Dagen efter

Vi hade en riktigt lyckad dag igår, och jag är glad att vi for med. Jag tror inte att vi kommer att ge oss ut på någon liknande färd snart, Jon är definitivt inte gjord för längre bilresor. Han vill inte alls sova i bilen, fast han är hur trött som helst tar det alltid närmare en halvtimme innan han somnar. När han väl somnat sover han sällan någon längre stund, allt från gropar i vägen, plötslig fartväxling eller andra störande moment gör att han vaknar direkt.

Amningen och blöjbyten gick fint, det fanns faktiskt prima skötbord på alla ställen vi stannade. Jag var ändå glad att vi hade eget underlag med (kom med skötväskan), jag skulle inte velat sätta ner Jon på vissa ställen.

Vi startade åtta på morgonen, och var hemma lite över sju. Under denna tid hade Jon inte sovit längre än 30 minuter i ett sträck, så ni kan tänka er att han var trött. Han gnällde inte alls under färden till en början, det var först i Lojo, 45 minuter hemifrån, som han började bli riktigt ledsen. Jag var rädd för hur natten skulle gå, men han var så slut att han sov 6 + 4 timmar inatt, endast en 5-minuters matning 2-tiden. Jag tackar och tar emot.

Jag skulle gärna blogga mera och visa ett foto eller två, men vår förbaskade dator krånglar, så jag gör allt från iPaden, vilken inte är det bästa bloggverktyget. Istället blir det storstädning, på söndag har vi namnfest och då måste lägenheten givetvis vara tiptop. Eller något.