Det blev nog en våffla eller två på marknaden igår, och oj så gott det var. Jag fattar inte hur de lyckas få dem så krispiga och goda. Perfection.
Lite mådde jag nog dåligt efteråt, det blev nämligen så att jag först tog en våffla med mamma och gänget. Sedan gick vi runt lite med Roger och efter fem minuter stötte vi på famo och fafa som ville bjuda på våfflor. Vi kunde ju inte precis tacka nej, så det blev en till direkt på den andra.
Jag berättade och famo och fafa att vi skulle springa halvmaraton och de blev eld och lågor. De har också sprungit mycket, och när jag var liten älskade jag att titta på alla medaljer de fått. Så, de bestämde sig förstås att komma och heja på oss nästa lördag. Mamma har också pratat om att hon ska komma och se. Iish så nervöst det blir med alla där.
Tänk om jag trillar omkull och dör? Eller, ännu värre, inte orkar springa hela och måste avbryta? Sen får jag verkligen skämmas.
Först och främst, bakpulver i våffelsmeten -> krispiga våfflor.
SvaraRaderaAndra främst, det går nog så bra sååå ska du få se! Är det hög och smalstigig terräng där eller hur tänkte du dö ifall du ramlar? ;P
1. Ska absolut prova bakpulver nästa gång
SvaraRadera2. Rutten går längs med kusten, så förmodligen trillar jag i sjön och slår huvudet mot en klippa el nåt :)