän. Hon var fastklistrad i en vilt främmande kille. Det här är ett vanligt beteende på Jump, men väldigt ovanligt beteende för min vän L. Då de kom upp för luft märkte jag snabbt att de passade bra ihop.

Eftersom hon skulle komma till mig övernatt fick jag snällt vänta vid bordet. Som tur var hade min väns killes två kompisar att hålla mig sällskap. Den ena, P, sprang mest runt baren, så jag pratade för det mesta med den andra kompisen, känd för er som Roger.

Ju mer vi pratade desto trevligare märkte jag att han var. Han var superblyg, vågade inte säga så mycket utan skrattade mest åt mina tokigheter. Helt samma som han gör nu alltså, fast det nu inte handlar så mycket om att han inte skulle våga, mera det att han inte orkar eller hinner få en syl i vädret.

Då krogen stängde kunde jag ju inte låta kvällen sluta, så jag bjöd L, hennes kille, hennes killes kompisar och en annan av mina vänner hem till mig för efterfest. Om mamma läser det här får hon säkert dåndimpen.

Mitt i den kalla natten traskade hela gänget i sakta mak hem till mig. Hur hade jag fått killarna medlurade? Jag lovade att de skulle få spela Nintendo! NES är det absolut bästa sättet att charma pojkar födda på 80-talet (och säkert de flesta andra också).


Så vi spelade Mario halva natten, tills vi alla en efter en somnade. Jag kan fortfarande inte förstå att vi alla rymdes i min lilla etta. Min ena kompis på en extrasäng, Rogers kaveri i en utbäddbar stol, L och hennes erövring delade världens mest obekväma soffa (man fick sjukt i baken endast av att sitta i den) och jag och Roger delade min säng.

Nu vill jag ännu påpeka att vi delade säng som vänner, vi rörde inte varandra ens en sekund. Jag hade min pojkvän och Roger var en riktig gentleman.

Följande morgon... nej, nu räcker det för idag. Jag fortsätter med resten i ett senare skede.