Härligt rus

13 km-sträckan går förbi några träsk.

Det var så roligt att springa Raseborgsruset igår. Eftersom jag var fast inställd på att inte stressa över tiden kunde jag verkligen njuta av skogspartiet. Jag stannade, tog några bilder, beundrade vattnet och tittade efter fåglar.

Vart tog vägen vägen? Jag antar att det gäller att ta sig fram till nästan kilometer-skylt som skymtar i bakgrunden.

Fast jag tog det lugnt slogs jag igen en gång av hur sjukt tung den där fyra kilometers biten i skogen är. Den slår musten ur vem som helst. Den går på små stigar, du får hoppa över rötter, klättra under träd. Hela tiden måste man se till att inte ramla, det kan vara mycket halt på bergsklackarna.

Lite limbo får man leka på vägen.

Raseborgsruset är ett härligt lopp, och det är så synd att det marknadsförs så dåligt. Loppet har ingen synlighet alls, och skulle jag inte söka upp när det går skulle det helt säkert gå mig förbi. Jag förstår inte hur de tror att de skall locka fler deltagare då det inte finns någonstans.
 

Här kan man löpa steget ut, så länge man är noga och inte halkar.

Min plan var att publicera några av dessa bilder på Instagram, men nätet var så dåligt där ute i skogen att den tanken fick jag snabbt glömma. Oh well, ni får njuta av den exklusivt här på bloggen istället. Vill ni se på högklassiga bilder ska ni gå till Fotofabrikens sida på Facebook.

Snart rusar vi

Om två timmar går startskottet till Raseborgsruset och nu först börjar nervositeten krypa fram. Jag har inte tagit någon stor stress över detta lopp eftersom jag inte tänker slå något PB, utan bara lunka fram i maklig takt och gå i nästan alla uppförsbackor. Tanken är att inga kilometrar ska gå under 6 min/km, men det är klart, känner jag mig jättestark på slutet får jag nog pressa lite.

 

Jag har inte ens bestämt mig vad jag ska ha på mig ännu. Träningskläderna står på tork i vardagsrummet och lockar med sin färggrannhet.

 

Nu börjar tiden när det alltid är för mörkt inne för att få kloka fotografier.

Finns det någon bland mina läsare som också ska springa idag? Kom gärna fram och säg hej isåfall. På instagram får ni live-uppdateringar om hur det går. 

Konstiga kvällar

De två senaste kvällarna/nätterna har varit lite konstiga. Igår somnade Jon sju, helt normalt. Sedan vaknade han nio och gallskrek, ville inte alls bli tröstad. Efter lite vaggande och hyschande somnade han, bara för att vakna på nytt en timme senare. Då skrek han och var olycklig enda till tolv-tiden.

 

Nästan samma sak hände kvällen innan. Jag förstår ingenting, varför vaknar han? Jag har ingen aning om vad det kan bero på, det borde inte vara magen eftersom vi inte ändrat något i hans matrutiner den senaste veckan.

 

På dagen sover han helt vanligt.

En liten värld

På  måndagen nämnde jag för mamma i förbifarten att jag skulle vilja ha en jordglob till Jons rum. Till min glädje sade hon att de hade en hemma, min brors gamla, och att Jon kunde få den. Så nu står den där på hyllan, bredvid sparbössan. Kanske Jon samlar pengar så att han kan resa jorden runt när han blir äldre?

 

Jag hade ingen aning om var man hittar sådana nya, och nu behöver jag inte fundera på det mer. Yee. Det ska bli så roligt att snurra på denna och berätta om alla världens länder för Jon. Att kartan inte är helt uppdaterad spelar ingen roll, vi kan alltid ta hjälp av Google Earth.

Den känslan

Igår kom den krypande, och idag har den slått ut i full blom. Träningsvärken från tisdagens yoga. Nu drar jag mig för att hosta eftersom det gör ont i magmusklerna. Jag älskar träningsvärk, och jag älskar att klaga för alla i min närhet hur sjukt jag har. Är jag den enda som känner såhär?

 

Yogan var för övrigt underbar. Vi gjorde solhälsningen och några klassiska stå- och sittpositioner som tar livet av en utan att man märker det. Aningen tyngre än gravidyogan men precis lika skön. Ett års paus har gjort sitt, jag är styvare än någonsin. Hemskt när jag vet att jag någon gång kunnat gå längre in i positionerna men att det nu är omöjligt.

 

Namaste.

Mer svar

S frågade under frågestunden: Vilka är dina tre viktigaste insikter som mamma? Och vad vill du topp tre lära ditt barn?

Tre insikter:

 

1. Jag har kommit fram till att det är bra att dela tips och trix föräldrar emellan, att stöd från släktingar, vänner och bloggen är vktigt för mig.

 

2. Det lönar sig inte att stressa över allt man borde göra, enligt de tusen och en direktiv som finns, istället måste man göra det som känns bäst för ens familj. T.ex. började vi med fast mat lite tidigare än rekommenderat, vilket varit ett jättebra val. Jon älskar mat och han sover bättre och är lugnare nu.

 

3. Att jag fortfarande är samma person fastän jag är mamma. Det är inte så att man blir mamma istället för något annat, utan man blir mamma utöver det.

 

Topp tre lärdomar:

 

1. Jag vill lära Jon att våga. Våga hoppa, våga prova något nytt, våga testa sina gränser.

 

2. Att få visa honom världen, lära honom om olika kulturer och språk, det ser jag fram emot.

 

3. Ät inte gul snö.
 

Frågor och svar, del ett

L8 vill veta det bästa och det mest pinsamma jag någonsin gjort.

Att springa maraton är nog det bästa jag har gjort. Det gav mig självförtroende att tackla så gott som allt annat i livet. Att skapa ett barn tillsammans med den man älskar är inte heller så tokigt.

Det mest pinsamma... I tonåren gjorde jag pinsamheter varje dag, men jag tror jag berättar en anekdot från mitt vuxna liv. Vi var på utfärd med Rogers familj och efter att ha klättrat upp för oändligt långa trappor var vi alla sådär lagom trötta. Jag slår Roger på rumpan och ropar "nu far vi" eller något liknande. Jag får ett förvånat utrop till svar och det visar sig att jag just klappat min svärfar på baken.

 

 

Min pappa ställer sofflocket mot hängmattan.

Sofflocket, utan tvekan. Därifrån kan man se på TV. En gång kom fastsättningen upp på en hängmatta jag låg i och jag trillade pladask ner och slog ryggen i en stubbe. Det är möjligt att det är därför jag har svårt att slappna av i en hängmatta.

Pia frågar: Var skulle du helst bo om du fick välja och vraka helt fritt och pengar inte var ett hinder? och Om du skulle måsta börja studera igen, vad skulle du då studera?

Då skulle jag helst bo i Ekenäs, någonstans nära en strand, med relativt långt till närmaste granne men ändå nära till centrum. Det här huset i Österby skulle inte vara så tokigt.

Jag skulle jättegärna fortsätta studera företagsekonomi, läsa vidare till ekonom. Helst med en inriktning på affärsjuridik, det är så otroligt spännande.

Lottas funderar: Vad skrev du i "Mina vänner"-böckerna som svar på frågan "Vad vill du bli när du blir stor?"

Jag tror att jag skrev lärare, det ändrade varje halvår men vill minnas att lärare oftast kom tillbaka. Jag älskar att säga åt människor vad de ska göra.

S fråga kommer i ett separat inlägg, det kräver en extra fundering.

Borta bra men hemma bäst

Jon vet hur man ska göra på stugan.

Ett dygn har vi varit borta hemifrån men ändå är det så skönt att komma hem. Trevligt hade vi, och fastän jag saknade mannen var det skönt att vara borta från varandra en stund. Saknad gör gott för ett förhållande.

Spindelnät överallt! Mitt instagramflöde svämmar över av bilder på spindelnät, och jag var förstås också tvungen att fota ett.

Första gången jag försökte mig på att fota dimma. Det var svårt.

Nu ska jag ta itu med era kluriga frågor. De kräver en ordentlig fundering. Ännu hinner ni vara med.

Min tur

Pia hade det nyligen, Lotta hade det för någon månad sedan, nu är det min tur. Min allra första frågestund börjar... nu!

 

Ge mig era klurigaste frågor, önskerubriker får du också lämna, om du vill. Jag tar snart sonen under armen för att fara till sommarstugan i Kimito, och på måndagen ska vi till Åbo och Ikea, så det blir en liten bloggpaus. När jag kommer hem tar jag itu med alla era frågor. Okej?

Simmaren

Patte var världens snällaste och lånade oss sin undervattenskamera så att vi kunde ta bilder på babysimmet idag. Jag ville ha bilder därifrån men det kändes inte helt okej att släpa med systemkameran i bassängen.

 

Han hade nästan konstant en lite bister min idag, men han hade nog roligt ändå. Man måste ju koncentrera sig när man ska simma och dyka (!) för första gången.

Vi blåser bubblor.

 

Världens finaste ben, och min son. Hehe.

 

Kom an bara!