Dålig vana

Jag har börjat med en ovana. Varje eftermiddag när jag cyklar hem från jobbet brukar jag samtidigt kolla Facebook. Det är inte särskilt hälsosamt att titta mer på statusuppdateringar än på trafiken runtomkring.

Samtidigt känns detta som ett utmärkt sätt att multitaska, dagens nyheter samtidigt som man miljövänligt transporteras hem.

Den största synden av allt är att jag inte ens använder hjälm. Fy skäms, kvinna!

Yoga ikväll

Äntligen börjar yogan igen. Sommarens paus har varit alldeles för lång och jag väntar på att få stretcha, böja och töja på kroppen ikväll. Det ska bli intressant att se hur styv jag blivit av allt springande de senaste månaderna.

Yoga gör mig lycklig. Det är en perfekt motpol till löpningen som stundvis är både stressig och högljudd. Yogan ger mig lugn, ro och en kick-ass styrka. Till höstens kurs har jag även rekyterat två nybörjare, det ska bli roligt att se vad de tycker om denna träningsform.

Hallonmuffins och brädspel

Vi firade stort igår kväll efter det lyckade ruset. Jag bakade hallonmuffins, som faktiskt blev riktigt, riktigt goda. Enkelt recept var det också, så det blir nog mera sådana här hemma. Nästa gång försöker jag kanske laga dem lite mer cupcake-aktiga, så att jag inte behöver skämmas som bloggare.
Hallonmuffinsen åts upp av våra gäster. De avnjöts tillsammans med brädspel och den perfekta söndagskvällen blev till.

PB slaget

Jag slog min tid från ifjol på Raseborgsruset. Vet inte riktigt hur det gick till eftersom jag faktiskt tog det lugnt och inte maxade. 1:10:56 var tiden, och även om sträckan tyvärr inte är 13 kilometer som de säger utan närmare 12,1, så är det en riktigt fin tid. Medelpulsen var dock hög, 183 slag/minut.

Terränglopp är tunga, mycket tyngre än asfalt. Jag är sporrad att träna inför Lidingöloppet nästa år, men 30 kilometer tung terräng känns tufft.

Ni kan läsa mera om Raseborgsruset på Maratonbloggen.

Hipp hurra!

Idag firar vi min mamma, som för tio år sedan slutade röka. Jag är stolt över henne, och glad att hon gjorde beslutet att fimpa för gott.

Annat som gör mig glad är att mina underbara värdfamilj i USA är ute och shoppar bröllopsskor åt mig. Eller, spanar efter är kanske mera korrekt. Skorna jag vill att de ska kolla in är från David's Bridal, och går givetvis inte att få tag på detta lilla land. Klicka här. Nice, huh?

Jag älskar David's Bridal, där finns allt man kan drömma om. Synd, och tur, att deras butiker är långt borta.

Imorgon skall vi springa Raseborgsruset, terrängloppet på 13 kilometer som jag deltar i för fjärde gången. Varje år har jag förbättrat min tid med några minuter, men jag tar ingen stress för imorgon. Skall försöka njuta av loppet och ta det lugnt istället. Vi får se hur det blir med det.

Ett gott skratt förlänger livet

Efter den här filmen tror jag nästan jag får leva till hundra. Underbara Rio gör mig varm inombords.

Bara vi tjejer

Roger är borta på en fest i arbetets tecken så det är bara jag och katterna hemma. Det var längesen vi fick en kväll för oss själva och det är riktigt skönt.

Jag började med att fara ut på en liten återhämtande länk i regnet. Många gånger mår min kropp bättre av att röra på sig lite än totalvila efter ett tungt pass. Nu har jag surfat runt på bloggar i lugn och ro medan jag stoppat Natasha från att äta osten från mina knäckebröd.

Snart blir det choklad och the Sims på agendan. I love my life.

En häftig prestation

En annan kul grej som hände på söndagen var min lillebrors första triathlon lopp. För två veckor sedan planterades tanken om att tävla i triathlon och före söndagen hade han endast tränat med tävlingscykel två gånger. Det var alltså inte med alltför stora förväntningar han deltog i Linnanmäki triathlon i Helsingfors.

Sträckorna var 300 meter simning, 10 kilometer cykling och 3 kilometer löpning. Eddie kom på femte plats med tiden 42 min 18 sekunder. Helt härligt! Ni kan tro att han har blivit biten av den flugan.

Bilden tagen av min mor, och stulen från Facebook.
Kanske vi kan tävla i Ironman tillsammans någon gång?

Maximerade långpasset

Igår var maratonträningens längsta långpass. Jag hade planerat att komma över 30 kilometer för att få en känn på "väggen" som alla pratar om.

Vi var totalt tre glada typer som sprang iväg på söndagen, Jens från maratonskolan och så Roger. Jag såg framemot att ha sällskap då 30 kilometer är en ganska lång sträcka att avverka ensam och på nya vägar.

Det gick bra i början, då vi hade avklarat 16 kilometer nådde vi Box och vänliga nybyggare som erbjöd vatten. Allt flöt på, stegen kändes lätta och små regnskurar höll mig sval. Fram till halvmaratonsträcket var det inga problem, men vid det här laget visste vi inte riktigt hur länge vi hade kvar och det skapade en viss oro.

Vid cirka 25 kilometer möttes vi av en korsning och en skylt, Ekenäs 12 kilometer. Jag kan berätta att det inte var särskilt uppiggande. Benen började kännas tunga, och vid Broby ridstall nådde vi en genväg som också kunde ha varit en senväg. Som tur hjälpte några vänliga typer oss på rätt köl.

Vi kämpade på och det blev tyngre och tyngre. Slutligen kom vi fram till Horsbäck, bekanta vägar var en fröjd för ögat. Horsbäckvägen har dock aldrig känts så lång förr.

Väl framme i Dragsvik kunde vi stanna klockorna. Det blev totalt 35,45 kilometer på 3h 40 minuter, dvs en medelfart på 6:29 min/km. Håller jag bara lite snabbare takt än det på maraton så kommer jag under 4,5 timmar. Det, mina vänner, känns nästan överkomligt.

Hinderbana

Det var faned och öppna portar på garnisonen igår så vi tog tillfället i akt och vandrade omkring på området lite. Jag gillar verkligen de gamla, röda, tegelhusen som finns överallt på garnisonen. De är så charmiga.

Roligast var det ändå att gå runt hinderbana och testa de olika hindren. Jag skulle så gärna någon gång testa den påriktigt. De borde ordna bootcamp på garnisonen någon gång, jag skulle definitivt vara med.

Första hindret var redan problematiskt för mig. Roger klarade sig mycket bättre med sina långa ben.
Den här plankan skulle man alltså klättra över. Jo morjens tänkte jag.

Det skulle säkert ta evigheter för mig att ta mig runt, men oj så kul det skulle vara att försöka.