Pojken

Jon utvecklas helt otroligt just nu, det är nästan svårt att hänga med. Nya sorters leksaker intresserar, han tycker om att plocka med och kasta klossar, och allt som kommer i hans väg skall studeras noggrant. 

Han far mest i cirklar och bakåt när han ligger på mage, det enda som får honom att dra sig framåt är iPhonen. Lägger jag den utom räckhåll blir det fart i killen, med all sin kraft flyttar han på den lilla kroppen så att han kommer fram till skatten. Vad lägger Apple i sina produkter som gör dem så oemotståndliga?

Annars har vi måndagsfeelis här. Sonen snarkar och jag slöar. Snart kommer min mamma hit för att barnvakta eftersom jag ska till frissan. Håret ska bort! 

Där ligger han med sina kaniner. Så otroligt sött när han myser med dem, alltid skall det vara lite kontakt till någondera kanin. När han vaknar kan han ligga länge nöjd i sängen och stryka dem.

Suck

Ni vet när man full av iver går till frysen efter en nyinköpt glassförpackning och direkt märker att glassen vid något skede av transporten tinats upp för att sedan frysas ner igen? Eftersom man (jag) vid det laget är sjukt glassugen och inte alls orkar fara tillbaka till butiken och returnera varan (för övrigt är kvittot förstås bortkastat) äter man ändå glassen som inte är särskilt god. Det har nu hänt mig två gånger på en mycket kort tid och det gör mig mycket, mycket ledsen.

Så här sitter jag nu, med konstig glassmak i munnen, ont i magen och en fläck chokladsås på den vita soffan. Antiklimax om något.

Insta

Såhär ser de nio senaste bilder på mitt Instagram konto ut. Det är en salig blandning av löpning, baby och natur, precis som mitt liv. Då och då kastar jag in ett dåligt skämt och lite mat. Har någon av er Instagram? Eller tips på konton man absolut borde följa?

Ni hittar länken till min sida till höger här på bloggen.

Natten

Det måste tagit på för lillgrabben att ta sig in till "storstan" och träffa många häftiga bebisar. Han sov som en stock mellan sju och halv sex inatt, vi behövde inte stiga upp en enda gång. Sedan kom Jon till vår säng för lite mys i en och en halv timme, varefter vi båda sov två timmar till.

Kan inte tänka mig en bättre start på dagen, snart lunch och sedan ska vi gå in till centrum i regnet. Jag försöker förklara för mig själv att det inte finns dåligt väder, bara dåliga kläder. Det går sådär.

Babybloggträff

Idag har vi haft en spännande dag. Jag har kört (!) till Drumsö på bloggträff, med tokroliga Nina, inspirerande Hanna och ärliga Catten, plus två bloggläsare samt allas bebisar. Det är så bökigt att länka med iPaden, men de finns alla i länklistan till höger.

Tyvärr blev det inte så livliga diskussioner jag hoppats på, de urgulliga barnen tog största delen av uppmärksamheten, men så var det kanske också lite tänkt. Jag hoppas att det blir flera träffar, det är alltid kul att se personer (och bebisar) man läst om på bloggar live.

Träffen skedde i Kahvila ja Puoti Lillan, jättemysigt ställe där det inte alls kändes som om vi störde fast bebisarna var ganska högljudda för det mesta. Skönt att för en gångs skull inte känna sig i vägen. Bilden är tagen vid fönstret, som ni ser fanns det en hel del mysigt i affären. Jag köpte dock inget, ibland kan också jag vara förnuftig. Tog bättre bilder med systemkameran men dem får ni se sedan när vi fått en dator.

Skogen

Igår blev det en liten länk i skogen. Av någon anledning kändes benen jättetunga, och jag släpade mig fram. Ändå lyckades jag få en medelfart på 6:12 min/km, hur det gick till vet jag inte riktigt.

Jag sprang en av mina favoritrundor, där man får hoppa/klättra över flera träd på vägen. Igår var egentligen första gången jag förstod att hösten är här, skogen sprakade av färg. 

Man måste passa på att springa i skogen nu, snart är det för mörkt. Jag tycker mycket bättre om terränglöpning, det kräver mer balans och muskelstyrka, samtidigt som det är skonsammare för kroppen.

Annars har jag hittat en bra rytm med träningen. Att lägga upp ett schema har fungerat för oss, jag har knappt missat något pass sedan vi började med det nya systemet.

Östersjömaraton

Igår var det igen dags för Hangös Östersjömaraton, loppet jag sprang helmaraton på för två år sedan. Många minnen dök upp till ytan när jag återvände. Ställen på banan som kändes extra svåra, känslan efter att ha sprungit första varvet och man visste att man ännu skulle springa ett varv till, stämningen och nervositeten före. 

I år sprang jag tyvärr inte, jag vågade ändå inte utsätta kroppen för den belastningen, fast jag skulle vilja. Det kommer flera chanser. Istället var jag, Jon, min fafa samt Patte på plats som hejarklack åt mannen i mitt liv. Det var intressant att se loppet från den vinkeln. Fast jag och Patte båda konstaterade att vi hellre springer.

Det gick bra för Roger, med tanke på att han knappt tränat löpning det senaste året. Han sprang i mål på 1:46, en tid jag bara kan drömma om. Han utförde det perfekta loppet och ökade varje kilometer, han ökade faktiskt så mycket på slutet att vi inte hann till målet innan han korsat det.

Goodybagen han fick för att ha deltagit var helt otroligt bra, de har någon mycket ivrig typ som samlat in allt möjligt roligt. Alltid kul med ett lopp som ger mycket grejs. Jag tror jag kommer stjäla ungefär hälften, det var faktiskt ganska tungt att stå på sidan och heja.

Ojoj

Nu börjar det vara dåligt när jag får hemskickat Age Preventing krämer. Ser jag så glåmig ut?

Fyra

Fyra nätter säger de att det ska ta och fyra nätter tog det. Igår natt sov Jon i ett sträck mellan 19:45 och ca 5:45. Varken jag eller Roger behövde stiga upp en enda gång. 6-tiden gick Roger och pysslade om Jon, och efter att han kom till vår säng sju-tiden då Roger stack på jobb sov vi lite mer, ända till kvart över nio.

Underbart. Helt fantastiskt underbart.

Annars kan jag berätta att jag håller på att bli lite uttråkad. Bävar inför hösten och vintern fast vi har en massa kul inplanerat (bl.a. besök från USA, awesome). Det känns som om dagarna flyter in i varandra, det blir bara en enda stor grå massa. Jag behöver något projekt att pyssla med. Skulle jag inte ha träningen skulle jag bli helt slö. Hur klarar människor av att vara hemma flera år? Vad gör dom?

Äta bör man

Nu när Jon sitter stadigare intar vid några måltider i barnmatstolen istället för i sittern. Det är mysigare att sitta vid bordet, men att pricka rätt har blivit en utmaning. Sonen går från att titta över kanten till att luta över bordet eller söka efter fötterna. Hans huvud går hit och dit i brådskan att titta på allt runtomkring honom. Händerna söker efter fat, skedar eller annat roligt att dra över sig alternativt ner på golvet.

Jag blir bättre på att mata honom hela tiden, men han är alltid ett steg före. Det är väl bara att vänja sig, han är smartare än jag.

Här har vi morgongröt på agendan. Lingongröt från Onni, mycket populär. Det skulle vara sjukt mycket billigare att laga gröten själv, men jag orkar inte koka gröt två gånger om dagen, så detta får duga just nu.