Aah

Jag och Annika var ute på länk idag efter jobbet. Vi sprang runt Ramsholmen, ett verkligt vackert naturområde som blev ännu vackrare av alla snötunga träd.

Länken var helt perfekt, passlig fart, passlig lång och passligt sällskap. Det kändes bra hela vägen. Sista spurten blev upp för Flemimgsgatan, en ordentlig backe som vi båda klarade galant.

Nu frågar jag mig, när det är så här kul att springa, varför är det ibland så svårt att dra sig ut i spåret?