Vårbebis

När jag var gravid kommenterade alla om hur trevligt det skulle bli med en vårbebis. Då tänkte jag främst att det är lätt för dem att säga, som inte behöver vara höggravida i kallaste vintern. Att klä på sig fem lager kläder (när man endast har tre tröjor som går runt magen) för att halka sig fram den 2,6 km långa vägen till jobbet i -15 grader, är inte vad jag kallar ett nöje.

Nu börjar jag dock förstå vad de pratar om. Den första veckan med Jon hade vi ännu vinter, men det rörde mig inte ryggen eftersom jag var djupt inne i min babybubbla. Vädret blev sedan varmare i samma takt som vi vande oss med varandra, och när jag var redo att gå på längre promenader var all snö borta. 

De senaste veckorna har vi fått njuta av vårvärmen, och våra solskenspromenader har blåst bort all min trötthet. Nätterna är korta, så det blir endast en matning medan det är mörkt. Att stiga upp klockan fem för att byta blöja känns inte alls farligt då jag samtidigt kan njuta av soluppgången. 

Vårpojken. När det blir för varmt kastar han koftan vant över axeln.

Sommaren närmar sig vilket gör det här med kläder så mycket enklare. Sommar betyder också att Roger har fyra veckor semester plus två veckor pappaledigt, dvs hela familjen får vara tillsammans sex veckor i sträck denna sommar. 

Alla årstider har absolut sin charm, men utifrån min erfarenhet såhär långt kan jag varmt rekommendera en vårbebis.

Lekar

Nu när Jon blivit lite äldre och mer medveten om vad som händer runtomkring honom har vi börjat testa på olika lekar. Speciellt Roger tycker att det är roligt att forska i olika sätt man kan stimulera pojkens sinnen och utveckling.

På kvällar har Roger läst Nalle Puh sagor för Jon på kvällen. Jag älskar att lyssna på dem i smyg från vardagsrummet, Nalle Puh är så klok, definitivt en av mina favoritsagor. Vi tror att lyssnandet hjälper Jon att varva ner inför natten. Samtidigt skapar vi en rutin för sonen, så att han vet att det är natt när vi läser för honom.

En annan lek Roger prövade på idag var att lägga sonen på en filt och försiktigt dra honom längs med golvet. Det ska tydligen visa för bebisen att man kan röra på sig, samtidigt som han tränar nacken.

Än så länge är dessa lekar troligen roligare för oss föräldrar än för killen. Det ger oss något att göra med honom medan han är vaken. Babymassage har jag läst mycket om, men inte prövat ännu. Bebidans som Hanna skriver om verkar också kul.

J.E.R.

Idag har sonen fått ett namn, blanketten lämnades in till magistraten idag. Namnfesten hålls i början på juni.

Jon Erik heter han, och nära och kära har förstås redan kommit på tusen och en smeknamn. Jag ochbRoger hade svårt att bestämma oss för ett namn, inte så att vi inte var överens, utan det var bara svårt att komma på ett som passar den lilla krabaten perfekt. Antingen var namnet för vanligt, speciellt, långt, fint eller konstigt. 

När ni bestämde namn till ert/era barn, visste ni direkt eller hade ni beslutsångest?

Vill ha!

Jag surfar runt och tittar på babykläder och hittar denna underbaring, från Sara Kety.

ROFL! Denna behöver vi. Kiss och bajs-humorn når kanske oanade höjder (eller borde jag säga svackor) som mammaledig, men visst är denna skit(haha)rolig?

Synd bara att bodyn kostar 15€ (överkomligt) på hemsidan, men plus transport till Finland och skatter blir den närmare 50€ (inte OK). 

Vad jag egentligen söker efter är något kul att ha till namngivningsfesten. Har ni tips på hemsidor som säljer roliga kläder till barn?

Slut på det goda

Dessa ledsamma nyheter läste jag inatt medan jag ammade. Denna sommar är glassbilarnas sista sommar, sedan slutar de köra. Inte så konstigt egentligen, jag har själv inte handlat glass där sen maj 2011, så om Finlands största glassätare inte köper glass där, vem köper då?

Glassbilen är för mig ett fint minne från barndomen. Kommer ihåg hur vi köpte paketen med 50 isglasspinnar  och delade upp dem mellan mig och min bror. Jag åt upp mina på en gång medan han envisades med att spara på sina. Varje gång glassbilen kom till vårt kvarter handlade vi glass, mycket glass. Till slut ville egentligen ingen ha glassen, men jag ansåg ändå att vi måste köpa. Sedan flyttade jag hemifrån och slutade köpa glass då jag märkte hur dyrt det var.

En sista gång måste vi nog handla glass från glassbilen denna sommar. Sonen bör givetvis komma med, så att han i alla fall en gång får besöka glassbilen. 

Fail

Note to self: tvätta inte blåvitrandiga Polarn o. Pyret body och strumpor i samma maskin som en lila scarf.

Syns kanske inte så bra på bilden, men tro mig, det syns live

Jag inspireras av det här inlägget och försöker se det positiva, de matchar ju i alla fall. 

The Settlers of Catan

Åldersrekommendation: 10+
Antal spelare: 3-4 (med expansion även för två och 5-6 spelare)
Tidsuppskattning: 60 minuter (när vi har spelat har det tagit betydligt längre)

Intresset för detta spel började då jag spelade kortspelet, ett enklare spel gjort för två personer. Settlers of Catan går ut på att använda råvaror till att bygga byar och städer samt vägar som kopplar dessa, för att få ännu mer råvaror och därmed kunna bygga ännu fler byar och städer.

Catan har den perfekta blandningen av skicklighet och tur. Som spelare måste du fundera på hur du ska disponera dina tillgångar, var du ska bygga och vad du ska satsa på. Du kan byta råvaror med övriga spelare, och det kan bli hårda bud om flera vill ha en särskild råvara. Otursamma tärningskast kan göra att alla dina planer går om intet, och en irriterande medspelare kan totalförstöra dina bebyggelser genom att till exempel låsa in dig i ett hörn.

Turerna flyter på snabbt, så det blir sällan särskilt tråkigt när det är övriga spelares tur. I början av en spelomgång kan det kännas trögt då man inte har tillgång till de råvaror man behöver, men spelet blir riktigt roligt när man kommer igång och bygger ut sin bebyggelse. Något som är både kul och frustrerande är att spelet slutar när det är som bäst. Just då du fått bra tillgång till råvaror och känner att det rullar på bra, då vinner någon annan och du blir en snopen förlorare.

Som alla större spel med självrespekt finns det ett antal expansioner som gör att du kan variera spelsättet. Du blir med andra ord inte trött på detta spel i första taget. Vi har Traders & Barbarians, men det skiver jag om vid ett senare tillfälle.

Nästa vecka: Ingenious

Träningen

Ungefär tre veckor efter förlossningen började jag med övningarna i Olga Rönnbergs bok. På programmet finns tre styrkeövningspass i veckan och tre promenader, samt en vilodag. Jag har inte gjort övningarna så ofta, men det har blivit desto fler promenader.

 

Jag vill inte stressa med träningen, om det känns bra och jag hinner tränar jag, men om sonen behöver mig eller om det inte passar in på dagsschemat, har jag inga problem att hoppa över ett pass. Just nu tränar jag för mig själv, för att få lite egen tid och kunna fokusera bara på mig.

 

Från och med nästa vecka tänker jag gå till period 2, fortfarande muskelkontaktdelen, men med lite tyngre övningar. Jag känner mig redo för detta, kroppen behöver lite mer påfrestning, övningarna i period 1 känns inte utmanande mer.

 

Magmusklerna börjar sakta gå ihop och jag känner mig starkare hela tiden. Det är som att börja från noll, men det gör ju att framstegen blir mycket tydligare.

Klädval

Alltså på riktigt? Jag har tittat lite på ishockeyn men alltid missat (självvalt) pratstunderna där emellan. Nu såg jag, Juhani Tamminen, iklädd skjorta med stora fiskar på, någon sorts rosa-beige-rutig kavaj och två kravatter, ena grönprickig och andra orange.

Jag förstår ingenting. Försökte googla ifall det skulle vara något sorts skämt. Eller har han förlorat ett vad? Vilken människa skulle frivilligt klä sig sådär? Roger informerade mig om att han haft ännu värre tidigare. Någon därute som har ett svar på mysteriet?

Edit: Bild på skönheten, härifrån.

HCR

Igår gick vi utanför vår bekvämlighetszon med sonen och begav oss till Helsingfors för att titta på Helsinki City Run. Jag älskar att följa med lopp, om jag inte kan springa är det nästbäst att kunna heja på andra duktiga löpare. Det ger mig en sådan kick, inspiration till att börja träna hårdare och springa om alla typer.

Medan vi väntade på löparna beundrade jag blommorna

Vi velade länge fram och tillbaka, skulle vi fara eller inte, men så kom lördag morgonen och vi bestämde att vi far, om det inte alls blir bra kommer vi hem, eller söker skydd hos någon bekant som bor i staden. Jag var nervös över matningen, blöjbyten och sonens sömn, dvs alla behov han har för tillfället.

Vackert väder hade vi också. En perfekt dag på många sätt.

Vi körde till Brunakärr och parkerade vid bollhallen, där det fanns toaletter och möjligheter till blöjbyte. Amningen skötte jag i bilen (jag är inte tillräckligt van för att amma ute bland folk ännu, och kallt var det också). Sömnen gick sådär, vår son ska förstås inte vara som andra, han sover inte alls särskilt bra i bilen. Det tar runt 30 minuter innan han somnar, och somnar gör han bara om han är mycket trött. I vagnen somnade han bra, men vaknade ganska snabbt om vi stannade eller om det var mycket ljud runt omkring. Han fick ändå tillräckligt med sömn under dagen, men pga den friska luften och allt ståhej somnade han som en stock halv tio-tiden igår kväll och vaknade första gången sex timmar senare.

En snygging kommer springande förbi, såhär glad ska man vara vid 11 kilometer

Jag är så glad att vi beslöt att fara och heja. Det var roligt att se på alla löpare, otroligt många människor som tränat inför detta fina lopp. Älskar att se glädjen och svetten i deras ansikten. Det var också kul att se ledarna (jag brukar vara ganska långt ifrån dem när jag själv springer). Deras löpsteg, deras snabbhet, wow. Något att sträva efter.