Eftersom vi var till skärgården på söndagen blev söndagens löptur inte gjord. På söndag kväll sade jag det man alltid säger "jag far imorgon". Måndagen kom och jag kände mig inte alls piggare men jag kunde ju inte skippa en länk direkt första veckan.
Efter att Jon somnat snörde jag med vemod mina tossor och funderade hur jag skulle orka springa 10 kilometer så sent på kvällen. Efter ungefär 500 meter var alla negativa tankar bortblåsta och jag njöt. Vädret var perfekt, klar himmel, vindstilla och frisk luft. Solen höll på att gå ner bakom horisonten och det var sådär vackert och lugnt som det bara är vid skymningen.
Jag tog det lugnt, sög in min omgivning och sprang. Tre gånger var jag tvungen att stanna för att ta en bild med min usla telefonkamera. Ena bilden ser ni på Instagram och en annan är nedanför.
Ikväll borde jag fara ut på en kort länk, men benen känns så stela så kanske jag igen en gång skjuter upp länken tills imorgon. Jag måste bara komma ihåg att det alltid, alltid lönar sig att fara ut.
"I really regret that run" -said noone, ever
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar