Under ett svagt ögonblick förra månaden lovade jag mig själv att ha köpstopp och godisstopp i februari. Jag inbillade mig att eftersom det är årets kortaste månad skulle det vara hur lätt som helst.
Tji fick jag, en vecka har gått, och det känns som en evighet. Köpstoppet är inga problem, jag tänker bara på hur mycket pengar jag sparar genom att inte köpa något. Och bara jag sparar tillräckligt mycket pengar detta år, kan vi åka på bröllopsresa till Bali.
Men godissuget kan jag inte lura bort. Det finns överallt, behovet av en bit choklad. Därför skriver jag detta inlägg, om Internet vet att jag har godisstopp, måste jag klara mig månaden ut. Önska mig lycka till.
(Varför i hela världen googlade jag just "chocolate"?)
Jag har också godisstopp! Together we can do it! :)
SvaraRaderaJag hamnade att ta en godisstrejk för vi har alltid godis på jobbet och jag började äta alldeles för mycket. Jag konstaterade att ett förbud är det enda som fungerar. Slog dessutom vad med en kollega så vi blir skyldiga en skumppaflaska om vi syndar. Jag är skyldig henne en prosecco redan - jag glömde att jag godisstrejkade ett svagt ögonblick. :)
Tack för supporten! Jag gör det också tillsammans med en vän, men ändå är det så fruktansvärt svårt. Just detta att det är så jobbigt visar ju hur stort behov jag har av ett litet stopp. Vi slog vad om en fastlagsbule, passlig avslutning på månaden :)
SvaraRadera