Idag har jag gjort något nytt, jag provade på vattenlöpning i simhallen. Jag har inte kunnat springa på en vecka pga en sjuk vad, och medan jag väntar på att den skall bli bättre måste jag satsa på alternativ träning.
Efter 500 meter simning satte jag på mig bältet och gjorde mig beredd på att spurta iväg. Det gick inte så bra, jag gungade fram och tillbaka och fick inget riktigt grepp. Efter ett varv började det kännas OK, jag fick in en rytm.
Men söta ni så långsamt det gick framåt! Jag pumpade på och kom ingenstans. Det var lite som när man drömmer, man springer och springer utan att komma någon vart.
Så vad är min åsikt?
+Bra om man är skadad och inte har möjlighet att springa ute.
+Det bygger upp ett bra löpsteg, då fötterna rör sig på ett annat sätt i vattnet.
+Man är tvungen att ta kortare steg, vilket, om tillämpat i "riktiga löpningen", minskar risken för skador.
+Det tränar hela kroppen, armarna får bra träning.
-Fruktansvärt tråkigt! Efter 15 minuter var jag svettig, men också totalt uttråkad.
Så nu är jag en riktigt mommo. Vad ska jag pröva på näst? Stavgång?
Ja, det vill bli lite tråkigt faktiskt...men det duger till att göra ibland i alla fall! :)
SvaraRaderaOm du menade i Mommo-vägar så är stavgång absolut nästa steg, gärna sådan stavgång där du parstakar med du går... ;)
Stavlöpning ute i skogen är skoj och bra på alla sätt och det är absolut inte mommo!
Jag testade oxå vattenlöpning idag, men blev mest irriterad på alla som var i vägen hela tiden, haha! Håller med om att det kändes som om man int kom någon vart, och då "sprang" jag ändå hela tiden om andra i bassängen.
SvaraRaderaMen jag fundera på en sak, vad göra med armarna? Jag tyckte det kändes konstigt att ha dem så som ja brukar ha dem när jag springer vanligtvis utomhus, så nu hade jag dem bara rakt fram, som ett V, helt stilla, och bara jobbade med benen.
Liza, stavlöpning har jag inte ens tänkt på, men jag kan tänka mig att det är lite mer givande än det som tanterna i våra trakter sysslar med, dvs gå i sakta takt och släpa stavarna efter sig. Jag blir så irriterad på dem att jag skulle vilja stanna och visa hur man ska göra :) Men jag förmodar att mina tips inte skulle falla i god jord. :)
SvaraRaderaLee, jag råkade faktiskt få ha banan för mig själv denna gång, det var därför jag vågade mig på att prova. Men visst är det irriterande! Speciellt de som springer/går i par bredvid varandra.
Jag använde armarna ganska mycket, jag hade dem vid sidorna som när jag springer, men händerna var raka (lite som barbies armar o händer) och jag hjälpte till mycket med armarna. Men jag vet inte riktigt, det kändes faktiskt ganska konstigt, onaturligt på något sätt. Jag tror det tar ett par gånger innan man vänjer sig.