Förbannelse

Jag har så mycket jag skulle vilja blogga om, jag behöver verkligen lätta på mitt hjärta. Men den där [insert valfri svordom här] datorn vill inte fungera. Max fem minuter är den igång, så låser den sig och så måste man vänta åtminstone 15 minuter eller dra i några kablar inne i datorn, vilket betyder en massa kråtas och annat som jag hatar.

Jag tror bestämt att jag behöver en ny. Att blogga från paddan, som jag gör nu, blir bara fult och äckligt. Data-störningar blir jag så otroligt förbannad på, har inga nerver alls för sådant. Gifte mig med en IT-ingenjör för att slippa allt sådant, men fungerade det? Nej. Skomakarens barn går i trasor skor, brukar någon säga...

Dagens projekt

När jag vaknade imorse kände jag, detta blir en bra dag för ett foto i timmen-inlägg. Jag har absolut inget planerat, så ni får se den totalt oglamorösa vardagen jag lever i. Jag ser själv framemot denna dag, då jag inte har en aning om vad som kommer att fastna på bild.

 

Ovan ser ni ett litet smakprov på de vilda grejerna jag pysslat med idag. Imorgon kommer hela inlägget.

Lycka

Jag hittade den borttappade strumpan på vägen till rådgivningen idag. Lyckan är total!

 

Någon vänlig själ hade plockat upp den från marken. Jag trodde ärligt att jag aldrig skulle se den igen.

Försenad

Först idag på eftermiddagen slog det mig att det är tisdag idag, vilket betyder brädspelsinlägg. Tyvärr har jag varit ensam hemma nu på kvällen, då Roger är ute och svirar, så har inte haft möjlighet att skriva om Carcassonne. Jag ska försöka få upp en liten text imorgon.

Jag gick in till centrum idag och på vägen råkade jag på en maffig parad. Helt otroligt vilken folksamling det var längs med Raseborgsvägen, kul att se så mycket människor på gång i Ekenäs. På tal om Raseborgsvägen, inte har någon sett en röd-rosa Marimekko strumpa liggandes på cykelbanan? Jag har tappat Jons strumpa någonstans där. Lite ledsamt då jag verkligen gillade de strumporna, de granna färgerna piggade upp vilken outfit som helst.

Blomster

Jag såg detta inlägg förra veckan och jag kände direkt att sådär vill jag ha det på Jons fest. På sommaren är det speciellt vackert med självplockade blommor. Jag beundrar andra som lagar fina blomsterarrangemang men jag är urdålig på att faktiskt få det gjort.

 

En snabb kommentar på bloggen och jag får ett meddelande av Linda, med erbjudande om att komma med och plocka lite förgätmigejblommor. De blev helt perfekta på gårdagens kalas, och extra roligt var det att se på Ebba von Sydows instagram att hon haft samma blommor på sin sons dop.

 

 

Fick också låna de supersöta glasflaskorna av Linda, placerade ut dem lite varstans i lägenheten igår. På toaletten hade jag också en blomma, jag tycker att toaletten är det viktigaste rummet att pynta upp under fester, där har gästerna tid att i lugn och ro beundra (eller bli förskräckta).

 

Pappas foton

Dessa bilder hade pappa lagt upp på Facebook igår, och de gör mig så glad. Vår lilla familj är så fin. Speciellt Jon med sitt dregel och jag med mina dubbelhakor. Roger är givetvis perfekt.

Festdags!

Så var det äntligen dags för fest! Jag hade sett framemot detta länge, drömt om hur jag skulle proppa mig full på godsaker. Det lyckades, på kvällen kände jag mig helt asig, men det var det värt.

 

Dagen började lugnt, Roger och jag avnjöt Mimosas på balkongen, som vi gör varje söndag. Hehe.

 

Jag hade förberett det mesta på lördagen, så vi kunde faktiskt njuta av lugnet före stormen på dagen. Tog Jon under armen och lade oss i skuggan på gården. Värmen var helt perfekt i skuggan, jag tror att jag kommer att tillbringa största delen av sommaren där, om sommaren fortsätter såhär. Jag har blivit för gammal för direkt solljus.

 

 

Vi hade beställt smörgåstårta och prinsesstårta från Carl de Mumma, sådana finheter orkade inte jag börja laga. Istället lagade jag lite söta tilltugg, muffins och havrekakor.

 

 

Gästerna anlände, vi skålade i skumppa och njöt av värmen på gården en stund. Jon sov så gott inne, och jag visste att han vaknar direkt som hela gänget går in.

 

 

På kvällen hann vi ännu med en liten fotosession, där min pappa agerade fotograf. Lite senare idag ska ni få se resultatet av den.

 

 

Vilken härlig fest det var! Tur att man bara behöver ha välkomstfest en gång per barn, jag känner mig helt slut idag. Jon var så uppspelt att han vaknade med två timmars mellanrum hela natten och nu knackar huvudvärken på dörren åt mig.



Anskaffningen

Vi körde alltså till Mikkeli på torsdagen för att Roger kände att vi absolut, bara måste ha en större bil så att barnvagnen skall rymmas in. Jag påpekade att barnvagnen skulle rymmas lika fint i en Renault, men han totalvägrade att höra på det örat, han har bara ögonen för Audi. I Mikkeli hade de en bil som passade både pris- och motormässigt för min man, så dit bar det.

 

Igår skulle vi göra det stora testet, och mannen var ganska svettig på bilden ovan. Han pusslade fram och tillbaka, men han ville inte riktigt få in vagnen i bakluckan. Mina ögon som  brände i nacken på honom hjälpte inte heller, han visste att han skulle få höra om detta resten av sitt liv om vagnen inte skulle rymmas.

 

Men det gick! Och visst måste jag erkänna att det är ganska trevligt med vagnen i bakluckan. Då kan jag sitta bak med Jon när Roger kör, och vi kan t.o.m. ha en passagerare till. Wow.

Imorgon blir det party

Lägenheten renskrubbad, kakorna står i kylen och alla (förhoppningsvis) ingredienser är inhandlade till bakverken. Jag känner mig riktigt taggad, vilket bara kan betyda en sak, det kommer att kakka på sig. Imorgon är alltså Jons närmaste släktingar på väg till oss för att välkomna honom till världen. Jag ville inte ha dop, tro är något han får bestämma över själv, sedan när han är stor nog att göra det.

För en gångs skull ekar vårt kylskåp inte tomt

Jag har inte ens kollat på kakorna ännu, men jag litar på konditoriet. Hur jag ska få mina cupcakes att rymmas in i kylskåpet har jag ingen aning om, men det lösar sig. Om jag får stora problem måste jag väl uppoffra mig och börja äta av kakan.

På måndag tänkte vi ha äta-rester kalas, någon som vill komma?

Dagen efter

Vi hade en riktigt lyckad dag igår, och jag är glad att vi for med. Jag tror inte att vi kommer att ge oss ut på någon liknande färd snart, Jon är definitivt inte gjord för längre bilresor. Han vill inte alls sova i bilen, fast han är hur trött som helst tar det alltid närmare en halvtimme innan han somnar. När han väl somnat sover han sällan någon längre stund, allt från gropar i vägen, plötslig fartväxling eller andra störande moment gör att han vaknar direkt.

Amningen och blöjbyten gick fint, det fanns faktiskt prima skötbord på alla ställen vi stannade. Jag var ändå glad att vi hade eget underlag med (kom med skötväskan), jag skulle inte velat sätta ner Jon på vissa ställen.

Vi startade åtta på morgonen, och var hemma lite över sju. Under denna tid hade Jon inte sovit längre än 30 minuter i ett sträck, så ni kan tänka er att han var trött. Han gnällde inte alls under färden till en början, det var först i Lojo, 45 minuter hemifrån, som han började bli riktigt ledsen. Jag var rädd för hur natten skulle gå, men han var så slut att han sov 6 + 4 timmar inatt, endast en 5-minuters matning 2-tiden. Jag tackar och tar emot.

Jag skulle gärna blogga mera och visa ett foto eller två, men vår förbaskade dator krånglar, så jag gör allt från iPaden, vilken inte är det bästa bloggverktyget. Istället blir det storstädning, på söndag har vi namnfest och då måste lägenheten givetvis vara tiptop. Eller något.