Jag var med en vän ut och länka/promenera idag efter jobbet och gud så skönt det var! Luften är friskare än den varit på länge och fullmånen lyser starkt på den klara himlen.
Jag är så arg på mig själv för att jag försummat träningen, flera veckor har gått utan att jag varit ute. Varför gör man så åt sig själv? Jag mår mycket bättre, både fysiskt och psykiskt om jag springer regelbundet. Det är självklart, men ändå lockar soffan så mycket mer än träningsspåret.
Jag skyller på mörkret, även om jag vet att jag bara har mig själv att skylla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar