Snart är första veckan på jobb efter semestern avklarad. Måndagen var hopplös, jag var så yr och hjärndöd att jag inte fick något gjort. Nu har jag sådär sakta kommit tillbaka till mina gamla rutiner.
Denna vecka är återhämtningsvecka för maratonträningen, vilket betyder att jag endast har tre pass den här veckan. Korta pass är det dessutom, som längst 60 minuter. Det känns som om det är bra med lite paus, både mentalt och fysiskt. Nu hinner jag t.o.m. sakna löpningen lite.
Nu är det bara sju veckor kvar. Jag börjar bli nervös.
Jag med, för din skull! Kommer ihåg den där känslan två veckor innan Helsingfors maraton 2009 "Vad tusan har jag gett mig in i egentligen?".
SvaraRaderaDet kommer att gå fint Jill! En km i taget bara! När du väl kommit över halva sträckan har du ju inte mer än en långlänk kvar! Det kan man gå om det så vill sig! Fast det kommer du inte att behöva, för du springer så fort att du förmodligen springer förbi mållinjen utan att inse det! :D
Går det att följa loppet över nätet, vet du?
Ja, det är hela tiden en blandning mellan "varför?" och "yes, vilken utmaning!". Eftersom det är två varv har jag lite tänkt att första varvet är uppvärmning och sedan börjar det på riktigt. Man kan följa med online på www.itamerimaraton.com, men jag vet inte hur mycket mellantider på uppdaterar med. Jag lovar att uppdatera bloggen så snart jag kommit i mål och andats ut.
SvaraRadera