En vecka kvar

Ifall ni undrar vad jag sysslar med när jag inte bloggar kan jag berätta att jag sprungit land och rike runt. Jag menar verkligen sprungit. 23 timmar har jag varit ute på vägarna, och totalt 214 kilometer jag avverkat. 62,46 km denna vecka. Helt otroligt! Vem skulle ha trott att jag skulle klara sådant?

Jag har även köpt ett par assnygga löparskor. Asics GT-2160. Det var kärlek vid första ögonkastet. De har bara varit ute på ett pass ännu, så det är för tidigt att ge någon utvärdering, men de verkar lovande.

Ni kan läsa mer om min träning på Maratonbloggen. Jag blir lite snurrig i huvudet när jag skall uppdatera på flera ställen.

Perfekta semesterdagen

Jag ligger på stranden och läser en bra bok.


Imorse var jag på en 10-km länk där man skulle ta alla uppförsbackor lite snabbare. Ni kan tro att jag var svettig när jag kom hem.

Ikväll är det släpärtsfest på Mörby Gård.

Med andra ord den perfekta sommardagen.

Taru Tonder

På tisdagen var vi på bröllops-shopping med mamma. Det var intressant hur mycket bättre betjäning jag fick i bröllopsbutikerna med mamma än med en kompis. Jag förmodar att de anser att det faktiskt är på riktigt om man har mamma med.

Vi handlade inte så mycket, men inspirationen flödade och många tankar klarnade.

Jag hittade ett par perfekta örhängen i Salo, designade av Taru Tonder. De är i silver och bergskristall, enkla men ändå speciella och eleganta. Precis enligt bröllopets tema.

Nu är det "bara" skorna, underkläderna och bird-cage hår-assecoaren som fattas, sedan är min outfit komplett.

Österbotten

Sitter på hotellets terass i Kronoby (här finns bara ett hotell) och äter morgonmål. Fåglarna kvittrar och solen skiner. Idag skall vi ha släktträff med Rogers pappas familj, spännande.

Imorgon åker vi vidare till Vasa. Håller vädret i sig tror jag bestämt att det blir Tropiclandia. Ganska skönt det här med semester, försöker vänja mig vid tanken att jag fr.o.m. nu har fyra veckor ledigt.

Hur mår ni?

Vilket pass!

På schemat idag hade jag: Fartuthållighet 30 min (3 min raskt / 2 min lätt, puls på raska delarna 180 (AnT + 5 slag) och långsamma delarna lätt jogg) samt uppvärmning/nedjogg 15 minuter lätt löpning.

Nu är det dock så att jag inte kan se tiden och pulsen samtidigt på min klocka, så jag omvandlade FU-delen till 3 minuter snabbt och två minuter långsamt. Söta Moses så tungt och roligt det var! Jag hade Roger med som draghjälp, och rutten var grusväg med Många Jobbiga Backar.

Svetten lackade och jag njöt som bara den. Den första tre-minutaren var den snabbaste, då hade vi en medelfart på 4:47 min/km (pulsen låg på 176). Den nästsista hade jag högst puls på, 185 i medel, och farten låg på 5:10 min/km.

Som belöning när vi avverkat 9,73 km på 57 min 37 sek hoppade vi i Grabbskog träsk. Helt underbart att dra några simtag efter ett liknande pass.

Mina trötta fötter får en välförtjänt vila efter ett hårt pass.

Jag noterade när jag kom hem att jag har samma pass nästa vecka, men då är FU-biten 45 minuter. Mamma Mia.

Vecka 19

Nu har min maratonträning kommit in i den mest spännande delen av programmet. Det kommer att bli många kilometer sprunget de kommande sju veckorna, som är de intensivaste veckorna på programmet. Efter det börjar den sista sexveckors-perioden, som mest är nedtrappning, och sedan är det dags för det jag drömt om så länge, maratonloppet.

Jag har svårt att förstå att det gått 18 veckor sedan jag började träna med maratonskolan. Tiden har gått otroligt fort, men maratonskolan har ändå blivit en del av mig. Det kommer säkert att kännas tomt den andra oktober, då maratonet är sprunget. Då gäller det bara att sikta på nya mål, Lidingöloppet är t.ex. något jag vill fixa.

En sak är i alla fall säker, jag tänker inte sluta springa. Så länge benen håller tänker jag utmana mig själv och samla medaljer.

PS. Juni var min bästa månad hittills, 133,91 kilometer och 14h 21 min löpning. Vi ska se vad som händer i juli.

Sommarteatern

På torsdagen besökte vi premiären av årets sommarteater på Raseborg, Trollkarlen från Oz. Jag har sett den klassiska filmen en gång, men känner inte storyn hemskt bra, så jag hade inga förväntningar eller bilder i huvudet om hur det borde vara.

Det var definitivt en bra sak att gå dit utan fördomar. Det visade sig att landet Oz bjuder på ett färggrant spektakel, glada miner och sprudlande energi. Precis vad jag vill ha från min sommarteater. Jag njöt hela pjäsen igenom, och träbänkarna kändes inte alls så hårda som de brukar.

Andra från höger är min duktiga bror, som denna gång var klädd i grönt från topp till tå. Smaragdgrön är definitivt din färg, Jaane.
Min absoluta favorit var hunden Toto. Jag älskade hennes energi, och vi har ett gemensamt intresse, Godis!