Slut i kroppen

Idag gick länken inte bra. Jag var helt slut i kroppen, sprang knappt en timme och kom inte längre än åtta kilometer. Varje steg kändes tungt, och den där ljuvliga känslan man har efteråt har inte ännu infunnit sig.

Så är det ibland, det är bara att acceptera och komma ihåg de ljuvliga dagarna. Jag tröstar mig själv med att det var fint väder, och jag fick ju frisk luft i alla fall. Tur att det är vilodag imorgon, träning fyra dagar i rad tar på. Nu väntar jag på att Roger skall vara klar med maten.

Tittar igenom bilder för att hitta något att muntra upp inlägget med, men allt jag hittar är bilder på mat.
Hamburgaren vi åt i Trysil. Världens godaste (och säkert dyraste) hamburgare.