Ett decennium

Idag firar jag och mannen tio år tillsammans, så ikväll är det middag på Rådhuset som gäller. Mommo och bonusmofa är barnvakt, och tanken att få äta på restaurang i lugn och ro är svindlande.

Året är 2007. Lika vackra då som nu.

Tio fina år har vi fått, tänk, mer än en tredjedel av vårt liv har vi varit tillsammans. Vi har ändrat mycket sedan vi träffades, men fortfarande finns det ingen jag hellre umgås med. Han är min vän, min partner och pappan till mitt barn. Vilken lycka att jag hittade just honom på Jump en tråkig höstkväll.

Mitt livs bästa fest.

Två idiotiska turister.

Karkkis julutmaning

Jag läste den här utmaningen på Karins blogg och jag kände direkt att detta är något jag bör göra. Om vi vill ha kvar butiker i Ekenäs måste vi också handla i dem. Min plan inför julen var att handla julklappar i Berlin, men nu stryker jag ett sträck över den planen och köper istället alla julklappar i Raseborg.

 

Det ska bli intressant att se hur det går, jag kan förstås inte avslöja alla julklappar här då släkt och vänner läser, men jag ska hålla er uppdaterade gällande jakten. Frida får kanske stå för en eller annan julklapp.

 

Och så en julbild på det.

 

 

 

Fart på

Som tur söker han sig oftast till vänster, till höger blir det ett ordentligt fall ner till skräpkorgen.

I och med att Jon nu tar sig fram med fart och rullar runt som en galning har vardagen ändrat lite. Tidigare kunde vi stå vid skötbordet fast en halvtimme och mysa, men nu är det nästan livsfarligt att pyssla på där uppe. Direkt han ser något intressant ska han dit, höjdskillnader spelar absolut ingen roll i hans värld. Jag håller med nöd och näppe fast honom, är det normalt att svettas när man byter blöja?
 

Det här var ju en skojig pinne!

Imorse när jag lade honom på golvet för att gå och tvätta ansiktet tog det inte länge så hörde jag ett klinkande metalljud. Stången hade Jon tagit bort från panelgardinen och när jag kom fram jobbade han hårt med att dra ner gardinen. Roligt är det att han börjar ta sig framåt, men jag måste nog förbättra mina reflexer för att hinna med.

 

För övrigt hade vi en konstig morgon idag. Jag vaknade klockan fem och kände mig glad och utvilad, kort därefter vaknade Jon och efter lite mjölk och mys somnade han om. Jag steg upp (!), åt frukost, läste Runner's World och njöt av lugn och ro. Vad är det för människa som frivilligt stiger upp klockan fem?

Ut ett varv

November, känns som en onödig månad ibland. Jag antar att den finns till för att vi, som Alfons, måste ha lite tråkigt ibland för att verkligen kunna uppskatta det roliga. Igår visade sig november från sin värsta (bästa?) sida, regn, kallt, blåsigt och mörkt. Klockan elva kändes som skymning.

Jon hade ingen nöd i sitt lilla krypin.

Jag har som mål att vara ute minst 30 minuter varje dag, det är långt ifrån alla dagar det lyckas, men jag försöker. Igår for vi ut i duggregnet, som snabbt blev till ösregn, vilket ledde till att vi bara fick 15 minuter frisk luft. Jag kompenserar med att vara ute extra mycket idag.

Finlands största massgrav.

Eftersom det inte finns något roligt att se på här på gården, gick vi till den enda intressepunkten inom ett stenkasts radie, en massgrav. Jag tittade på utställningen och tänkte på människans misär en stund. Sedan gick vi hem och fortsatte vår dag.

Färgbad

Igår gjorde jag och Jon gjort något vi aldrig gjort förr. Jag har hört att man måste göra det ibland, för att utvecklas som person eller något liknande trams. Vi har färgbadat.

Det var Luckan som ordnade detta gratis(!)evenemang, en kompis tipsade om det och jag tänkte, varför inte? Tillfället började med att ledaren blåste såpbubblor, och Jon älskade att titta på bubblorna som flög omkring. Alla barnen (totalt var där sex stycken) satt som i trans, allt blev tyst. Sedan hämtade ledaren små vattenballonger, vilka Jon nog lite lekte med, men mest tittade han bara förundrat på de andra barnen.

Till sist började själva "badandet". Färgerna som användes var mangopuré, vinbärskisel och något annat jag inte minns. Jon tittade lite på färgerna, men han var nog inte det minsta intresserad av att uttrycka sin konstnärliga själ. Han tittade bara på de andra babyna som var i full gång. Ibland kände han lite på färgerna, men mest var det jag som försökte locka honom till måleri.

Ganska snabbt blev färgerna kalla, vilket ledde till att Jon blev kall, så då var det dags att sluta. Det var en riktigt intressant upplevelse, men jag tror att Jon hellre äter mat än målar med den.

Där satt den

Igår när vi satt kring matbordet och åt middag satt Jon tyst och snällt i sin matstol. Plötsligt lyfter han på ena skinkan, lägger av en fis, sätter sig normalt igen och småfnissar.

Det råder ingen tvekan om saken, han är släkt med sin morbror.

En gång är ingen gång, två gånger en vana

Min mamma har butiken stängd på måndagar och nu har jag två gånger uttnyttjat det så att jag för Jon hem till henne, och medan de leker och busar far jag ut på en kort löprunda. Det är härligt att få springa mitt på dagen, och jag hoppas att det blir flera gånger. Jon blir glad av att få leka med mommo, och jag blir glad av att få springa. Det är bara stackars mommo som lider, hehe.

 

Det har inte blivit lika mycket löpning som jag skulle önska den senaste månaden. På kvällen har jag svårt att motivera mig, soffan och mys med familjen lockar mer än svettiga löparskor. Jag upprätthåller min kondition, men den förbättras inte nämnvärt.

Bättre sent än aldrig

En ny hylla till väggen, och skötbordet som vi knappast använder särskilt länge till.

För ungefär två månader sen köpte jag lite smått och gott till Jons rum, igår fick vi upp dem på väggen. Ibland går det snabbt här hos oss, men för det mesta går det mindre snabbt. Jag är i alla fall jättenöjd med resultatet, rummet känns mera "ihop" nu.

 

Det finns inget speciellt tema i Jons rum, jag vill bara att det ska vara färggrant och funktionellt. Ugglor har jag förkärlek för så de syns lite här och var. Nu skulle jag bara vilja ha en ny matta och taklampa, så skulle rummet vara klart. Fast, helt klart blir väl ett rum aldrig.

Äntligen krokar på väggen där jag kan hänga en pyjamas och andra föremål under användning.

Såg denna tavla på Ikea och det var kärlek vid första ögonkastet. Ljuvlig!

Simmasimma

Vi har nu babysimmat i två och en halv månad, och nu är Jon otroligt bekväm i vattnet. Han har alltid gillat det, men nu lyser han upp när vi går ner i bassängen. Vi testade på skickdykning för första gången idag, och som allt annat vi testat i vattnet går det som smort. Vid ett tillfälle hade jag på mig simglasögon, så jag kunde titta under ytan när han kämpade sig framåt. Helt otroligt ljuvligt.

 

Jag är glad att vi simmar, även om det ibland känns som mycket pengar för en halvtimme. Jag tror att det verkligen gett en puff i Jons utveckling, speciellt när det kommer till balansen. Då han ligger på golvet och försöker ta sig framåt gör han samma rörelser som han gör i vattnet för att simma.

 

Jag anar att vi kommer att tillbringa en stor del av nästa sommar på stranden.

Lite mer Halloween

Så hade vi november, månaden som känns som årets längsta månad. Grått och dystert är det ute, som sig bör denna månad, men jag är ändå på gott humör. Kanske för att jag nyligen köpt en iPhone 5S åt mig, vilken underbar uppdatering från min gamla 3GS. Materialist, javisst.

 

Jag är nöjd med årets pumpa, den ser sådär passligt elak ut. Jag kommer aldrig att bli någon expert på att skära pumpor, men något bättre blir jag varje år. 

Ute på balkongen står den, och stirrar in på oss i soffan.

Försökte få bild på Jon med pumpan, men kombinationen dåligt ljus och livlig unge är inte det lättaste.