Bara vi två

Min make har stuckit till Tavastehus på firmafest så vi är på tumis, jag och Jon. Det är första natten som vi är ensamma, men det ska nog gå bra. För att vara ärlig har vi inte så mycket nytta av maken på natten, han bara snarkar. Det jag kommer att sakna är morgonmyset, Jon är alltid extra glad på morgonen, det är härligt när hela familjen kan ligga och gosa en stund efter att vi vaknat.

 

För att vi inte skall klättra på väggarna har jag planerat lite besök under dagen. Jag tänkte tvångsvisitera grannen för att äta upp några cupcakes från hennes ett-årings kalas och så ska vi besöka min mamma på kvällen.

Lite tips

Om en vecka fyller jag år. På midsommarafton. Årets längsta dag. Solen är uppe hela dagen för att fira mig. Mindre välvilliga personer skulle säga att efter att jag föddes blev dagarna kortare.

 

Jag förstår att mina bloggläsare står i kö för att köpa presenter åt mig. Här är ett plock av saker jag vill ha. Champagne duger också.

 

 

Hushållssysslor

Ända sedan jag blev mammaledig har jag skött om största delen av hushållssysslorna (förutom matlagningen, hata matlagning, det gör jag endast om jag måste). Det känns helt rätt, jag är ändå ledig om dagarna och har tid över att städa, tvätta m.m.. När maken är hemma så vill jag hellre att vi umgås som en familj, än pysslar med tråkiga saker som att städa toaletten.

 

Igår när jag städade slog det mig, att tänk om Roger nu blir van med detta? Att vi fortsätter på samma sätt efter att jag börjat jobba? Jag kan tänka mig att det är ganska vanligt att det händer. Hemarbete är en sådan grej som inte syns så länge det görs regelbundet.

 

För att undvika att mitt slit glöms bort kräver jag alltid att Roger skall beundra mitt arbete när han kommer hem. Titta så köksbänken glänser! Dofta på de rena mattorna! På samma gång uppmuntrar jag honom att berätta om sin arbetsdag.

 

Hur vi skall orka städa efter att jag återgått till arbete är ett mysterium för mig. Det tar vi sedan.

//Hon som borde städa vessan men inte riktigt har lust

Utvecklingen

Det händer mycket nu. Jon är mera med, han orkar vara längre stunder vaken och de senaste dagarna har han kämpat hårt med att nå saker runtomkring honom. Idag när jag lade honom i gymmet så lyckades han få tag i isbjörnen och försökte föra den till munnen.

 

Svårt att få skarpa bilder då Jon viftar omkring sig, måste bli bättre på att ändra inställningarna

Han har tidigare fått tag i mindre leksaker som jag viftat framför ögonen på honom, men det har varit mest av misstag. Detta kändes mer målmedvetet.

Jon älskar också att flyga. Han skrattar hjärtligt när han "landar" i min famn. Helt härligt att vi nu kan kommunicera mera. Nyfödd-tiden börjar vara förbi, vilket jag egentligen tycker att är skönt. Roligare att ha en livligare typ att umgås med om dagarna.

Babyberöring

Idag hade vi introduktion i babyberöring på föräldrakursen som staden ordnar. Jon fick agera testdocka och han tyckte att det var hur roligt som helst. Han pratade och myste när familjehandledaren masserade hans ben och mage.

 

Babyberöring är något jag vill börja med om kvällarna. Jag tror att det hjälper honom att lugna ner sig inför kvällsnattningen. Jon älskar redan att bli ompysslad på skötbordet, så lite extra massage klagar han knappast över. Att det dessutom hjälper mot luft i magen och andra besvär är ett extra plus i kanten.
 

Jon tar självporträtt samtidigt som han myser på skötbordet.

Carcassonne

Åldersrekommendation: 8+
Antal spelare: 2-6
Tidsuppskattning: från 30 minuter (yeah, right)

Det här spelet är det spel som gjort mig intresserad av brädspel i vuxen ålder. Det första "riktiga" spelet vi köpte hem, och ett spel vi totalt spelat sönder.

 

Carcassonne går ut på att dra bitar ur en påse, av dessa bitar skapar man sedan ett slags pussel, en karta över ett samhälle. Spelarna bygger städer, vägar och åkrar däremellan, samt en massa annat, beroende på vilka tilläggsdelar man spelar med. Vi köpte denna Big Box i Tyskland, och med kom då fem expansioner. Nu vet jag faktiskt inte hur många expansioner som skapats till spelet, men jag vet att det är en hel del. Spel med expansioner är alltid kul, de får en längre livslängd när man kan mixa och matcha enligt humör.

 

Exempel på en färdig karta

Om du bara spelar grundspelet, lär du dig det på en mycket kort tid. Grundreglerna är enkla, och det går bra att följa med vad de andra spelarna gör och lära sig av dem. Det här är ett spel där andra spelare kan ge dig råd, och när vi spelar utnyttjas detta hela tiden (oberoende om man vill eller inte). Det är ett kul spel, man vet aldrig vad som kan hända och det brukar vara ganska jämt.

 

Bild tagen i vår förra lägenhet. Roger har pandaögon efter en solig helg i Nådendal.

Vi har spelat otaliga olika versioner av detta spel, och ibland justerar vi reglerna enligt behov. En variant är speed-Carcassonne, där varje spelare får t.ex. fyra sekunder per bit. För 30 bitar blir det totalt två minuter, använder du mer tid än det dras det av poäng i slutet. Då stressar vi på som galningar, utan att tänka alls, hur roligt som helst.

Härmapan

Igår fick jag Jon att skratta alldeles själv, utan någon lustig pappa i närheten. Vad var det som utlöste skrattet? Jo, kisikisikisi, precis som Viggo. De verkar ha lite samma humor, en trasa i ansiktet är också oerhört populärt här hos oss. Eller så är jag bara fantasilös och lyckas inte komma på egna lekar, mycket enklare att stjäla andras.

 

Förutom gurglande skratt börjar man märka att Jon har utvecklas mycket de senaste veckorna. Han är mera med, följer med vad som händer runtomkring honom och är road av alla leksaker i babygymmet. Nu orkar han också vara vaken lite längre stunder.

 

Med huvudet på sned filosoferar Jon

Ibland när jag lägger honom i sängen vill han inte alls sova. Han följer mycket hellre med allt som händer runtomkring. Då brukar jag låta honom ligga där en stund, medan han tittar på mobilen, skrattar för sig själv och sparkar bort täcket. Jon är så härlig just nu! Jag älskar att han följa med hur han utvecklas till en person.

Matvägran

För några veckor sedan började Jon, helt oväntat, vägra att äta. Varje gång jag skulle amma honom började han gallskrika, oberoende om han var vrålhungrig eller just hade ätit. Ibland fick jag kämpa i en timme, ibland gick det snabbare om. Snabbast fick jag honom att äta genom att först mata lite från flaska, och sedan gå över till bröstet.

 

Det höll i sig i några dagar, och sedan försvann det. Någon vecka gick, och så kom det tillbaka förra veckan. En morgon tog det två timmar innan han gick med på att äta, då dög varken flaska eller direkt från ursprungskällan. Efter att ha skrikit så länge somnade han av utmattning i min famn. Jag googlade, pratade med mamma, kollade med rådgivningen och kom fram till tusen orsaker, men vilken det egentligen var har jag ingen aning om.

 

Nu äter han hur fint som helst, och jag hoppas att det inte kommer tillbaka. Just då när man är i det, då sonen vrålar så att svetten lackar, känns allt så otroligt hopplöst. Nu, när matningen löper smidigt igen, har jag nästan glömt bort hur jobbigt det kändes. Har någon varit med om liknande beteende?

 

Jag förstår inte hur föräldrar med kolikbarn orkar. Jon är för det mesta glad, och de stunder han är ledsen känner jag en fruktansvärd förtvivlan. Jag vill hjälpa honom men jag inte vet hur.

 

En trevligare observation: förra måndagen fic vi höra Jons första skratt. Ett riktigt gurglande, härligt skratt. Den enda som hittils lyckats få honom att skratta är Roger, och det är lika underbart varje gång. Jag försöker få honom att skratta under dagarna, men jag ser helt enkelt inte lika rolig ut som Roger.

 

 

Sommarstugan

Helt oplanerat hoppade vi in i bilen igår och styrde mot Kimitoön. Det är tydligen möjligt att göra impulsiva saker med liten bebis. Mammas sommarstuga är där, och vi brukar tillbringa ungefär en dag i året där, midsommardagen. Den här sommaren kommer vi förmodligen att vara där mer. Jag har märkt att jag mer och mer gillar att umgås med familjen, de känner mig utan och innan och jag vill att Jon ska lära känna dem lika bra.

 

Nysning på G

Det var en härlig dag, vi myste ute på en filt, Jon charmade skorna av sin mormor och vi presenterade Jon för prinsessan Estelle, hans blivande flickvän.

Den här speldosan lekte jag hela tiden med som liten. Hade den i lekstugan och snurrade upp den om och om igen. Jag försökte alltid sjunga med, då texten fanns på baksidan, men först nu, som vuxen, lyckades jag få texten att stämma in med tonerna.

 

Vi var hemma först tio igårkväll, och Jon brukar somna till natten runt åtta. Man märkte att det blev en liten rubbning i rutinerna, han hade svårt att somna på kvällen och vaknade flera gånger under natten.

Ett foto i timmen -torsdag

Nåja, IT-ingenjören kom hem och fixade till saker och ting. Få se hur länge åbäket håller denna gång. Jag är lite efter men detta är alltså ett nytt försök på ett foto i timmen.

Jon bestämde att vi skulle börja morgonen klockan sju. Jag ville gärna sova lite längre, en timme låg vi i sängen och diskuterade saken, jag vann till slut och han somnade.

Då var jag ändå så pigg att jag beslöt mig för att stiga upp. Klassikermorgonmål, rostat rågbröd med ost och ett glas apelsinjuice.

Lite hushållssysslor pysslade jag med klockan nio. Inte ens tvätt i 60 grader får bort mjölkstanken från snuttefiltarna.

Stjärnan vaknade och vi hade lite gymnastik på soffan. Klädde på en ny (begagnad, men ny för oss) body i storlek 68 och blev lite konfunderad då jag just och just fick fast den.

Klockan elva hade sonen somnat på nytt, och jag satte mig på balkongen för att reda upp denna röra.

En timme senare lämnade jag smyckena åt sitt öde och läste bok i solskenet. Fram till klockan tolv är det riktigt behagligt i solen.

Klockan ett, Jon är nöjd för en liten stund. Efter detta följde matvägran och mycket gråt. Från oss båda (gråt då alltså, jag matvägrar aldrig).

Efter vår fight somnade Jon, svettig men lyckligtvis mätt, på vår säng. Det var så varmt att jag var tvungen att klä av honom.

Efter skrikkalaset ansåg jag att både mamma och son behöver lite frisk luft. Så vi gick ut, ursprungligen hade jag tänkt att jag skulle tvätta cyklarna, men kom snabbt fram till att jag hellre läser vidare i min bok.

Klockan 16 gick jag in för att laga makaronilåda åt mannen i mitt liv. Han kom hem, vi åt, och resten av kvällen blev ofotograferad för Jon var så arg, så arg när han skulle äta, att jag inte hade någon lust att ta fram kameran.