Imorgon blir det åtta månader sen min lilla unge kikade fram, ibland känns det som om tiden går fort, som alla säger, men samtidigt känns dessa månader som en evighet.
Vi hade rådgivning och läkarbesök idag. Jon är nu 72 centimeter lång och vägde 8940 gram, jag trodde faktiskt att han skulle ha gått upp mera i vikt, med tanke på hur sjukt mycket han äter, men tydligen gör han av med energi i samma takt som han tar in den.
Denna gång påpekade läkaren att han borde ta mera stöd när han sitter och far åt sidorna, nu ramlar han alldeles för lätt. Igen en gång nämndes fysioterapi men jag tror att också detta löser sig med tiden. Han har nu först börjat sitta självständigt, så troligtvis lär han sig snart att stöda med armarna. Vi fick en extra tid om två månader för att se hur han utvecklas. Bra egentligen, så behöver vi inte vänta tills ett-års kontrollen för att få rådgivning nästa gång.
Annars gick allt bra, han var glad och nöjd fast vi hade en hopplös morgon. Jon vaknade på helt fel sida halv åtta, och han skrek och vägrade morgonmysa, något jag behöver för att hållas på gott humör. När jag steg upp noterade jag att jag lämnat kläderna ute på tork på balkongen, efter nattens regnoväder var de långt ifrån torra, kan jag meddela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar