Gott nytt år!

Hälsningar från Esbo.

Redo för nyåret

Skumppan och raketerna är köpta och outfiten är uttänkt (nästan). Resten tar jag som det kommer. Jag brukar vanligtvis inte vilja köpa raketer, eftersom det ordagrant är att bränna upp pengar. Men Roger tittade på mig med hundvalpsögon och sade att han aaaldrig får skjuta raketer, så jag var tvungen att ge med mig.

Inte för det, jag tittar gärna på fyrverkerier. Jag är bara för snål för att betala för dem själv.


Champagnen får dock stanna hemma, den sparar vi till en tråkigare dag.

Grattis till prinsessan!

En vän till mig har fått en liten baby idag, så jag vill gratta hela familjen och sända lite lyckönskningar åt dem genom cyberspace.

Ni känner också mamman till barnet, hon är känd som L i historien om mig och Roger. Killen hon träffade den kvällen är pappan.

Ett avslutnings-avsnitt är nog på kommande till den storyn förresten, men det är inte särskilt spännande. Det går ungefär såhär: och så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Igen en gång: Tusen grattisar till den nyblivna familjen!

Julens godissaldo

Totalt 2725 gram godis fick vi av tomten i år.


Vet ni vad det betyder? Att så snart jag avnjutit detta (kommer att ta sisådär en vecka, om jag håller tillbaka) blir det hårdträning som gäller.

Jag gör alltså som alla andra, och siktar på ett sunt leverne och mycket träning from årets början. Förhoppningsvis håller det i sig lite längre än första veckan i januari.

Julpaket till katterna

Julklappen på bordet väckte inte något intresse till att börja med. Istället hade de tvättkalas. Bra förstås att katterna förstår att man skall vara extra fin såhär på julen.

Så snart klappen öppnades blev det andra bullar. Natasha lekte (leker fortfarande) för fullt, medan den lite försiktigare Esmeralda observerar nykomlingen i leksaksfamiljen.

God Jul på er alla! Kom ihåg att vara snälla och äta så att ni nästan spricker.

Dan före dopparedan

Det enda "julgodiset" jag lagar i år är Annas Havrekakor. De är ljuvligt goda, och för bästa resultat ska de göras på havreflingor från Mörby Gård.

I ugnen ser de lite underliga ut, men det går verkligen inte att beskriva hur goda de är.

Receptet kommer från Anna (därav namnet) och ser ut såhär:

-7,5 dl eko havreflingor
-3 dl socker
-200 gram smör
-3 msk honung
-2 msk mjök

Blanda ihop allt, grädda 10-15 minuter på 225 grader, tills de är gyllenbruna. Namnam.

Pärlörhängen

Jag tittade på Sabrina, en film med Audrey Hepburn, häromdagen. Den filmen är så underbart charmerande, och det är otroligt hur tidlöst (tänkte skriva stillöst) vacker Audrey är.

I filmen hittade jag örhängen jag vill ha på bröllopet. Dessa skulle passa perfekt till min klänning. Nu återstår bara ett problem, var ska jag hitta ett liknande par? Någon som har tips på webshoppar som säljer smycken?

Den amerikanska julgranen

Förra lördagen blev det lite prat om amerikaner och deras tradition att ta in julgranen redan i början av december. Eftersom jag inte riktigt mindes hur vi gjorde då jag bodde i USA var jag tvungen att gå igenom lite gamla bilder.

Den sjunde december for vi till en "christmas tree farm" för att välja ut och såga ner en gran. Det var en riktigt kul grej som det borde finnas mer av här. Det var alltså ett område där en bonde odlade granar, och vi betalade en summa åt honom för att få hugga ner den gran vi ville ha.

Medan Scott arbetar för att få hem granen poserar vi framför kameran.

Granen var klädd redan nionde december, dvs mycket tidigt enligt finska traditioner. I vår familj brukar vi klä granen först kvällen före julafton.

Men det måste jag säga, amerikanska granar är definitivt snyggare. Då de har långa barr blir de mycket tätare. Denna gran är tyvärr lite stympad, vi lyckades bryta av toppen då vi bar in den.

Julmiddag

Denna jul har jag av någon underlig anledning erbjudit mig att laga julmiddag. Vi blir totalt sju personer, och jag ser framemot att duka bordet, förbereda och laga julstämning i lägenhet. Det här med att laga själva maten är inte alls lockande. Tur att det mesta bara behöver värmas.

Idag när jag var till matbutiken köpte jag det viktigaste inför julbordet. Nämligen skinka, lådor, sill, prinskorvar och köttbullar. Nu har jag bara det där småplocket till. Mitt problem är bara att jag inte riktigt minns vad som brukar finnas som småplock på julbordet. Har ni några idéer?

Jag kikade igenom julbilder från ifjol för att förstärka minnet. Av maten hittade jag endast denna bild:

Godis. Där ser ni hur jag prioriterar.

Den här bilden älskar jag. Klickar ni upp bilden ser ni tårar i ögonen på min syster. Hon hade så önskat denna telefon, men trodde inte att hon skulle få den. Vid det här laget är telefonen säkert sönder eller helt ute. Det här är ju ändå ett heeelt år sedan.

En hund var också med då vi firade jul. Nana heter hon och brukar för det mesta inte vara såhär lugn.

Caesar, som inte kommer att vara med i år. Usch vad jag saknar honom.

Julen kommer

Nu som då kryper något juligt in i vår lägenhet. Jag har annars varit dålig på att julpynta i år, men när jag hittade detta matunderlag i en affär kunde jag inte låta bli. Först var det mycket snusas och funderas, men ganska snabbt blev det godkänt.

Endera är det en jäkligt stor katt på bilden, eller så är tomten otroligt liten. Kanske han är en av de där små tomtarna mamma alltid sa att lurade i fönstret när jag gjorde något tokigt?

Vår Natasha växer hela tiden. Ju större hon blir desto bättre ser man hennes underbara färger.

Buffy

Jag och sambon ser på gamla tv-serier, för en tiden sedan plöjde vi igenom Dark Angel, nu är det dags för Buffy, the vampire slayer.

Det är helt fruktansvärt dåligt, samtidigt som det är otroligt bra. Älska 90-tal!

Ut i kylan

Jag har varit trött och hängig den senaste tiden. Att stiga upp när klockan ringer har varit oerhört svårt, så pass svårt att jag ofta blivit liggande i sängen alldeles för länge (tur att jag har flextider).

En orsak till denna trötthet är förmodligen det att jag minskat på mina joggingturer. Det har känts så motigt att dra på sig alla kläder för att fara ut i kylan. Idag tvingade jag ut mig, och efter första kilometern var jag glad att jag gjort det.

Det blev en superskön länk på sju kilometer, och jag frös inte alls. Istället fick det blodcirkulationen att verkligen komma igång.

På bilden ser ni mig i hundra lager, en varm t-skjorta, ett långärmat underställ i fleece, en varm löpartröja samt en vindtät jacka.

PS. Visst är mitt nya skydd till telefonen snyggt? De glada färgerna får mig på gott humör.

Hemma igen

Det är skönt att vara hemma igen, har nog egentligen varit hemma sedan måndagen, men först nu har jag lite tid för mig själv. Det har med andra ord varit en hektisk vecka. Vackert så, roligt med program ibland.

Laddade just upp bilderna från London, det blev inte så många, men de var roligt att titta igenom dem i alla fall.

Ganska snabbt hittade jag ny profilbild till Facebook.

Denna cider avnjöts på en typisk engelsk pub. Eller i alla fall trodde vi att det var det tills vi noterade att det pratades svenska vid åtminstone tre bord, och servitrisen var från Skåne. Tänk att man måste fara till London för att få service på svenska!

Lite turistas hann vi med mellan shoppingen. Vi bodde så pass nära the London Bridge att det kändes helt OK att fara dit.

OMG! Shoes

Jag är i en skrämmande shoppingtrans idag, där jag hittar en massa fina grejer jag bara Måste Ha.


Har ni sett en sån underbar skoskulptur? Det här hittar man inte i skobutikerna i Ekenäs.

Nu är det lunch som gäller. Ha en skön söndag, allihopa!

London, day one

Det har varit en kul men lång dag här i London. Vi har, bland annat:


Tittat på halvnakna män som sprang runt Picadilly Circus.


Dreglat efter skor gjorda av choklad.


Beundrat vackra skyltfönster på Harrod's.


Och suktat efter otroliga dockhus.

På flygplatsen

Än så länge är vårt flyg endast 15 minuter försenat. Med tanke på den kaos som råder här på flygplatsen skulle jag inte bli överraskad om det blir mer försenat.


På bilden ser ni avgående flyg, de med grönt är inställda.

En intressant grej: vi blev erbjudna 300€ som resepresentkort eller 150€ i kontanter för att ta ett flyg som landar 21.15 istället för vårt bokade flyg. Nej tack sa vi, har ingen lust att vänta fem extra timmar på flygfältet.

The story, part three

Morgonen efter kändes allt väldigt underligt. Det är första och enda gången jag vaknat upp bredvid en främling. Vi hade alla ganska ordentligt med krapula, och fastän vi pratat och stojat kvällen innan var alla ganska tysta och bleka. Jag frös helt otroligt eftersom vi bara hade ett täcke, och det beslagtog Roger så snart han somnat.

Min kompis L och hennes kille bytte nummer, och ganska snabbt var pojkarna försvunna ur lägenheten. Inget hände sedan på ett par veckor. L hade haft lite kontakt med killen per sms, men det hade inte kommit någon vart.

En kväll då jag och L körde ett varv runt stan (raggarrundan) efter ett kvällsdopp (vi vinterbadade på den tiden) såg vi L:s kap och Roger i kön vid Prisses (hamburgerkiosken i Ekenäs där alla hänger då den är mitt emot ungdomsgården). L blev helt till sig, jag blev glad för hennes skull och efter ett varv till runt stan fick jag henne övertygad att stanna vid Prisses och prata med killen.

Som en äkta wingman erbjuder jag mig att ockupera vännen (Roger) medan hon stöter på killen. Allt gick som smort, och de bestämde att hela gänget skulle fara och bowla inkommande helg. Det kändes på något sätt lättare för dem att fara med hela gänget. Till saken hör nämligen att både L och killen var lite blyga, och ingen vågade ta första steget.

Bowlingkvällen kom fort, det blev jag, min pojkvän, L och hennes blivande pojkvän, Roger och några andra. Vi hade en kul kväll, och det började lite gnistra mellan L och killen. Roger har berättat efteråt att han blev mycket besviken då jag hade en pojkvän, eftersom han hade hoppats att det skulle hända något mellan oss.

Följande steg i processen var när Roger bjöd in oss till en fest hemma hos honom i Sjundeå. Jag kom ensam, eftersom jag mer och mer kände att min dåvarande pojkvän inte fungerade. Jag behövde tid ifrån honom, för att verkligen få veta vad jag ville göra.

Vi har inte mycket bilder från den här tiden, men ett foto hittade jag från den här kvällen. Då jag ser på det kan jag inte fatta att Roger fortfarande var intresserad av mig efter den kvällen. Han måste ha varit desperat.
Det var en livad fest, Rogers kusin blev påkörd (tappade några tänder, inget allvarligare, tack gode gud för det), killarna skulle visa sin manlighet genom att få "virvel" i vodka-flaskan och alla var sådär allmänt orediga.

Jag pratade mycket med Roger den kvällen, och ju mer vi pratade desto klarare blev det för mig att vi verkligen funkade. Vi synkkar på många plan, vi har olika personligheter men samma värderingar. Det tror jag att är den perfekta mixen för att bra förhållande, vi blir inte uttråkade på varandra, men vi har liknande åsikter om viktiga beslut i livet.

Stay tuned for the final episode of The Story.

Strejk, bloggala och bowling

Jag har varit på helspänn hela veckan pga den där förbaskade flygstrejken. Vi åker till London på fredag, och det har varit ganska osäkert med hur vårt flyg ska gå. Som tur är har Blue1 och arbetstagarna kommit överens, och det nya avtalet torde vara underskrivet vid det här laget.

Så snart blir det shopping! Tanken är att bloggen ska uppdateras flitigt på resan, men vi får se hur det blir.

Tyvärr blir det ingen bloggala för mig ikväll. På alla bloggar diskuteras det om den, och visst skulle det vara superkul att vara där ikväll. Fast jag har inte heller så dåliga planer för kvällen, vi ska ha rekreationskväll med flickorna på jobbet. Rödvin, lite tilltugg och bowling står på schemat. Inte alls illa.

The story, part two

Väl inne på krogen hittade jag min vän. Hon var fastklistrad i en vilt främmande kille. Det här är ett vanligt beteende på Jump, men väldigt ovanligt beteende för min vän L. Då de kom upp för luft märkte jag snabbt att de passade bra ihop.

Eftersom hon skulle komma till mig övernatt fick jag snällt vänta vid bordet. Som tur var hade min väns killes två kompisar att hålla mig sällskap. Den ena, P, sprang mest runt baren, så jag pratade för det mesta med den andra kompisen, känd för er som Roger.

Ju mer vi pratade desto trevligare märkte jag att han var. Han var superblyg, vågade inte säga så mycket utan skrattade mest åt mina tokigheter. Helt samma som han gör nu alltså, fast det nu inte handlar så mycket om att han inte skulle våga, mera det att han inte orkar eller hinner få en syl i vädret.

Då krogen stängde kunde jag ju inte låta kvällen sluta, så jag bjöd L, hennes kille, hennes killes kompisar och en annan av mina vänner hem till mig för efterfest. Om mamma läser det här får hon säkert dåndimpen.

Mitt i den kalla natten traskade hela gänget i sakta mak hem till mig. Hur hade jag fått killarna medlurade? Jag lovade att de skulle få spela Nintendo! NES är det absolut bästa sättet att charma pojkar födda på 80-talet (och säkert de flesta andra också).


Så vi spelade Mario halva natten, tills vi alla en efter en somnade. Jag kan fortfarande inte förstå att vi alla rymdes i min lilla etta. Min ena kompis på en extrasäng, Rogers kaveri i en utbäddbar stol, L och hennes erövring delade världens mest obekväma soffa (man fick sjukt i baken endast av att sitta i den) och jag och Roger delade min säng.

Nu vill jag ännu påpeka att vi delade säng som vänner, vi rörde inte varandra ens en sekund. Jag hade min pojkvän och Roger var en riktig gentleman.

Följande morgon... nej, nu räcker det för idag. Jag fortsätter med resten i ett senare skede.

Vad är en blogg utan hoppbilder?

Hej hopp!

Det är svårare än det ser ut...

Och så en close-up.

The story, part one

Hösten 2003 hade jag precis fyllt 18 år, kommit hem från USA och flyttat hemifrån. Jag kände att det är nu livet börjar, jag skulle festa, vara singel och ta dagen som den kommer.

Det tog inte många veckoslut så hade jag hittat en kille som ville bli min pojkvän. Jag var lite fundersam först, men så tänkte varför inte, och började träffa honom på regelbunden basis. Han var rolig att umgås med, fartfylld och söt.

Ett problem vi hade från början var att han var finskspråkig. Visst kunde vi kommunicera, men då jag just spenderat ett år i USA och endast pratat engelska var min finska milt sagt rostig. Förutom språkbarriären fanns det även vissa kulturskillnader, som var intressanta i början men som snart blev ett större problem.

Ungefär tre månader in i förhållandet hade vi girls night out på krogen. Det var skojigt, men när klockan närmade sig småtimmarna ville jag bara hem. Då jag vandrat en bit hemåt, ringde min kompis L och sade att jag bara måste komma med henne till Jumpen. För de som inte är härifrån kan jag berätta att Jump nu har stängt, men på den tiden var det krogen i Ekenäs som hade öppet en timme längre än Ettan, så dit sökte sig alla som ännu inte hittat "den rätte" på Ettan före stängningsdags. Köttmarknad var ett vanligt uttryck för stället.

Jag lyssnade på min kompis och vände om, tillbaka mot centrum och krogen. Ni har ingen aning om hur glad jag är att jag gjorde det.

I sann How I met your mother-anda slutar jag här. Det här är lite för mycket text för denna blogg, jag fortsätter senare.

God morgon

Och glad Lilla Jul! När solen hälsar mig god morgon på detta sätt blir jag automiskt på gott humör.

Jag var förstås tvungen att fota katten lite också, som var så fin i solljuset.

Fredag

Det har blivit lite dåligt med bloggandet den här veckan. Veckan går så fort, jag kommer hem från jobbet på måndag kväll och så plötsligt är det fredag morgon igen.

Jag har inget att blogga om nu heller, men imorgon ska jag skriva om hur jag och Roger träffades och blev tillsammans, enligt Lees önskemål.

Kattfan

Jag älskar mina katter otroligt mycket, de är mina små babyn. Men glad blir jag inte när jag ser sådant här.

Det är en jäkla tur att orsaken till detta är så underbart söt.

Masterchef

Jag är verkligen lyckligt lottad som har en så duktig fästman. Inspirerad av kokboken Fredagkväll med mat och vin av Håkan Larsson lagade han denna underbara maträtt åt mig.

Stekt flundra med kräftstjärtar och smörvända primörer.

Vinterrundan

Idag vågade jag mig ut på en löptur i vinterlandet. Det var roligt, halt och spännande.

Bäst var det då jag kunde springa i lös snö. Lite tyngre blev det givetvis, men samtidigt kände jag mig som ett litet barn som leker i första snön. Tyvärr var vägen mest täckt av is, så det blev mycket korta steg.

Lite på sju kilometer fick jag ihopskrapat. Men medelfarten blev över 7 min/km, eftersom jag var tvungen att springa riktigt, riktigt sakta på vissa ställen.

Före det blev mörkt hann jag ta några bilder.


Bilden på mig blev lite suddig, men vi kan säga att det beror på censur.

Riktiga bilder

I helgen beställde jag hem lite fotografier, och idag kom de på posten. Jag hade helt glömt bort hur roligt det är att se på riktiga, fysiska, bilder.

Orsaken till detta underliga beteende är givetvis min scrapbook. Jag letade igenom gamla foton på mig och Roger, som jag ska använda som ett litet "intro" i boken.

Jag hittade alla möjliga roliga foton på datorn, synd att man ser på dem så sällan.

Jag och Roger på restaurangen Osaka, i Lynchburg, Virginia. Otroligt god (och billig) mat. Augusti 2005.


En etapp på vår Road Trip i Europa hösten 2008.


Mera Road Trip. Saint Raphael, södra Frankrike.
Skidresa till Levi. Jag fryser bara av att se på bilden.

Början på slutet

Nu blir det bio.

Jag är spänd av förväntan.

Honeymoon

När det är november, mörkt och dystert är det extra roligt att drömma sig bort på olika bröllopsresor.

Vad sägs om sju dagar på Aruba, tätt följt av sju dagar på Curacao?

Suomi seuran matkatoimisto säljer sådana resor.


Billigt är det med, endast 2853 €/person. Jag tror det blir att leva på vatten och bröd det kommande året.