En racket

En förvånad son och en racket.

Roger har köpt en ny tennisracket (den gamla slog han sönder pga ilska då han spelade och förlorade, helt idiotiskt eftersom jag planerat att ärva den). Som de underbara föräldrar vi är fortsätter vi med operation hjärntvätt och visar hur man håller i en racket. För tillfället är han mer intresserad av att äta den, men det tar sig.

 

Snart ska vi fara på husvisning. Spännande. Undrar om detta är våra drömmars hus?

Rik pappa...

Denna haklapp hittade mamma i sina gömmor. Tydligen har vi alla syskon använt denna som barn, helt utan ironi, förstås. Om en vecka ska Jon få smaka på gröt, för första gången. Då ska han givetvis vara klädd i denna härlighet.

Frida

Butiken.

Nu är mamma tillbaka på jobb efter semestern så jag passade på att föra två plastkassar med Jons gamla kläder dit. Mest 62:or, så om ni behöver snygga kläder i den storleken kan jag rekommendera ett besök till Frida på Gustav Wasas gata. Kändes vemodigt att plocka ihop kassarna, där fanns mycket jag som verkligen tyckt om.

 

Två kassar förde jag dit, och en kass samt en potta fick jag hem. Ingen dålig byteshandel. Kassen jag fick innehöll flera fina leksaker och lite kläder, bl.a. Brio-hunden jag suktat efter och en fin Ruskovilla-luva.
 

Några av finheterna som kom med hem, Reima hängselbyxorna kommer säkert till användning i höst.

Tillväxten

Igår hade vi rådgivnings- och läkarbesök, vilket alltid är lika spännande. Denna gång, som 4,5 månader vägde Jon 7800 gram och han var 66 cm lång. Han har alltså gått upp 800 gram men endast växt 0,7 cm under de senaste fem veckorna. Jag tror att han växt mera, men vi hade en annan hälsovårdare som mätte längden på annat sätt, vilket säkert påverkade resultatet.

 

Nåja, stor och ståtlig håller han på att bli. Roger påpekade just hur konstigt det är att vår lilla baby skall växa upp till en människa, som kan prata och med egen personlighet. Det är otroligt spännande att producera avkomma, att laga en blandning av sig själv och den man älskar.

 

Just nu sitter jag och funderar på vårdledigheter och framtiden. Jag har ingen aning om hur livet kommer att se ut nästa år, vem som kommer att vara hemma och när. Hösten närmar sig med stormsteg vilket betyder att vi snart måste bestämma oss och göra en plan. Nåja, en liten stund till tänker jag njuta av sommaren och sorglösheten.

Tre veckor ännu

Roger kommer i racerfart ner för backen.

I tre veckor har hela familjen fått vara tillsammans, och tre veckor har vi kvar av denna härliga ledighet. Det gör så gott för oss alla, det är bara bloggen som lider. Vi tar dagen som den kommer, det blir backbilsköras, sandstränder, slappas hemma, shopping, sommarstuga, helt vad som faller oss in.

 

Samtidigt som det är härligt att leva livet såhär börjar jag se pikulite framemot hösten. Då ska vi skapa rutiner och en vardag igen, jag märker att Jon behöver några dagar hemma ibland. Att ständigt åka från ett ställe till ett annat är inte så kul för en liten bebis.
 

Nöjd är han nog för det mesta, fastän vi släpar honom land och rike runt.

Storkok



 

Jag hittade snygga och förmånliga iskubsformer i Tiger så nu kan vi frysa in barnmat. Det går mycket smidigare att laga en större sats på en gång och sedan tina upp enligt behov. Hittade ett recept som verkade bra i Marthornas recepthäfte, så nu står Roger i köket och fixar grönsakspuré på broccoli, potatis, morot och majs.

De hade också ett bra recept på avocadomos, där man mosade och blandade en halv banan och en halv avocado. Det måste ju vara gott! Och vilka snygga fläckar det blir av den röran.

 

Vi har redan lyckats klotta ner den lånade sittern med morot.

Eftersom Jon inte kan sitta ordentligt ännu brukar vi mata honom i sittern vi fick låna av grannfrun. Han har dock lite svårt med det här att luta bakåt och relaxa, han vill bara uppuppupp.

En liten utfärd

Igår besökte vi Borgå där jag träffade en kompis från studietiden. Det är alltid lika roligt när vi får ihop en träff, även om det inte sker så ofta. Vi fick också till en bonusträff, med Östnylands bästa bloggare, Nina. Viggo charmade mig totalt, vilket härligt litet (eller stort jämfört med Jon) barn.

 

Nina blev så till sig då hon såg en kamera att hon stängde ögonen. Killarna är spelar coola och oberörda.

Jag tog inte så mycket bilder som jag tänkt mig, jag var alltför upptagen för att prata med nya och gamla bekantskaper. Men en bild lyckades maken knäppa på mig och Nina med våra respektive söner. Kanske inte den bästa bilden på oss "vuxna" men barnen är hur gulliga som helst!

Mina Borgåvänner visade mig till en butik med de sötaste dockhusmöblerna jag någonsin sett.

Lite godis blev det också, inte kan man ju besöka Borgå utan att stilla sockerbegäret.

Den stora frågan

Cincinnati Reds torde inte skapa några större kontroverser i denna världsdel.

Skall Jon heja på EIF eller BK? Den stora frågan har redan diskuterats flera gånger i detta hushåll.  Den ena morbrodern och morfar anser att det ska vara BK och den andra morbrodern och morfar är klara EIF-supportrar.

Jag har nu försökt vara diplomatisk i denna fråga och köpt en mössa som fungerar för båda lagen. BK-ränder och EIF-färger, det blir perfekt.

Vi har annars kommit  riktigt bra igång med maten. Jag vet inte hur mycket den här pojken kan äta, vi har gradvis ökat på portionerna och ändå försöker han äta servetten som vi använder för att torka munnen efter att han ätit. Han är lika bottenlös som mor sin.

Det enda han verkligen inte vill ha är morotsvälling (utan gluten, så fungerar från fyra månader). Jag har testat med det nu två kvällar ifall han skulle bli mättare på det än på bröstmjölk, men han totalvägrar.

Tanden

På onsdagen märkte jag att Jon hade något vasst i nedre delen av munnen. Jag inspekterade med fingret och hittade en begynnande tand. Den syns knappt än, man ser endast en liten rand på tandköttet, men den märks på många andra sätt.

 

Jon har varit gnällig flera kvällar i rad och han har svårt att somna. Jag antar att det kliar för mycket i munnen för att han ska få ro. Igår var vi tvungna att ge Panadol då han var så arg och ledsen, det hjälpte och vi fick en helt normal natt. Det verkar som om det värsta skulle ha gått om, men svårt att säga. Hur länge brukar gnälligheten i samband med tänder pågå?

 

Det är en lek för Jon att kraftigt bita tag i skeden då vi matar honom. Otroligt hur mycket styrka det finns i den lilla munnen och tanden. Annars har ätandet kommit bra igång, han äter med god aptit. Testade päron, som Karin tipsade om, och det sjunker när hur bra som helst. Speciellt ivrig blir han om jag endast tinar puréen en aning då den kommit från frysen. Det kalla päronet känns säkert skönt mot hans sjuka tandkött.

Rataskaevu 16

Andra dagen i Tallinn sökte vi upp restaurangen som användare av Tripadvisor värderat till bästa restaurangen i staden. Vi blev inte besvikna, jag kan varmt rekommendera denna restaurang med samma namn och adress, Rataskaevu 16. Maten var jättegod och prisvärd (min trerätters middag kostade 17,40 euro och ett glas vin var 3,20 euro, lika mycket som vattnet på en restaurang ett kvarter därifrån) och servicen utmärkt.
 

Medan vi väntade på maten fick vi äta urgott pumpabröd.

Det vattnas i munnen då jag tänker på tomatsoppan.

Min lillebror åt lamm, snyggt uppsatt på tallriken.

Den perfekta chokladkakan med glass.

Brödpuddingen var inte heller fy skam.

Allt var snyggt med denna restaurang, även ingången.

Nu vill jag tillbaka till Tallinn så att jag får äta där igen.