What gets you up and running?

Run the Edge hade denna bild på sin FB-sida med frågan: vad motiverar dig att springa?

Kotka

Det var tyst här på bloggen under veckan, för jag har haft en hel del på gång. Jag har bland annat varit till Kotka på arbetsresa. Vi bodde på ett helt härligt hotell, Karhulan Hovi, som jag kan rekommendera varmt åt alla som reser österut. 

Högt till tak är alltid trevligt.

En idiot som fotar sig själv. Titta på bilden nere i hörnet.

Det är ingen mindre än svenska kungaparet, som övernattade här i slutet av 80-talet.

Maten var god och väldigt finsk, till frukost serverades t.ex. hemlagad yoghurt. Jag sovde som en stock i deras sköna sängar. 

Jag hann inte se så mycket av staden Kotka, men vi besökte Maretarium, ett akvarie med finska fiskar. Jag kunde konstatera att jag endast känner igen några få arter som lever i finska vatten.

Vissa fiskar är mer fula än andra. 

Skor

Andra saker som gör mig lycklig är skor. I veckan kom ett paket från USA. Vår första bröllopsgåva, mina skor för den stora dagen. Jag har suktat efter dessa Vera Wang skor länge, och de är precis så härliga jag drömde att de skulle vara.

Underbara skor! Endast 13 cm klack.

De får snällt vänta i bokhyllan tills dagen D.

Min skogarderob har även utökats med ett par stövlar. Jag kunde inte motstå dessa då jag kom över dem i Elmo Sport här i Ekenäs. Merrell och Gore-Tex, en aningen mer praktiska än ovanstående skor. 

Ett år har gått

Nu har jag varit förlovad i ett år, mycket har hänt sedan Roger frågade, men ringen glittrar lika fint fortfarande. Igår när fästmannen kom hem hade han en blombukett med sig. Det kom som en total överraskning, han brukar vara dålig på att köpa blommor. Jag går hela tiden till köket för att dofta på rosorna, rosendoft botar all nedstämdhet som hösten medför. 

Första länken

Två veckor har gått sedan jag sprang mitt första maraton i Hangö. Idag vågade jag ut och testa benen igen. Hjärnan har skrikit efter löpning, men benen har varit sega. Jag är ändå glad att jag vilade två veckor, fortfarande känns maratonet i kroppen när jag springer. 

Länken blev 8,88km på 55 minuter. Passligt lung takt medan jag lyssnade på en otroligt inspirerande podcast. 

Marathon Training Academy har intervjuat författarna till boken Running the Edge. Det var spännande att höra deras syn på löpning och hur löpningen påverkar livet. Jag rekommenderar varmt podcasten, som ni hittar på iTunes och här. Perfekt underhållning under träningspasset.

Nu måste jag bara lägga vantarna på boken. 

"Running is more than a sport. It is an identity. I am not somebody who likes to run. I am a runner. This is the difference between a pastime and a passion. I like to play golf but I am not a golfer. I like to cook but I am not a chef. I don’t like to run. I am a runner. It is part of who I am and is woven into the fabric of my personality, character, and psyche." -Adam Goucher

Spot the cat

Fotat från vårt sovrumsfönster. Ser ni Esmeralda?

Ni har alla säkert sett bilderna som snurrar på Facebook där man skall hitta katten. Jag har gjort en egen version, den är långt ifrån lika klurig men kanske det ändå tar några sekunder innan ni hittar henne. 

Idag skall jag på första länken sedan jag sprang mitt första maraton för två veckor sedan. Jag har ingen aning om vart eller hur långt jag skall springa. Tänker ta det på känn, allt jag planerar är att lyssna på en podcast som är en timme långt. På ett sätt är det befriande att inte ha ett program att följa, jag kan springa när och hur jag vill. Samtidigt behöver jag ett mål och en plan för att jag skall känna mig motiverad.

Så nu behöver jag en tävling att se framemot. Vad händer denna vintern? Något man borde anmäla sig till?

En sak i taget

Sakta men säkert börjar vi gå framåt med bröllopsbestyren. En efter en sak bockas av To-Do-listan. Det har nästan vilat en förbannelse över de stackars inbjudningarna, men de är nu så gott som redo att skickas ut. 

Imorse när jag vek rosetter och Roger klippte och klistrade kunde vi glatt konstatera att det här med ett litet bröllop inte alls är så tokigt. 

Esmeralda, som annars inte är särskilt kelig, hoppar alltid in i mitten om vi ser ut att koncentrera oss på något viktigt. Ingen skillnad om det är inbjudningar eller en tidning, dit skall hon och sjåpa sig, spinna och dregla. 

Foton

Bilder från Östersjömaraton har publicerats på arrangörens hemsida.

På vissa ser jag riktigt fräsch ut (3 km)

På andra är jag glad och nöjd (21 km)

Sedan finns det stunder då jag ville dö. (Senare)

Klicka upp den sista för att göra den större. Det är värt det, jag lovar. Ingen skulle begära ID på Alko om jag alltid såg ut sådär.

Det händer saker

Det har varit lite underlig stämning på arbetet denna vecka. Nyheter som denna skapar oro och förundran.

Jag vet inte vad jag ska tycka och tänka, jag försöker i alla fall att inte grubbla i onödan. För det mesta brukar det ändå bli bra till sist. Vi får i alla fall inte tråkigt. 

En i mängden

För första gången någonsin får jag uppleva de beryktade VR-förseningarna. Är i Karis, på väg till Åbo på ett tåg som för tillfället är 19 minuter försenat.

Äntligen får jag gnälla med alla andra. Nicka medlidande till diverse hata VR-storyn och kommentera hängivet på statusar på FB där personen blivit försenad.



Äntligen är jag med i gänget, del av Finlands befolkning. Hurra!

Hoppas bara jag hinner till mötet.