Motivationen på topp

En slö söndag som den här, när det slaskar/regnar ute, så finns det inget bättre än att ta sig i nacken och dra ut i skogen. I vårt fall blev det spånbanan istället för skogen, eftersom det då är närmare hem (jag har fortfarande lite problem med foten, så bättre att ta det säkra före det osäkra), men det var precis lika effektivt.

Det blev ett riktigt intressant pass idag, först sprang vi ett varv runt banan (den är 1,7 km). Sedan ville vi göra det lite mer spännande, och spurtade 500 meter, direkt efter spurten kom en uppförsbacke på 200 meter (tacka iPhonen för dessa avstånd) som vi skulle pressa uppför så hårt det gick. Så länkade vi en kilometer för att göra samma spurt igen.

Efter andra varvet var jag redo för att söka mig hemåt, men Roger tyckte att vi skulle ta ett varv till, så sagt och gjort. Då jag pressade uppför samma backe för tredje gången började jag fundera om jag är riktigt klok.

Men, efter att pulsen gått ner lite igen, så kändes det super! Det blev verkligen en kul träning. Totalt sprang vi åtta kilometer, men på grund av spurterna var jag mycket svettigare än våra vanliga rutter på 11-12 kilometer.

Så lovade jag Annika att sätta upp bilderna på mina nya Nike-löpningsbyxor. Dom klarade testet, och gav mig massor med spark i baken ute. Det var nästan som om de sprang för sig själv!

Liza du funderade hur man ska få tillbaka motivationen? Måste hålla med Jenny, motivationen kommer om man provar på något nytt. Även om det här inte varierar helt massor från den vanliga löpningen, så är det ändå något nytt som ger en extra krydda.