Ord man får äta upp

För ungefär ett och ett halvt år sedan lovade jag Lottas bror att inte börja mammablogga fastän vi får barn. Tji fick han (och jag). Jag gissar att de orden knappast är de enda jag kommer att få äta upp under de kommande åren. 

Det är så många åsikter och tankar som ändrar efter att man får barn. Ständigt hör jag "vänta bara" och "du får se sedan". Jag vet att de många gånger har rätt, men det är svårt att veta nu vad som kommer att ändra och vilka principer som hålls samma. Ibland blir jag skrämd av tanken, tänk om jag totalt förlorar min personlighet?

Försöker se det positiva

Det finns några saker som jag inte kommer att sakna efter att katterna flyttat. Som det eviga klättrandet på TV:n.

Och jo, jag vet, vår växt mår jättebra, den fullkomligt sprudlar av liv. Jag har ingen grön tumme, och orkar för det mesta inte bry mig.

Yoga för gravida

Jag har gått på gravidyoga sedan januari, och den kursen har hjälpt mig att både fysiskt och psykiskt förbereda mig inför förlossningen. Vi har fått bra, konkreta tips på olika förlossningspositioner och andningsövningar. Vår ledare har också gett oss fina och positiva tankar att ta med till förlossningen. Tankar som man kan plocka fram då det känns som värst.

Igår på yogan fokuserade vi mest på ryggövningar och andning. Det är så skönt att sträcka och vrida på ryggen, speciellt korsryggen som tar mycket stryk under graviditeten. Jag kan ha sjukt i korsryggen under dagen, men det försvinner alltid efter ett yogapass.

Jag rekommenderar verkligen för alla som är gravida att gå på yoga eller någon liknande förberedelsekurs. Se bara till att du börjar en yoga som är anpassad för gravida, speciellt om du är långt gången. Annars kan det bli mycket obekvämt. Jag testade att göra ”vanlig” solhälsning i sjunde månaden, magen blev i kläm vid så gott som varje position, inte särskilt lyckat. 

Pimpad mammalåda

Mammalådan är perfekt som första säng åt ett litet spädbarn. Jag och min mamma funderade länge och väl på hurudant tyg vi skulle använda för att klä den. Jag är definitivt inte någon vän av pasteller och volang, och det kändes som om alla lådor kläddes med sådant.

Så hittade mamma detta blogginlägg, på bloggen Kalliolla Kukkulalla, och vi var sålda direkt. Tyg köptes, och samma kväll som vi kom hem från butiken fixade min supermamma lådan.

 

Jag älskar den, den passar så bra här hos oss. Nu väntar den bara på Liten.

Några tankar inför förlossningen

Som person har jag ett relativt starkt behov av att ha kontroll över situationen samt ordning och reda omkring mig, det kan alla som känner mig intyga. Därför känns detta med förlossning som ett väldigt skrämmande koncept. Jag har inga möjligheter att veta när det börjar, jag kan inte planera tidpunkten på något sätt, och det känns väldigt konstigt.

En annan osäkerhetsfaktor är avståndet till BB. Vi skall till Lojo sjukhus, som är ungefär 40 minuter härifrån. Dagtid vardagar är min man i Hangö på arbete, och det tar ungefär 30 minuter att köra därifrån. Från vad jag har läst pågår en förstföderskas förlossning i medeltal 6 – 20 timmar, så enligt den statistiken borde avståndet inte vara något problem.

Nu är det bara det att min mor har varit en riktig sprinter under sina förlossningar. De har varat mellan 45 minuter till ett par timmar från första värken. Förlossningens längd är till viss del genetisk, så ni förstår att jag är lite orolig. Jag skulle helst inte vilja föda i Audin. Visst, det skulle bli ett bra inlägg till bloggen men så desperat är inte ens jag.

Min förlossningsplan är med andra ord att komma till sjukhuset med babyn innanför min kropp. Efter det tänkte jag bara följa order av barnmorskan samt annan personal och hoppas på det bästa.

Jag, helt slut efter 42,2 km

Gladare miner så snart jag får pokalen i handen. Kommer det att kännas lika bra att få hålla sin baby?

Det dras ofta paralleller mellan en förlossning och ett maraton och ni kommer att få en jämförelse efter att jag utfört båda. 

Ska vi klara detta?

Det är mycket man ska tänka på före man får ett barn, hur det ska badas, matas, kramas, uppfostras m.m. Alltid när jag känner mig extra stressad över det faktum att vi snart bär huvudansvaret för att hålla en baby vid liv brukar jag tänka på alla idioter som klarat av det före mig. Om de klarat av det, måste väl jag också?

TV-serien Raising Hope får mig på extra gott humör. Där kommer många bra exempel på vad man Inte ska göra. Som att ge mjölk åt babyn från en plasthandske när du inte har tillgång till nappflaskor. Eller att uppmuntra babyn att börja krypa genom att strategiskt lägga ut sockerbitar på golvet för hen att plocka i sig. 

En annan sak jag lärt mig från denna TV-serie (för alla vet vi att TV-serier bär på den ultimata sanningen) är att det blir nog bra bara man älskar varandra och gör sitt bästa. Alla gör vi misstag ibland. 

Gamla minnen från bröllopsresan

För exakt ett år sedan tillbringade jag och min man en dag på en Catamaran i Indiska Oceanen. Vi snorklade, åt fantastisk mat och njöt av det 29-gradiga vattnet. 

De påminde oss om att med jämna mellanrum kolla ovanför ytan för att se var vi är, och att båten inte var för långt borta. Det var lätt att glömma bort sig bland det rika livet under ytan, och den starka strömmen ville dra snorklaren till Madagascar.

Det var den bästa dagen i mitt liv, även om jag kom därifrån med ett sönderbränt hårbotten.

För att vi inte ska få tråkigt denna vår

Efter hand som babysaker flyttat in i vår lägenhet har den känts mer och mer trång. Vi bor i en höghustrea, och vi skulle klara oss bra här i några år till, men när man en gång börjar drömma om hus och gård är det svårt att släppa tanken.

Nu är lägenheten till salu, och så snart någon erbjuder ett rimligt pris blir det husköp. Om du vill ha en ljus, fräsch, trea så kan du höra av dig. Vi trivs jättebra här, och för den som gillar att springa finns det oändligt med fina länkar att ta sig runt.

Jag är lite som Michaela, behöver alltid ha ett projekt på gång. Denna gång blev det kanske lite i överkant, att ta hand om en nyfödd och flytta samtidigt känns inte som världens bästa scenario. Bostadsmarknaden är i och för sig ganska lugn just nu, så vi kanske får vänta tills knodden fyller ett år innan vi får lägenheten såld. 

Vad ni kan se framemot

Det inkommande året kommer denna blogg att handla mycket om träning, babyn och hemmet. Jag har nämligen mina aningar om att det är dessa tre saker som kommer att dominera mitt liv medan jag är föräldraledig. 

Jag är verkligen peppad till att börja träna ordentligt igen, bristen på intensiva intervaller och champagne är de två saker som varit jobbigast under min graviditet. Med andra ord förstår ni att jag mått bättre än vad jag förtjänar. Olga Rönnbergs bok Träning för nyblivna mammor väntar på mig, jag berättar mera om den i ett senare inlägg.

Två kära individer som kommer att försvinna från bloggen är katterna. Ett labb-test visade att min man är mycket allergisk, och om han fortsättningsvis tvingas andas in kattpartiklar är det möjligt att det utvecklas till astma. Det känns verkligen jobbigt, och jag hanterar detta genom att inte tänka på det för mycket. Vi har hittat nya hem åt dem båda, men jag skjuter ständigt upp själva flytten. Att vara tvungen att vagga omkring här hemma, väntandes på vårt mirakel, utan dessa lurviga kräk känns outhärdligt.

Som tur är vet jag att de kommer till bra hem, där de kommer att trivas. 

Jag planerar att fortsätta blogga tills jag återvänder till jobbet, sedan får vi se hur vardagen blir. Jag hoppas att vi ska ha mycket roligt tillsammans!

I'm back, baby

Jag har känt i blodet ett tag nu att det är dags för mig att börja blogga igen. Jag vet inte hur länge jag kommer att hålla på, men jag behöver ett forum där jag kan ventilera mina tankar.

Vad har då hänt sedan sist, kanske ni inte bryr er om. Jag kan berätta att jag senast var på länk i september, och att mitt midjemått växt betydligt sen dess. Vissa skulle nästan säga att jag är stor som ett hus.

Som ni ser har mina modellkunskaper inte förbättrats medan jag varit borta.

Bilden ovanför är tagen den 23.2, så när jag skriver detta är jag (om möjligt) ännu större.

Idag är jag gravid i vecka 38+5, beräknad nedkomst är 20.3. Jag hoppas förstås att monstret (med arbetsnamnet Stig-Helmer) skall komma så fort som möjligt. Medan jag väntar fördriver jag tiden med SimCity och promenader med grannfrun.