För ett halvmaraton är det kanske en helt OK grej, men nu när träningen mest består av kortare sträckor känns det väldigt tråkigt. Den lunkande takten har på något sätt blivit på.
Igår bestämde vi oss med sambon att ändra på saken, och höll rask takt på under hela länken. Det var superroligt att sträcka på benen, pressa kroppen framåt. Varje gång som jag kände mig lite trött bestämde jag mig för att springa ännu fortare, köra ännu hårdare.
Jag hade nästan glömt bort hur roligt det är att springa fort. Ser framemot nästa gång jag slipper ut i skogen, då jag ska tamejfan pressa ännu hårdare.
Det här är en reklambild, men passar oberoende ganska bra in på mina tankar.
Du är väldigt duktig, kanske det är för att du har löpbyxor som jag läste om här tidigare? Tror du jag skulle lära mig pressa mig själv om jag skulle ha såna? :)
SvaraRaderao nej, jag tänker inte berätta vilken bok jag läser, det går under rubriken skräplitteratur och jag kan ärligt säga att jag skäms för att ens öppna den :)
Nämen, sådär kan du väl inte säga? Jag läser skräplitteratur hela tiden, det är ju så avkopplande. Nästa bok jag ska börja på i den kategorin är Jenna Jamesons biografi "att älska som en porrstjärna". Jag är 100% säker att man inte behöver skämmas mer över din bok än min. :D
SvaraRaderaOn another note, du kan ju alltid prova nya byxor. Sådana grejer hjälper en absolut att pressa hårdare. Vem vet vad som lär dig att pressa? ;)