The story, part three

Morgonen efter kändes allt väldigt underligt. Det är första och enda gången jag vaknat upp bredvid en främling. Vi hade alla ganska ordentligt med krapula, och fastän vi pratat och stojat kvällen innan var alla ganska tysta och bleka. Jag frös helt otroligt eftersom vi bara hade ett täcke, och det beslagtog Roger så snart han somnat.

Min kompis L och hennes kille bytte nummer, och ganska snabbt var pojkarna försvunna ur lägenheten. Inget hände sedan på ett par veckor. L hade haft lite kontakt med killen per sms, men det hade inte kommit någon vart.

En kväll då jag och L körde ett varv runt stan (raggarrundan) efter ett kvällsdopp (vi vinterbadade på den tiden) såg vi L:s kap och Roger i kön vid Prisses (hamburgerkiosken i Ekenäs där alla hänger då den är mitt emot ungdomsgården). L blev helt till sig, jag blev glad för hennes skull och efter ett varv till runt stan fick jag henne övertygad att stanna vid Prisses och prata med killen.

Som en äkta wingman erbjuder jag mig att ockupera vännen (Roger) medan hon stöter på killen. Allt gick som smort, och de bestämde att hela gänget skulle fara och bowla inkommande helg. Det kändes på något sätt lättare för dem att fara med hela gänget. Till saken hör nämligen att både L och killen var lite blyga, och ingen vågade ta första steget.

Bowlingkvällen kom fort, det blev jag, min pojkvän, L och hennes blivande pojkvän, Roger och några andra. Vi hade en kul kväll, och det började lite gnistra mellan L och killen. Roger har berättat efteråt att han blev mycket besviken då jag hade en pojkvän, eftersom han hade hoppats att det skulle hända något mellan oss.

Följande steg i processen var när Roger bjöd in oss till en fest hemma hos honom i Sjundeå. Jag kom ensam, eftersom jag mer och mer kände att min dåvarande pojkvän inte fungerade. Jag behövde tid ifrån honom, för att verkligen få veta vad jag ville göra.

Vi har inte mycket bilder från den här tiden, men ett foto hittade jag från den här kvällen. Då jag ser på det kan jag inte fatta att Roger fortfarande var intresserad av mig efter den kvällen. Han måste ha varit desperat.
Det var en livad fest, Rogers kusin blev påkörd (tappade några tänder, inget allvarligare, tack gode gud för det), killarna skulle visa sin manlighet genom att få "virvel" i vodka-flaskan och alla var sådär allmänt orediga.

Jag pratade mycket med Roger den kvällen, och ju mer vi pratade desto klarare blev det för mig att vi verkligen funkade. Vi synkkar på många plan, vi har olika personligheter men samma värderingar. Det tror jag att är den perfekta mixen för att bra förhållande, vi blir inte uttråkade på varandra, men vi har liknande åsikter om viktiga beslut i livet.

Stay tuned for the final episode of The Story.

The story, part two

Väl inne på krogen hittade jag min vän. Hon var fastklistrad i en vilt främmande kille. Det här är ett vanligt beteende på Jump, men väldigt ovanligt beteende för min vän L. Då de kom upp för luft märkte jag snabbt att de passade bra ihop.

Eftersom hon skulle komma till mig övernatt fick jag snällt vänta vid bordet. Som tur var hade min väns killes två kompisar att hålla mig sällskap. Den ena, P, sprang mest runt baren, så jag pratade för det mesta med den andra kompisen, känd för er som Roger.

Ju mer vi pratade desto trevligare märkte jag att han var. Han var superblyg, vågade inte säga så mycket utan skrattade mest åt mina tokigheter. Helt samma som han gör nu alltså, fast det nu inte handlar så mycket om att han inte skulle våga, mera det att han inte orkar eller hinner få en syl i vädret.

Då krogen stängde kunde jag ju inte låta kvällen sluta, så jag bjöd L, hennes kille, hennes killes kompisar och en annan av mina vänner hem till mig för efterfest. Om mamma läser det här får hon säkert dåndimpen.

Mitt i den kalla natten traskade hela gänget i sakta mak hem till mig. Hur hade jag fått killarna medlurade? Jag lovade att de skulle få spela Nintendo! NES är det absolut bästa sättet att charma pojkar födda på 80-talet (och säkert de flesta andra också).


Så vi spelade Mario halva natten, tills vi alla en efter en somnade. Jag kan fortfarande inte förstå att vi alla rymdes i min lilla etta. Min ena kompis på en extrasäng, Rogers kaveri i en utbäddbar stol, L och hennes erövring delade världens mest obekväma soffa (man fick sjukt i baken endast av att sitta i den) och jag och Roger delade min säng.

Nu vill jag ännu påpeka att vi delade säng som vänner, vi rörde inte varandra ens en sekund. Jag hade min pojkvän och Roger var en riktig gentleman.

Följande morgon... nej, nu räcker det för idag. Jag fortsätter med resten i ett senare skede.

The story, part one

Hösten 2003 hade jag precis fyllt 18 år, kommit hem från USA och flyttat hemifrån. Jag kände att det är nu livet börjar, jag skulle festa, vara singel och ta dagen som den kommer.

Det tog inte många veckoslut så hade jag hittat en kille som ville bli min pojkvän. Jag var lite fundersam först, men så tänkte varför inte, och började träffa honom på regelbunden basis. Han var rolig att umgås med, fartfylld och söt.

Ett problem vi hade från början var att han var finskspråkig. Visst kunde vi kommunicera, men då jag just spenderat ett år i USA och endast pratat engelska var min finska milt sagt rostig. Förutom språkbarriären fanns det även vissa kulturskillnader, som var intressanta i början men som snart blev ett större problem.

Ungefär tre månader in i förhållandet hade vi girls night out på krogen. Det var skojigt, men när klockan närmade sig småtimmarna ville jag bara hem. Då jag vandrat en bit hemåt, ringde min kompis L och sade att jag bara måste komma med henne till Jumpen. För de som inte är härifrån kan jag berätta att Jump nu har stängt, men på den tiden var det krogen i Ekenäs som hade öppet en timme längre än Ettan, så dit sökte sig alla som ännu inte hittat "den rätte" på Ettan före stängningsdags. Köttmarknad var ett vanligt uttryck för stället.

Jag lyssnade på min kompis och vände om, tillbaka mot centrum och krogen. Ni har ingen aning om hur glad jag är att jag gjorde det.

I sann How I met your mother-anda slutar jag här. Det här är lite för mycket text för denna blogg, jag fortsätter senare.