Who is Salt?

Kom just hem från en bio-date med sambon. Vi tittade på Salt, som är en riktigt mysig film med Angelina Jolie.

Det roligaste i hela filmen var dock undertexten. Personen som översätter:

"I have cancer."

till

"Jag har kräfta."

borde söka ett annat arbete.

Edit: Jag har nu fått veta från tre olika källor att jag är en idiot. Då på den gamla goda tiden kallade man cancer för kräfta. Jag tror fortfarande att översättaren inte var medveten om detta utan körde på Google Translate.

Natasha

Har ni sett hur stor vår lillis har blivit? Hon växer hela tiden, och blir tokigare för varje dag. Skulle jag ha ens en tiondel av all hennes energi skulle jag kunna springa ett maraton i veckan.


På bilderna laddar hon batterierna för att sekunder senare orka klättra i gardinerna.

Nu har jag blivit nominerad två gånger, så det är väl dags att ta itu med listan. Det är sötnosarna Jenny och Liza som nominerat mig. Tusen tack!

Första delen är alltså att berätta sju fakta om mig.

1. Ända sedan gymnasiet har jag tänkt på mig själv som en person som är lat och har dålig kondition. Fast jag kan springa två timmar i ett sträck har jag svårt att ändra den bilden.

2. Jag har fobi för zombien. Om någon i min närhet imiterar en zombie får jag en panikattack. Ser jag på en zombie-film får jag alltid mardrömmar. Ändå älskar jag sådana filmer.


3. Det första jobbet jag hade var på en frissa. Vilket är helt otroligt med tanke på att jag inte vet något om hår.

4. Jag gillar Marilyn Manson. Han är nummer ett på en springtur. Jag skulle vilja fara på en av hans konserter men jag är alldeles för tråkig och "vanlig" för att våga.


5. Jag är en snål jävel. Tycker inte om att gå på krog för att priserna är skyhöga. Det har blivit lite bättre på gamla dagar, men jag vill alltid ha valuta för de pengar jag spenderar. Jag avundas Joakims pengabinge.


6. Gamla strategi-spel som Rollercoaster Tycoon och Theme Hospital är härliga. Theme Hospital har jag spelat igenom 10-tals gånger. Synd att de inte lagar sådana spel mera.


7. Jag saknar fortfarande vår Caesar något otroligt mycket. Drömmer om att han skall komma tillbaka.


Sedan kom den svåra delen. Nominera sju andra bloggare, jag tror det får bli: Lotta, Lee, Michaela, Jenny, Heidi, Penny och min kära syster.

Min arbetsdag

Såhär kan det se ut på mitt kontorsgolv efter en intensiv arbetsdag. Jag räknar så mycket om dagarna att jag tycker att det är helt OK att jag knappt klarar av att räkna två plus två en vardagskväll.

Vad har jag gjort idag då? Statistik förstås. Hälften avklarat idag, resten väntar imorgon.

Mot Lojo

Jag sitter i ersättningsbilen på väg till Lojo för att plocka upp Rogers fd söndriga, nu förhoppningsvis hela, bil. Orsaken till att jag gör honom sällskap är för att jag hoppas att det skall finnas lite tid för en visit till Intersport. Hösten har kommit, vintern närmar sig, och det skulle inte alls sitta fel med lite varmare träningskläder.

Varför är det annars svårt att hitta träningskläder för kvinnor i andra färger än rosa och svart?

En diet jag inte rekommenderar

Roger är fast i Hangö eftersom hans bil gick sönder. En bogseringsbil och ersättande bil är på väg, men han kommer tidigast hem om en halv timme. Han skulle fara och handla efter jobbet, eftersom vi inte har någon mat hemma. Nu kommer han inte att hinna hem tills jag måste sticka iväg på yoga, vilket innebär att min mat för dagen blir lite bristfällig.

Såhär ser dagens matintag ut:

Morgonmål: Rostat bröd samt apelsinjuice

Lunch: Smoothie och en semla (hade möte på dagen och hann inte med ordentlig lunch)

Snack när jag kom hem: En hög med chips, oklar mängd

Snack när jag fick reda på att det inte blir någon middag: Yoghurt med müsli (finns inte så mycket annat i skåpet)

Absolut inte något jag rekommenderar. Vi ska se hur yogan går.

Ny frisyr

Jag var till frisören igår och fixade till min kalufs. Mina toppar har varit torra och dåliga länge, så det blev snipp-snapp och så försvann tio centimeter.

Nu känns det helt underligt, håret känns lättare samtidigt som jag saknar något. Snabbt vänjer man sig givetvis.

Jag tog lite bilder, men jag är urdålig på att fota mig själv. Det känns som om det aldrig blir bra.

Jag provade redan att fota mig själv imorse. Jag var inte nöjd.

Provade igen efter jobbet. Jag var inte nöjd.

Sen sket jag i allt och bestämde mig för att lägga upp bilderna fast jag inte gillar dem.

Mitt andra halvmaraton

Det var ypperliga förhållanden igår på Östersjö Maratonet. Det blåste en meter per sekund, vilket nästan är historiskt för Hangö under hösten. Solen sken från en klarblå himmel, luften var fräsch och höstkrispig och temperaturen låg runt 11 grader.

Banan i sig är bra, inte mycket backor, men vägen är kurvig och intressant. Miljön ändrar från kust till skog till större väg, till kust till skog till stadsmiljö. Verkligen varierande.

Jag öppnade med 5:30 min/km. Målet var att komma under två timmar, och för att göra det skulle jag vara tvungen att hålla en medelhastighet på 5:40. Allt kändes perfekt, det löpte på och jag njöt i fulla drag. Runt sju kilometer började jag tappa farten, den sjönk till 5:40 men jag kände mig fortfarande stark. Jag tappade ganska mycket tid vid 10km servicepunkten, men jag fick ändå inte i mig tillräckligt mycket vätska. Vanligtvis dricker jag otroligt mycket när jag springer.

Vid 13 kilometer fick jag kramp i högra sidan. Jag gick några steg och koncentrerade mig på att dra djupa andetag. Nu hade jag saktat in så pass att jag visste att jag inte skulle klara mig under två timmar. Som tur lättade krampen och jag fortsatte med nya krafter. Vid 15 kom den tillbaka, och nu lät jag mig själv gå i 30 sekunder för att säkert få bort all värk.

Det fungerade men jag tappade mycket tid. Nu började det kännas i benen att jag sprungit en längre tid, de ville inte lyda längre. Kilometrarna mellan 16 och 19 var jättejobbiga. Jag försökte tappert att inte förlora tid, men det var inte så lätt.

Då 19-skylten passerades började jag känna mig lättare, det skulle ta slut snart. Jag sprang vidare och vid 20 km-sträcket hade jag inte mycket krafter kvar. Tanken på varför jag utsätter mig för sånt här slog mig, och just då hade jag inget svar. Vid 21 km hade jag inga krafter kvar, men som tur var banan planerad så att sista sträckan var nedför. Jag rullade nedför backen och lyckades t.o.m. spurta lite.
Helt slut på krafter, besviken över tiden, som slutade på 2:04:21, men ändå överlyckling kom jag i mål.

Jag är nöjd med loppet på det sättet att jag verkligen gjorde mitt bästa, jag sparade inte alls på krutet. Bättre än så kan jag inte göra. Nu gäller det att träna ännu hårdare och hoppas på att jag får hålla mig skadefri.

Och bäst av allt är att jag känner mig nästan normal i kroppen idag. Jag borde inte ha dragit på mig några värre skador i alla fall.

Roger, min tokiga sambo, kom i mål på 1:42:14. Helt otrolig tid!

Ett stort probem inför halvmarathon

Ska jag köra med Adidas eller Asics?

Jag föredrar färgerna i Adidas-outfiten, men som ni ser skymtar magen -inte roligt!


Asics sitter bra, men svårt att välja om jag ska ta rock eller t-skjorta. Inte så lätt att byta mitt i halvmaran, med tanke på nummerlappen.

Starten går om en timme och 40 minuter. Måste. Välja. Nu!

Tillbaka i södern

Det har varit två intensiva men trevliga dagar i Vasa. Den förskräckliga dimman som låg över Österbotten tänkte dock ställa till det för oss, men allt gick väl till slut.

Jag vet att bilden är underligt vänd men den blir inte rätt när jag laddar upp den oberoende hur jag flippar den först (Perkele!)

Jag fick lära mig att det kan vara problematiskt att landa ett plan då man inte ser något pga en tjock gröt, men att de piloten nog kan försöka. Då du sitter i ett plan som är högt ovanför molnen vill du helst inte höra att piloten skall försöka landa, tro mig. Men då andra alternativet var att åka tillbaka till Helsingfors, kändes det helt OK.

Torsdagens bloggträff var mysig, och det var så lätt att prata med dessa urduktiga bloggare:


Det skulle definitivt vara roligt med flera bloggträffar. Synd bara att svenskfinland är så stort, geografiskt sett alltså.