Marknaden kommer

Är det någon annan än jag som redan börjar vänta på Ekenäs höstmarknad? Det är främst "maten" jag längtar efter, jag planerar att köpa Brunbergs kyssar, våfflor från ÖSK-tältet och kanske något annat gott. Lakritsremmar gillar jag inte alls, de är mera Rogers grej.

En liten tanke slog mig just, tänk om man skulle ordna bloggträff i samband med marknaden? Det finns många bloggare som jag gärna skulle träffa, och ännu fler bloggläsare. Det skulle inte behöva vara något stort jippo, mera "hej såhär ser jag ut".

 

Vem är med?

Äpplet faller inte långt från trädet

Vår son, som nyligen hittat sina fötter men inte ens nästan kan gå har redan fyra par skor. Jag tror att han är på väg att bli lika skotokig som sin mor. Nu borde jag bara lägga upp någon hylla på väggen där de alla skulle visas upp.
 

Utmaningen

Lotta skickade en utmaning till mig och eftersom jag älskar att svara på frågor om mig själv antar jag den med entusiasm.

Vem inspirerade dig/uppmanade dig att börja blogga?

Jag kommer faktiskt inte alls ihåg, jag vet bara att jag kände ett behov av att skriva av mig. Jag antar att jag läst några bloggar och tänkte att det där verkar trevligt. Vilka bloggar kommer jag inte ihåg, men Michaela har jag följt länge.

Hur väljer man ämnen att blogga om?

Man väljer att skriva om något som intresserar en, och så kan man alltid hoppas att det finns någon annan där ute som tycker att samma sak är intressant.

Vad vet de flesta inte om dig?

Jag delar alldeles för mycket av mig själv, så alla vet nästan allt. Låt mig tänka. Jag gillar inte chokladglass! Det skulle man kanske inte tro, då jag älskar glass och choklad är det underbaraste här på jorden. Den enda chokladglassen jag äter är Ben & Jerry's New York Super Fudge Chunk.

  

Vilka tre ord beskriver din stil allra bäst?

Finns ingen ord.

Vad tycker du om att göra när du inte bloggar?

Läsa, spela, kramas med Roger och Jon, äta choklad, sova, prata.

Så till det riktigt knepiga, vem jag utmanar vidare. Jag tror jag väljer bloggare som jag relativt nyligen börjat läsa: Nina, Karin och Feed the Feet. 

Lite till om färger

Ett exempel bland tusen.

 

För att fortsätta på ett tidigare tema, varför kan det inte tillverkas träningskläder för kvinnor i andra färger än rosa och lila? Alltid när t.ex. Asics ger ut en ny vindjacka finns det en blå eller grön för män och en rosa eller lila för kvinnor. Jag vill inte ha en rosa jacka, jag vill ha en grön!

 

Är det verkligen så att alla kvinnor vill träna i rosa, eller är det bara företagen som är så oerhört korkade att de inte fattar att göra kläder i andra färger? Jag brukar söka med ljus och lykta efter gröna eller orange träningskläder, och direkt jag hittar något så köper jag det, så gott som oberoende av vad det är. Jag tittar på ovanstående annons och den gröna färgen är faktiskt så fin att jag överväger att köpa den. Inte kan det väl vara så stor skillnad på manliga och kvinnliga modeller?

 

Några få gröna plagg har jag hittat

 

Orange is the New Black

Vi har börjat titta på en ny serie om kvällarna. Det är Netflixs egen serie, Orange is the New Black, och efter att ha sett de första tre minuterna tyckte i alla fall Roger att det var en mycket bra serie. Jag behövde kanske ett avsnitt eller två.

 

Karaktärernas människoöden är intressanta, det är bra skådespelare och intrigerna är så, ja, fängslande. Utöver detta är det skönt att få se människor av alla färger och former på TV.

 

Tack, Lotta, för pushen!

Jag väntar för övrigt helt sjukt mycket på hösten och alla nya säsonger av mina favoritserier. Just nu kollar vi igenom Friends för n:te gången, jag behöver något nytt!

Ett biblioteksbesök

Jag gick ut på en barnvagnspromenad på förmiddagen och råkade vandra förbi biblioteket. Bestämde mig för att passa på att låna några böcker till Jon, det är mycket roligare att läsa för honom om man har några nya sagor.

När jag gick förbi bordet med nyheter fastnade min blick på Safka-boken. Jag har funderat på att köpa den en tid, och nu kan jag bläddra i den lite och se om det är en bok som vi behöver till kokbokshyllan. Perfekt. I vårt hem fungerar det så att jag läser kokböcker och väljer ut vad Roger ska laga åt mig. Inte alls så tokigt arrangemang, enligt mig.

 

Lite smått och gott att läsa.

Avokadopastan måste ju testas, jag är säkert den sista i finländska bloggvärlden som gör den.

Geniet

När Roger kom in i rummet tittade Jon på honom och sade "Papa". Sen svängde han på huvudet, tittade på mig och sade "Mamma". Vår son är ett geni!

Jag vill vara hemma med min son

Jon börjar närma sig sex månader, vilket betyder att om jag och min man skulle dela lika på föräldraledigheten skulle han sådär småningom komma hem och jag skulle fara tillbaka på jobb. Nu gör vi inte det, utan jag håller all föräldraledighet som jag får, plus att jag förmodligen kommer att vara vårdledig ett par månader.

 

Som feminist är jag alltså en dålig människa. För att vara ärlig skulle det faktiskt kännas lite orättvist om Roger blev hemma med Jon nu. Det är nämligen nu som det riktigt roliga börjar, man kan göra mycket mer med Jon, han hänger med i allt som händer runtomkring honom och han är ett härligt och glatt litet monster. Skulle jag ta hand om ett knytte som visserligen är sött men som skiter alldeles för många gånger per dag i sex månader, för att sedan då det går att kommunicera med honom på helt andra nivåer ge över honom till min man? Nej tack.

 

Jag vet att jag är självisk, jag vet att Roger också borde få vara hemma med sin son och jag vet att det är helt fel för kvinnor i det stora hela att göra så här. Jag tänker ofta på detta, och varje gång får jag dåligt samvete för att vi har valt att göra såhär. Det är knappast det som är meningen med debatten, att man ska få dåligt samvete för att man gör det som känns rätt för en.

En vacker tur

Eftersom vi var till skärgården på söndagen blev söndagens löptur inte gjord. På söndag kväll sade jag det man alltid säger "jag far imorgon". Måndagen kom och jag kände mig inte alls piggare men jag kunde ju inte skippa en länk direkt första veckan.

 

Efter att Jon somnat snörde jag med vemod mina tossor och funderade hur jag skulle orka springa 10 kilometer så sent på kvällen. Efter ungefär 500 meter var alla negativa tankar bortblåsta och jag njöt. Vädret var perfekt, klar himmel, vindstilla och frisk luft. Solen höll på att gå ner bakom horisonten och det var sådär vackert och lugnt som det bara är vid skymningen.

 

Jag tog det lugnt, sög in min omgivning och sprang. Tre gånger var jag tvungen att stanna för att ta en bild med min usla telefonkamera. Ena bilden ser ni på Instagram och en annan är nedanför.

 

 

Ikväll borde jag fara ut på en kort länk, men benen känns så stela så kanske jag igen en gång skjuter upp länken tills imorgon. Jag måste bara komma ihåg att det alltid, alltid lönar sig att fara ut.

 

"I really regret that run" -said noone, ever

Måtten

Dagens rådgivningsbesök gick helt bra, trots att Jon nästan tänkte försova sig och jag igen en gång bevisade hur totalt hopplös jag är på att köra och framförallt parkera. Jag hoppas att ingen betraktade mig när jag backade fram och tillbaka för att få bilen parkerad snyggt. Skönt i alla fall att bilen är automatväxlad, det gör allt med körandet så mycket lättare. Nästa gång går vi till rådgivningen!

 

Han är nu, som fem månader och en vecka, 66 centimeter lång och han väger 8220 gram. Eftersom han växt en centimeter per vecka de senaste tre veckorna har han nu hoppat tillbaka till sin gamla kurva. Skönt att veta att hans tillväxt inte stannat av helt. Vacciner fick vi också, hoppas att Jon hålls feberfri ikväll.

Om tuttar och nappar

Jons gamla tuttar (napp är väl det korrekta ordet men det känns så fel i min mun, (pun intended)) har blivit för små så vi åkte till butiken för att handla en större modell. Med stor besvikelse konstaterade jag att det fanns två set att välja mellan, rosa och lila tuttar, med blommor och fjärilar samt blåa och gröna med bilar och tävlingsinriktat tema.

 

Jon kunde inte bry sig mindre om han har fjärilar eller bilar på tuttarna.

Jaha, endera skall det vara pastell och gulligull eller motorer och nummer ett. Inget mellantema, inga orange eller turkosa tuttar, inget som ens nästan kan kallas könsneutralt. Jag valde de gröna och blåa, inte för att vi har en son utan för att jag får rysningar av allt pastelligt. Tyvärr hade vi ett ganska akut behov, annars skulle jag kollat på trevligare tuttar på nätet.

Jag anar att bristen på könsneutrala leksaker och "accessoarer" kommer att märkas mer och mer ju äldre han blir. Kan vi alla som har bebisar nu kämpa emot detta och undvika rosa fjärilar och blåa bilar i butiken?

 

På tal om tuttar, alltid när jag söker efter tuttarna eller ger dem åt Jon brukar jag sjunga några verser ur låten Tuttar överallt.

 

♫För man ser tuttar, tuttar, tuttar överallt. Hoppas att det aldrig någonsin mera blir kallt. Ni ska veta att jag hela vintern svallt, för att orka att se tuttar överallt. ♫

 

♫Man hör musiken ur varenda lite vrå, man står där och spanar efter nån att sätta på. Med handen i sin ficka spelar pingis lätt diskret, sommar är det bästa jag vet!♫

Ut i friska luften

Roger filosoferar på klipporna.

Så hände det sig att vi körde ut till Kasnäs för att besöka Jons faster med familj på deras skäriställe. Varje år brukar vi fara dit och jag blir lika förundrad över skärgårdens skönhet varje gång. Det skulle inte vara så tokigt med ett sådant ställe.

 

Sonen börjar hitta de rätta kamera-minerna

Jon fick åka båt första gången (färja åkte han förstås till Tallin med, men det räknas inte i min bok), men han reagerade knappt på det. Det var en mysig dag, men tyvärr lyckades vi inte få honom att somna ute på ön, så när vi väl kom till bilen för att köra hem hade han varit vaken alldeles för länge. Han var dödstrött och bara skrek och skrek. Mitt hjärta brister när han skriker så, speciellt då jag vet att det är mitt fel eftersom jag hållit honom vaken för länge.

 

Till sist somnade han i bilen, min lista med vaggsånger på Spotify lyckades lugna ner honom. Kvällen här hemma blev också lite konstig, jag hoppas bara att natten går bra. Nåja, det blir en lugnare dag imorgon.

En liten utflykt

Semesterveckorna är nu slut, på måndag far Roger på jobb och vi återgår till vardagen. Skönt och lite vemodigt, vem vet när hela familjen är samlad såhär mycket igen? Fr.o.m. måndag ska den här bloggen återgå till sin forna glans, det har varit alldeles för glest mellan inläggen den senaste tiden.

 

Igår slapp vi pappan i familjen för en stund så jag passade på att åka ut till Mörby med grannen. Vi inspekterade djuren och klappade Esmeralda (som mår prima, hon hade lämnat ett dött möss på trappan, det ultimata beviset på att katter tycker om personerna dom bor med).

 

Ett snabbt besök till butiken, men inga inköp denna gång. Den lokala honungen lockade...

Kaninerna är Mörbys höjdpunkt (eller ska vi säga att de delar första plats med Anna).

Jon var mest intresserad av att suga på bärselen.

Käraste Esmeralda, och två söta fötter.

Imorgon ska vi till skärgården, för första gången i år. Med det firar vi att sommaren avslutas och den mörka hösten återvänder.

Härliga nyheter!

Jag läste på Ninas blogg att jag ska få fira namnsdag år 2015! Samma år som jag fyller 30. Ni kan inte ana hur glad jag blir. Då ska vi slå på stort, och fira de 30 namnsdagarna jag gått miste om samtidigt. Undrar vilken dag som blir min?

 

När jag ögnar igenom listan ser jag också att min bror Eddie är med. Kul!

Förberedelser inför vintern

Jag känner mig inte alls förberedd på kallare väder, vad i hela världen behöver en bebis på vintern? Det har varit underbart nu på sommaren, en body, byxor och strumpor har räckt bra till, jag har inte behövt fundera på flera lager. Jag blir helt rörig när jag går i butiker, det finns tusen och en olika lager och material att välja mellan.

 

De här regnbyxorna har mamma försett mig med, men det känns som om det kanske inte är tillräckligt.

Ni som redan överlevt en vinter (eller flera) med barn, vad skulle ni inte klarat er utan? Vad måste jag fara till Frida och söka efter?

En bra plan är halva jobbet

På lördagen var vi till Helsingfors att heja på löparna i Helsinki City Marathon. När jag stod där vid 31,5 kilometer och tittade på deltagarnas misär kom längtan smygande. Jag vill springa marathon igen, jag måste få springa igen. Nu har jag (och mannen) skrivit in HCM med blyerts i kalendern, och jag ska göra mitt bästa för att det ska bli av.

 

Jag har varit lat den här semestern, knappt rört på mig något alls, t.o.m. barnvagnspromenaderna har lyst med sin frånvaro. Och jag mår enligt det, känner mig orkeslös och slapp, inte alls min stil.

 

Eftersom det är så lätt att komma med undanflykter då man har en bebis att ta hand om, en bebis som vill amma stup i kvarten, så har jag skapat ett träningsschema, en plan som måste följas, no mercy. Roger har också vissa tider i veckan då han får träna. Då vi båda vet om varandras tider blir det lättare att få vardagen att fungera, på torsdagkväll vet Roger att jag måste få fara på min länk, då ska han inte planera något annat. På samma sätt vet jag att Roger har träningstid efter jobbet på onsdag.

 

Halvmaraton i Hangö måste jag tyvärr skippa, eftersom jag sprungit så lite under semestern är min kropp inte redo. Raseborgsruset lockar nog fortfarande, sista dagen för förhandsanmälan är nu på fredag.

Jon är ivrig över planen då han vet att det betyder mer tumistid med pappa

Simmat

Babysimningen var lyckad, vi hade jätteroligt. Direkt vi kom i vattnet började Jon skratta och sparka i vattnet, man såg att han njöt. Att det var kallare än badet vi brukar ha hemma spelade ingen som helst roll. Ungefär 20 minuter orkade han, sedan såg man att han blev trött, då låg han bara i vattnet och stirrade ut i tomma intet.

 

Upplevelsen var nog en fullpott för hela familjen, jag väntar redan på nästa lördag. Allt gick smidigt i omklädningsrummet, men jag valde att duscha ordentligt hemma. När ni babysimmat, har ni farit med babyn i bastun efteråt? Vad tyckte era barn om det?

 

Jon har världens coolaste simdräkt, han har fått ärva morbrors gamla från det ljuva 90-talet. Jag ska försöka komma ihåg att fota den vid lämpligt tillfälle så att ni får se härligheten.

Babysim

Mommy's heartbreaker says Good Morning!

Det är en stor dag i vår lilla familj idag, vi ska nämligen på babysim för första gången. Jag hoppas att Jon gillar det, han gillar i alla fall att bada badkar. Då plaskar han omkring och skrattar som en tok (det gör han förstås nästan hela tiden). Jag är lite nervös över hela omklädningsrumban, men nog ska det väl gå bra.

 

Vi hade inte världens bästa natt, och Jon vaknade ganska tidigt, så han kommer förmodligen att vara trött då vi ska simma. Nåväl, vi tar det lugnt och ser hur länge han orkar.

Storebror

Har ni läst min brors blogg? Han uppdaterar den inte så ofta, men när han gör det är det (nästan) alltid träffsäkra inlägg. Som det senaste inlägget. Helt otroligt, han kan formulera tankar i skrift som jag knappt vet om att jag har.

 

Jag önskar att jag hade samma skriftliga talang som han, men det kan väl inte finnas alltför mycket sådant i en familj. Istället överöser jag er med bilder och dåliga skämt.

Proppmätt

Såhär snyggt hade jag dukat en helt vanlig torsdagseftermiddag.

Min man lagade en helt otrolig trerättersmiddag åt oss idag. Räksoppa till förrätt, vilket han aldrig lagat förut, som blev jättelyckad. Den måste vi snart laga om igen. Sedan ugnslax till varmrätt med smörsvängda potatisar och morötter, en av mina favoriter. Efterrätten var det faktiskt jag som fixade, hallonpaj med glass.

Vi bjöd på soppa bara för att jag ville använda våra fina tallrikar.

Nu är jag helt proppmätt samtidigt som jag skulle vilja ha något smått att snaska på. Suck. Lite Coca Cola skulle sitta perfekt men jag är för lat för att fara till butiken. Vilka problem man har.

Gåvan

Ni vet när man söker efter en gåva till en god vän och det slutar med att man köper något man egentligen själv vill ha? Detta hände mig då jag var ute och sökte efter en gåva till grannen. Sedan tog jag det steget längre och köpte en likadan åt mig, men i annan färg. Wuorio i Kimito är en farlig butik, där finns alltför mycket roligt som jag tror att jag behöver.

 

 

Grön åt mig och vit till grannen.

En finurlig salladsskål från Sagaform blev det. Den ska invigas imorgon då vi har svärföräldrarna på middag.

Mat och annat

Hur jag än försöker torka och vara försiktigt har Jon alltid grönsakspuré i näsan efter en måltid. Alltså hur gör man för att undvika att ens barn går omkring med mat i näsan hela tiden? Det går ju inte att torka bort något inifrån de små näsborrarna.

 

Sedan till något helt annat, jag hörde att Exact här i Ekenäs har börjat sälja barnkläder av märket Name It. Kul! Vi behöver definitivt större urval av barnkläder (och egentligen också annat barnrelaterat som vagnar och bilstolar) till den här staden. Nu läste jag också just att Linda tagit in Cheap Monday-barnkläder till DinoDina. Dubbelkul!

En racket

En förvånad son och en racket.

Roger har köpt en ny tennisracket (den gamla slog han sönder pga ilska då han spelade och förlorade, helt idiotiskt eftersom jag planerat att ärva den). Som de underbara föräldrar vi är fortsätter vi med operation hjärntvätt och visar hur man håller i en racket. För tillfället är han mer intresserad av att äta den, men det tar sig.

 

Snart ska vi fara på husvisning. Spännande. Undrar om detta är våra drömmars hus?

Rik pappa...

Denna haklapp hittade mamma i sina gömmor. Tydligen har vi alla syskon använt denna som barn, helt utan ironi, förstås. Om en vecka ska Jon få smaka på gröt, för första gången. Då ska han givetvis vara klädd i denna härlighet.

Frida

Butiken.

Nu är mamma tillbaka på jobb efter semestern så jag passade på att föra två plastkassar med Jons gamla kläder dit. Mest 62:or, så om ni behöver snygga kläder i den storleken kan jag rekommendera ett besök till Frida på Gustav Wasas gata. Kändes vemodigt att plocka ihop kassarna, där fanns mycket jag som verkligen tyckt om.

 

Två kassar förde jag dit, och en kass samt en potta fick jag hem. Ingen dålig byteshandel. Kassen jag fick innehöll flera fina leksaker och lite kläder, bl.a. Brio-hunden jag suktat efter och en fin Ruskovilla-luva.
 

Några av finheterna som kom med hem, Reima hängselbyxorna kommer säkert till användning i höst.

Tillväxten

Igår hade vi rådgivnings- och läkarbesök, vilket alltid är lika spännande. Denna gång, som 4,5 månader vägde Jon 7800 gram och han var 66 cm lång. Han har alltså gått upp 800 gram men endast växt 0,7 cm under de senaste fem veckorna. Jag tror att han växt mera, men vi hade en annan hälsovårdare som mätte längden på annat sätt, vilket säkert påverkade resultatet.

 

Nåja, stor och ståtlig håller han på att bli. Roger påpekade just hur konstigt det är att vår lilla baby skall växa upp till en människa, som kan prata och med egen personlighet. Det är otroligt spännande att producera avkomma, att laga en blandning av sig själv och den man älskar.

 

Just nu sitter jag och funderar på vårdledigheter och framtiden. Jag har ingen aning om hur livet kommer att se ut nästa år, vem som kommer att vara hemma och när. Hösten närmar sig med stormsteg vilket betyder att vi snart måste bestämma oss och göra en plan. Nåja, en liten stund till tänker jag njuta av sommaren och sorglösheten.

Tre veckor ännu

Roger kommer i racerfart ner för backen.

I tre veckor har hela familjen fått vara tillsammans, och tre veckor har vi kvar av denna härliga ledighet. Det gör så gott för oss alla, det är bara bloggen som lider. Vi tar dagen som den kommer, det blir backbilsköras, sandstränder, slappas hemma, shopping, sommarstuga, helt vad som faller oss in.

 

Samtidigt som det är härligt att leva livet såhär börjar jag se pikulite framemot hösten. Då ska vi skapa rutiner och en vardag igen, jag märker att Jon behöver några dagar hemma ibland. Att ständigt åka från ett ställe till ett annat är inte så kul för en liten bebis.
 

Nöjd är han nog för det mesta, fastän vi släpar honom land och rike runt.

Storkok



 

Jag hittade snygga och förmånliga iskubsformer i Tiger så nu kan vi frysa in barnmat. Det går mycket smidigare att laga en större sats på en gång och sedan tina upp enligt behov. Hittade ett recept som verkade bra i Marthornas recepthäfte, så nu står Roger i köket och fixar grönsakspuré på broccoli, potatis, morot och majs.

De hade också ett bra recept på avocadomos, där man mosade och blandade en halv banan och en halv avocado. Det måste ju vara gott! Och vilka snygga fläckar det blir av den röran.

 

Vi har redan lyckats klotta ner den lånade sittern med morot.

Eftersom Jon inte kan sitta ordentligt ännu brukar vi mata honom i sittern vi fick låna av grannfrun. Han har dock lite svårt med det här att luta bakåt och relaxa, han vill bara uppuppupp.