Hösten 2003 hade jag precis fyllt 18 år, kommit hem från USA och flyttat hemifrån. Jag kände att det är nu livet börjar, jag skulle festa, vara singel och ta dagen som den kommer.
Det tog inte många veckoslut så hade jag hittat en kille som ville bli min pojkvän. Jag var lite fundersam först, men så tänkte varför inte, och började träffa honom på regelbunden basis. Han var rolig att umgås med, fartfylld och söt.
Ett problem vi hade från början var att han var finskspråkig. Visst kunde vi kommunicera, men då jag just spenderat ett år i USA och endast pratat engelska var min finska milt sagt rostig. Förutom språkbarriären fanns det även vissa kulturskillnader, som var intressanta i början men som snart blev ett större problem.
Ungefär tre månader in i förhållandet hade vi girls night out på krogen. Det var skojigt, men när klockan närmade sig småtimmarna ville jag bara hem. Då jag vandrat en bit hemåt, ringde min kompis L och sade att jag bara måste komma med henne till Jumpen. För de som inte är härifrån kan jag berätta att Jump nu har stängt, men på den tiden var det krogen i Ekenäs som hade öppet en timme längre än Ettan, så dit sökte sig alla som ännu inte hittat "den rätte" på Ettan före stängningsdags. Köttmarknad var ett vanligt uttryck för stället.
Jag lyssnade på min kompis och vände om, tillbaka mot centrum och krogen. Ni har ingen aning om hur glad jag är att jag gjorde det.
I sann How I met your mother-anda slutar jag här. Det här är lite för mycket text för denna blogg, jag fortsätter senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar