Lama

Sitter och ser på kommunfullmäktiges möte och för varje minut blir man mer deprimerad. Det är svårt att förstå i hurudan knipa vi egentligen ligger, Raseborg måste spara in miljontals euro för att klara sig. Att lyssna på politikerna uppmuntrar inte det minsta, alla är överens om att vi måste spara, men alla är på samma gång oense om hur vi ska spara. Det känns som om de bara pratar, utan att egentligen få några beslut fram.

Det overkliga för mig är, att jag sitter här i min nyinköpta soffa som kostade ett par tusen euro, medan jag ser på min TV som kostade lika mycket. Vi köpte lägenhet nyligen, och även om den var förmånlig så har vi ett stort lån att betala av på. Förändringen från ekonomiskt uppsving till lågkonjunktur har gått så snabbt, att det är svårt att förstå vad en recession egentligen innebär.

Både politiker och privatpersoner verkar inte först att vi faktiskt måste spara, och att man inte kan spendera pengar, inte ens på sådant som man "måste" ha. Det är deprimerande, och vi står alla inför svåra beslut. Oberoende detta läge, så känner jag mig själv så pass bra att ¨jag vet att jag imorgon då jag är på väg hem från jobbet kommer jag att titta in i någon butik, ifall jag skulle hitta något skoj. Jag kommer också att planera kommande årets resor och glömma laman lika snabbt som jag sedan kommer ihåg den.

Huvudet säger en sak, och hjärtat en annan. På tal om tennis så tänkte vi fara till Stockholm och shoppa i juni, hittade ett urmysigt hotell i Östermalm. Fyra-stjärnigt för endast 88€ per natt :).