Snart gäller det. Förra året kom jag runt banan på 13 kilometer på 1:18, då hade jag ett mål på 1:15, och det målet hägrar fortfarande. Det känns överkomligt före loppet, men jag vill alltid förtränga hur fruktansvärt tunga de där fem kilometrarna genom verkligt svår terräng är.
Denna gång kommer Roger och jag att springa skillt. Jag vet inte om det kommer att få mig att springa snabbare eller långsammare. Han har alltid varit bra på att dra mig vidare, men utan honom har jag mera fananamma. Vi får se hur det går.
Nu ska jag byta om, sedan är det bara att vänta på starten. Usch vad jag är nervös. Men jag älskar att tävla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar