Det är bara en detalj som gör mig galen, att den inte går att använda med vantar eller handskar. På vintern är det inte alls kul att klä av sig bara för att ringa ett samtal.
Idag lyckades jag dock! Jag ringde till Roger med näsan. Öppnade knapplåset, sökte upp honom bland kontakterna och slog en signal, allt med näsan.
Vilka konster man lär sig då behovet är som störst.
Wow. Jag mår inte bra som har behov att blogga om sådant här.
Men jag tackar! Tack! Måste prova nästa gång jag har vantar. Att skicka sms kan kanske lite väl avancerat dock.
SvaraRaderaTrevligt att jag kan glädja någon. Jag kan inte ha sett klok ut där jag cyklar fram med näsan i skärmen. Sms kräver säkert en hel del övning, det får bli mitt nästa projekt.
SvaraRaderaHaha... Nu låter jag äcklig men var precis på länk med vagnen och orkade inte ta av mig handskarna så jag ringde med tungan :) Att jag inte kom att tänka på näsan :)
SvaraRaderaNöden har ingen lag, säger de ju. Du vet till nästa gång :)
SvaraRaderaVisst får man älska prylar Jill! Abselut.
SvaraRaderaEller så kan man ha en knack-korv i fickan! Maria
SvaraRaderaMenar du det L8? Isåfall älskar jag också hela min skogarderob med innehåll.
SvaraRaderaMaria, härligt! Knackkorv löser alla problem :D
Då är vi två Jill! När ja hade vantar och sku svara i telefonen va de bara att manövrera med näsan! :D
SvaraRaderaTur att jag inte är ensam :) Ni ska ha en helt härlig resa, hälsa det stora äpplet från mig!
SvaraRadera