Ut i friska luften

Roger filosoferar på klipporna.

Så hände det sig att vi körde ut till Kasnäs för att besöka Jons faster med familj på deras skäriställe. Varje år brukar vi fara dit och jag blir lika förundrad över skärgårdens skönhet varje gång. Det skulle inte vara så tokigt med ett sådant ställe.

 

Sonen börjar hitta de rätta kamera-minerna

Jon fick åka båt första gången (färja åkte han förstås till Tallin med, men det räknas inte i min bok), men han reagerade knappt på det. Det var en mysig dag, men tyvärr lyckades vi inte få honom att somna ute på ön, så när vi väl kom till bilen för att köra hem hade han varit vaken alldeles för länge. Han var dödstrött och bara skrek och skrek. Mitt hjärta brister när han skriker så, speciellt då jag vet att det är mitt fel eftersom jag hållit honom vaken för länge.

 

Till sist somnade han i bilen, min lista med vaggsånger på Spotify lyckades lugna ner honom. Kvällen här hemma blev också lite konstig, jag hoppas bara att natten går bra. Nåja, det blir en lugnare dag imorgon.