Maximerade långpasset

Igår var maratonträningens längsta långpass. Jag hade planerat att komma över 30 kilometer för att få en känn på "väggen" som alla pratar om.

Vi var totalt tre glada typer som sprang iväg på söndagen, Jens från maratonskolan och så Roger. Jag såg framemot att ha sällskap då 30 kilometer är en ganska lång sträcka att avverka ensam och på nya vägar.

Det gick bra i början, då vi hade avklarat 16 kilometer nådde vi Box och vänliga nybyggare som erbjöd vatten. Allt flöt på, stegen kändes lätta och små regnskurar höll mig sval. Fram till halvmaratonsträcket var det inga problem, men vid det här laget visste vi inte riktigt hur länge vi hade kvar och det skapade en viss oro.

Vid cirka 25 kilometer möttes vi av en korsning och en skylt, Ekenäs 12 kilometer. Jag kan berätta att det inte var särskilt uppiggande. Benen började kännas tunga, och vid Broby ridstall nådde vi en genväg som också kunde ha varit en senväg. Som tur hjälpte några vänliga typer oss på rätt köl.

Vi kämpade på och det blev tyngre och tyngre. Slutligen kom vi fram till Horsbäck, bekanta vägar var en fröjd för ögat. Horsbäckvägen har dock aldrig känts så lång förr.

Väl framme i Dragsvik kunde vi stanna klockorna. Det blev totalt 35,45 kilometer på 3h 40 minuter, dvs en medelfart på 6:29 min/km. Håller jag bara lite snabbare takt än det på maraton så kommer jag under 4,5 timmar. Det, mina vänner, känns nästan överkomligt.