Rutinerna

Att ha en liten nyfödd att ta hand om innebär att alla rutiner flyger ut genom fönstret. Nu måste jag verkligen ta dagen som den kommer, det är omöjligt att säga om sonen kommer att sova en timme eller tre timmar. Däremellan kan han vara vaken och nöjd i femton minuter eller en timme. 

Liten sover så sött med sina kära kaniner

En liten rutin har vi ändå, efter morgonuppvaknandet brukar vi få lite lugn och ro i ett par timmar. Denna tid går för det mesta åt till att pyssla i hemmet och skriva blogginlägg. Igår kände vi att vi fått nog av alla dammtussar så det blev städning av lägenheten. Det var riktigt trevligt faktiskt, en normal syssla en lördagsmorgon, jag kände mig nästan som en normal människa igen.

Sakta men säkert börjar jag vänja mig vid det här livet. Jag är så glad att vi är två om detta, Roger är hemma ännu en vecka. Tillsammans är vi ett starkt team som hjälper varandra. Jag är lite skrämd inför tanken på vad som ska hända sedan, när jag blir ensam om dagarna, men jag försöker att inte tänka på det så mycket. Istället njuter jag av denna tid, när hela familjen kan vara hemma och ta hand om varandra. 

Vackra blommor som mommo hämtade lyser upp köket

Sakta men säkert

Nu har jag äntligen börjat "träna" lite. Det är babysteg såhär i början, andningsövningar 2-3 gånger dagligen, men jag känner att det är tillräckligt.

Andningsövningarna går ut på att börja känna sina magmuskler igen, och de är helt härliga. Känslan när man får arbeta med magen igen, otrolig! Det var så länge sedan jag hade kontakt med dessa muskler, att jag nästan glömt bort att de existerar. Några minuter av andningsövningar gör mig helt varm. 

Utöver detta kunde jag gå lite raskare på promenaden idag. 30 minuter var vi ute, men det räckte bra till, sedan började stygnen protestera. På måndagen ska jag börja med muskelövningarna i boken, det ser jag verkligen framemot.

Glad Påsk!

Glad Påsk önskar vi er!

Denna morgon känner jag mig som en kunglighet efter att jag fått sova i tre-timmars pass istället för två. 

Första barnvagnspromenaden

Idag kunde vi äntligen fara ut med vår lilla. Jag har varit spänd av förväntan inför detta. Skulle han gilla att sova i vagnen? Hur mycket kläder ska man lägga på honom? Hur länge vågar vi vara ute när det är första gången?

Ja, vi skulle ta ut roskis men var så nervösa att vi glömde det i vagnen.

Direkt vi kom ut somnade han. Snöslasket skapade perfekta skakningar och han var så nöjd, så nöjd. Han sov gott i vagnen men vaknade givetvis till direkt han lades i egen säng. 

Den sista bilden

Nu har även Esmeralda flyttat bort. Lägenheten känns väldigt tom utan två härliga hårbollar som tassar omkring. Som tur är har vi en nykomling att ta hand om, vilket gör att man inte riktigt hinner reflektera över bristen på katthår. 

Detta är den sista bilden vi tog på Esmeralda. Hon dyker in i Litens presentpåse, ifall där skulle finnas något gott åt henne också. 

Nu är hennes nya uppgift att fånga möss på Mörby Gård, tror hon kommer att stortrivas med det. 

Vår tjockis

Amning med två-tre timmars mellanrum dygnet runt har gett sina resultat. Vågen visade på 3820 gram under rådgivningsbesöket, dvs 10 gram mer än födelsevikten. Det han gick ner har han alltså tagit tillbaka på sex dagar, vilket är superfint. 

Vår älskade tjockis, nöjd och glad.

Vi har en hungrig grabb, vilket givetvis är bra även om det skulle vara trevligt med lite längre mellanrum ibland. Amningen har fungerat bra för mig, visst var det lite krångligt i början men nu har vi börjat känna varandra. Mjölken bokstavligen rinner ur mig.

Jag tänker ofta på hur otroligt jobbigt det måste vara för dem som har stora problem med amningen. Ibland tar det några sekunder innan mjölken rinner till och då blir lillkillen så förbannad att mitt hjärta nästan stannar. 

Känslokaos

Ända sedan vi kom hem har livets känts som ett enda kaos, ett underbart kaos. Känslorna far hit och dit, det är rädsla, eufori, oro, tacksamhet, hjälplöshet och kärlek, allt om vartannat. Det händer så otroligt mycket på en dag, den senaste veckan har varat en evighet.

Varje dag lär vi oss så många nya saker, att barnaskötsel är något naturligt som bara finns där stämmer inte för mig. Allt kändes konstigt och svårt i början, blöjbyten, öronputs, amning, bärande kom definitivt inte bara på modersinstinkten. Man gör fel, gör om, testar och lär sig vad som fungerar. På sex dagar har jag gått från totalt tafatt till relativt självsäker. 

Jag försöker komma ut lite varje dag. Första dagen var det inte längre än till soporna, men idag vandrade jag runt i solens ljus i femton minuter. Jag samlar tankarna och får samtidigt lite D-vitamin.

Snön har smultit otroligt mycket sedan vi åkte till BB. Härligt.

Nu på eftermiddagen har vi rådgivning. Ska bli spännande att se vad han väger nu. Första rådgivningen efter hemkomsten är hembesök, vilket är skönt, jag känner mig inte redo för att åka iväg med sonen riktigt än.

Han är här!

Jag hann bara komma igång med bloggandet så blev det en lång paus. Orsaken är givetvis vår nya familjemedlem, som kräver mycket uppmärksamhet. Det har varit så roligt att umgås med honom att jag inte riktigt orkat med sociala medier. 

Vår son föddes på den beräknade dagen, 20.3.2013 klockan 23:59. Han vägde 3810 gram och var 52 centimeter lång. Föräldrarna var utmattade efter en riktig maratonförlossning (det blir aldrig som man tror) men den där euforin som alla pratar om uppstod när vi hörde skriket för första gången. 

För att ni inte skall få för mycket gullighet med en gång börjar vi med ett fotinlägg. 

Den nyblivna mommon kom med tårtan. Perfekt för föräldrar hemkomna från BB, nu har vi något att bjuda på till alla gäster som kommer på besök. Tårtan beställdes från mitt favoritcafé, Carl de Mumma.

Så här små är fossingarna. Om han tar efter pappa kommer dessa fötter att klampa runt i storlek 46 om 18 år. 

Sällskapssjuk

Medan jag skrev inlägget under hade jag en katt som pockade på min uppmärksamhet. Natasha flyttade till Sjundeå på söndagen och sedan dess har Esmeralda blivit otroligt kelsugen. Hon dreglar alltid samtidigt som hon spinner, så jag har små våta fläckar över hela databordet. Kul. 

The Windy City

I somras reste vi till USA, där vi besökte Chicago. Jag blev snabbt förälskad i denna stad, den är inte hypad som New York, som är smockad med turister, utan stadens känns mer äkta.

Medan vi var där strosade vi runt på gatorna, tittade på människor och tog det lugnt. Det var runt 40 grader varmt hela tiden medan vi var där, så det var omöjligt att hålla högt tempo.

Favoritfrukosten, müsli med naturell yoghurt och färska bär.

Vi vågade också ut på en morgonlänk i hettan, bland med många andra ivriga löpare. Detta är absolut bästa sättet att se en ny stad.

Vi var givetvis tvungna att fara till Giordano's och testa deras Deep Dish Pizza.

Denna bild är tagen samma dag som graviditetstestet visade positivt. Jag var i total chock.

Närheten till vattnet är ett måste för att jag ska kunna älska en stad. Lake Michigan är så stor att det är omöjligt att förstå att det bara är en sjö.

Det jag gillade allra mest med Chicago var arkitekturen, husen var otroligt vackra, alla hade sin egen personlighet och stil. 

Jag rekommenderar er varmt att resa till Chicago, vi flög direktflyg från Helsingfors och det var riktigt smidigt. Jag kommer definitivt att besöka denna stad igen. 

Bubbel

Titta vad Roger kom hem med idag! Den här ser jag framemot att avnjuta. Jag har inte druckit bubbel sen midsommar, och kommer inte ihåg när jag senast drack champagne.

Vagnen

Vi funderade länge och väl på hurudan vagn vi skulle köpa till vår nya familjemedlem. Jag har alltid varit lite kär i Bugaboon, skyller på alla bloggar därute. Efter att ha provkört och läst mera om dem, kom vi dock fram till att det inte är en vagn för oss. Ute här på landet behövs en stadig, robust vagn som klarar av de flesta terränger.

Då gick tankarna förstås till Emmaljunga. De har varit med länge, och vagnarna planeras för Skandinaviska förhållanden. Vi testade några och jag fattade snabbt tycke för dessa massiva vagnar, de är verkligen stabila och rymliga. 

För några månader sedan vandrade vi i en barnbutik, och hittade denna vagn, något nedsatt eftersom det var 2012 årsmodell. Det var precis den modell vi ville ha, en Edge Duo Combi med en Sport Cryptonite Chassi. Jag gillade färgen och det tog inte många minuter så hade vi bestämt oss för att köpa den.

Nu står den här hemma, i babyns rum, och väntar på att bli använd. Snart, snart, får vi provköra den. Kan inte liten komma snart?

Livsviktiga tillbehör

Eftersom jag nu ska börja blogga igen måste jag se till att ha vissa viktiga verktyg. Därför inhandlade jag igår lite hjälpmedel till cupcakes-bakandet. Jag älskar att äta cupcakes, och har bakat muffins tidigare, men än så länge har jag inte vågat slå på stort och baka egna cupcakes. 

Inte några fancy-pany grejer, men borde duga åt mig

Nu behöver jag bara hitta det ultimata cupcakes-receptet, så ska jag börja testa mig fram. Någon som har tips på var jag kan hitta det?

Test

Idag testade vi för första gången om babyskyddet och barnvagnen rymdes samtidigt in i bilen. Vi visste att barnstolen skulle rymmas, och att vagnen går in om man delar upp den så att chassin är i bakluckan och korgen på baksätet, men hur det fungerar att transportera allt samtidigt var vi lite osäkra över.

Jag kan meddela att det gick utan större problem. Skulle korgen varit två centimeter längre skulle vi inte fått fast dörren, men så var inte fallet denna gång. Ni kan ana att Roger blev grymt besviken, han skulle så gärna köpa en större bil. 

Lördagsgott

Vad smakar bättre än lite hallonpaj helt utan orsak en solig lördagseftermiddag?

Träning för nyblivna mammor

Om en bok med titeln Träning för nyblivna mammor kommer ut en månad innan beräknat datum så måste man ju bara köpa den. Efter att läst mera om boken fick jag upp förhoppningarna och efter vad jag bläddrat såhär långt jag kan säga att den håller måttet. 

Boken, skriven av Olga Rönnberg, har delat upp träningen efter en förlossning i tre faser, Muskelkontakt, Kroppskontroll och slutningen Höj Ribban. Tiden det tar att avancera från en fas till en annan beror på ditt utgångsläge. Olga har gjort upp ett träningsprogram innehållande muskelträning och konditionsträning, med massor av peppande text och tydliga bilder. 

Jag tror faktiskt att jag kommer att följa hennes program till punkt och pricka det inkommande året (eller i alla fall försöka). Upplägget är logiskt och borde fungera i min vardag. Jag återkommer med mellanrapporter efter att jag fått början. Can't wait!

Fukt till fötterna

Dagliga promenader och många extra kilon har orsakat mycket stress på mina fötter. De har aldrig varit helt mjuka (det tackar jag löpningen för), men nu under graviditeten har det blivit riktigt dåligt. 

Nu har jag provat denna kräm, från Aco, och jag gillar skarpt. Fötterna blir verkligen silkeslena, den har en trevlig konsistens och doften är angenäm. Jag köpte handkrämen i samma serie, och den får också toppbetyg. Inte var de dyra heller, dessa två krämer tillsammans kostade bara 13 euro.

Jag har inte ännu märkt någon estetisk skillnad, då jag endast använt krämen två gånger, men jag hoppas och tror att den kan hjälpa, åtminstone lite, mot mina förhårdnader. 

Ord man får äta upp

För ungefär ett och ett halvt år sedan lovade jag Lottas bror att inte börja mammablogga fastän vi får barn. Tji fick han (och jag). Jag gissar att de orden knappast är de enda jag kommer att få äta upp under de kommande åren. 

Det är så många åsikter och tankar som ändrar efter att man får barn. Ständigt hör jag "vänta bara" och "du får se sedan". Jag vet att de många gånger har rätt, men det är svårt att veta nu vad som kommer att ändra och vilka principer som hålls samma. Ibland blir jag skrämd av tanken, tänk om jag totalt förlorar min personlighet?

Försöker se det positiva

Det finns några saker som jag inte kommer att sakna efter att katterna flyttat. Som det eviga klättrandet på TV:n.

Och jo, jag vet, vår växt mår jättebra, den fullkomligt sprudlar av liv. Jag har ingen grön tumme, och orkar för det mesta inte bry mig.

Yoga för gravida

Jag har gått på gravidyoga sedan januari, och den kursen har hjälpt mig att både fysiskt och psykiskt förbereda mig inför förlossningen. Vi har fått bra, konkreta tips på olika förlossningspositioner och andningsövningar. Vår ledare har också gett oss fina och positiva tankar att ta med till förlossningen. Tankar som man kan plocka fram då det känns som värst.

Igår på yogan fokuserade vi mest på ryggövningar och andning. Det är så skönt att sträcka och vrida på ryggen, speciellt korsryggen som tar mycket stryk under graviditeten. Jag kan ha sjukt i korsryggen under dagen, men det försvinner alltid efter ett yogapass.

Jag rekommenderar verkligen för alla som är gravida att gå på yoga eller någon liknande förberedelsekurs. Se bara till att du börjar en yoga som är anpassad för gravida, speciellt om du är långt gången. Annars kan det bli mycket obekvämt. Jag testade att göra ”vanlig” solhälsning i sjunde månaden, magen blev i kläm vid så gott som varje position, inte särskilt lyckat. 

Pimpad mammalåda

Mammalådan är perfekt som första säng åt ett litet spädbarn. Jag och min mamma funderade länge och väl på hurudant tyg vi skulle använda för att klä den. Jag är definitivt inte någon vän av pasteller och volang, och det kändes som om alla lådor kläddes med sådant.

Så hittade mamma detta blogginlägg, på bloggen Kalliolla Kukkulalla, och vi var sålda direkt. Tyg köptes, och samma kväll som vi kom hem från butiken fixade min supermamma lådan.

 

Jag älskar den, den passar så bra här hos oss. Nu väntar den bara på Liten.

Några tankar inför förlossningen

Som person har jag ett relativt starkt behov av att ha kontroll över situationen samt ordning och reda omkring mig, det kan alla som känner mig intyga. Därför känns detta med förlossning som ett väldigt skrämmande koncept. Jag har inga möjligheter att veta när det börjar, jag kan inte planera tidpunkten på något sätt, och det känns väldigt konstigt.

En annan osäkerhetsfaktor är avståndet till BB. Vi skall till Lojo sjukhus, som är ungefär 40 minuter härifrån. Dagtid vardagar är min man i Hangö på arbete, och det tar ungefär 30 minuter att köra därifrån. Från vad jag har läst pågår en förstföderskas förlossning i medeltal 6 – 20 timmar, så enligt den statistiken borde avståndet inte vara något problem.

Nu är det bara det att min mor har varit en riktig sprinter under sina förlossningar. De har varat mellan 45 minuter till ett par timmar från första värken. Förlossningens längd är till viss del genetisk, så ni förstår att jag är lite orolig. Jag skulle helst inte vilja föda i Audin. Visst, det skulle bli ett bra inlägg till bloggen men så desperat är inte ens jag.

Min förlossningsplan är med andra ord att komma till sjukhuset med babyn innanför min kropp. Efter det tänkte jag bara följa order av barnmorskan samt annan personal och hoppas på det bästa.

Jag, helt slut efter 42,2 km

Gladare miner så snart jag får pokalen i handen. Kommer det att kännas lika bra att få hålla sin baby?

Det dras ofta paralleller mellan en förlossning och ett maraton och ni kommer att få en jämförelse efter att jag utfört båda. 

Ska vi klara detta?

Det är mycket man ska tänka på före man får ett barn, hur det ska badas, matas, kramas, uppfostras m.m. Alltid när jag känner mig extra stressad över det faktum att vi snart bär huvudansvaret för att hålla en baby vid liv brukar jag tänka på alla idioter som klarat av det före mig. Om de klarat av det, måste väl jag också?

TV-serien Raising Hope får mig på extra gott humör. Där kommer många bra exempel på vad man Inte ska göra. Som att ge mjölk åt babyn från en plasthandske när du inte har tillgång till nappflaskor. Eller att uppmuntra babyn att börja krypa genom att strategiskt lägga ut sockerbitar på golvet för hen att plocka i sig. 

En annan sak jag lärt mig från denna TV-serie (för alla vet vi att TV-serier bär på den ultimata sanningen) är att det blir nog bra bara man älskar varandra och gör sitt bästa. Alla gör vi misstag ibland. 

Gamla minnen från bröllopsresan

För exakt ett år sedan tillbringade jag och min man en dag på en Catamaran i Indiska Oceanen. Vi snorklade, åt fantastisk mat och njöt av det 29-gradiga vattnet. 

De påminde oss om att med jämna mellanrum kolla ovanför ytan för att se var vi är, och att båten inte var för långt borta. Det var lätt att glömma bort sig bland det rika livet under ytan, och den starka strömmen ville dra snorklaren till Madagascar.

Det var den bästa dagen i mitt liv, även om jag kom därifrån med ett sönderbränt hårbotten.

För att vi inte ska få tråkigt denna vår

Efter hand som babysaker flyttat in i vår lägenhet har den känts mer och mer trång. Vi bor i en höghustrea, och vi skulle klara oss bra här i några år till, men när man en gång börjar drömma om hus och gård är det svårt att släppa tanken.

Nu är lägenheten till salu, och så snart någon erbjuder ett rimligt pris blir det husköp. Om du vill ha en ljus, fräsch, trea så kan du höra av dig. Vi trivs jättebra här, och för den som gillar att springa finns det oändligt med fina länkar att ta sig runt.

Jag är lite som Michaela, behöver alltid ha ett projekt på gång. Denna gång blev det kanske lite i överkant, att ta hand om en nyfödd och flytta samtidigt känns inte som världens bästa scenario. Bostadsmarknaden är i och för sig ganska lugn just nu, så vi kanske får vänta tills knodden fyller ett år innan vi får lägenheten såld. 

Vad ni kan se framemot

Det inkommande året kommer denna blogg att handla mycket om träning, babyn och hemmet. Jag har nämligen mina aningar om att det är dessa tre saker som kommer att dominera mitt liv medan jag är föräldraledig. 

Jag är verkligen peppad till att börja träna ordentligt igen, bristen på intensiva intervaller och champagne är de två saker som varit jobbigast under min graviditet. Med andra ord förstår ni att jag mått bättre än vad jag förtjänar. Olga Rönnbergs bok Träning för nyblivna mammor väntar på mig, jag berättar mera om den i ett senare inlägg.

Två kära individer som kommer att försvinna från bloggen är katterna. Ett labb-test visade att min man är mycket allergisk, och om han fortsättningsvis tvingas andas in kattpartiklar är det möjligt att det utvecklas till astma. Det känns verkligen jobbigt, och jag hanterar detta genom att inte tänka på det för mycket. Vi har hittat nya hem åt dem båda, men jag skjuter ständigt upp själva flytten. Att vara tvungen att vagga omkring här hemma, väntandes på vårt mirakel, utan dessa lurviga kräk känns outhärdligt.

Som tur är vet jag att de kommer till bra hem, där de kommer att trivas. 

Jag planerar att fortsätta blogga tills jag återvänder till jobbet, sedan får vi se hur vardagen blir. Jag hoppas att vi ska ha mycket roligt tillsammans!

I'm back, baby

Jag har känt i blodet ett tag nu att det är dags för mig att börja blogga igen. Jag vet inte hur länge jag kommer att hålla på, men jag behöver ett forum där jag kan ventilera mina tankar.

Vad har då hänt sedan sist, kanske ni inte bryr er om. Jag kan berätta att jag senast var på länk i september, och att mitt midjemått växt betydligt sen dess. Vissa skulle nästan säga att jag är stor som ett hus.

Som ni ser har mina modellkunskaper inte förbättrats medan jag varit borta.

Bilden ovanför är tagen den 23.2, så när jag skriver detta är jag (om möjligt) ännu större.

Idag är jag gravid i vecka 38+5, beräknad nedkomst är 20.3. Jag hoppas förstås att monstret (med arbetsnamnet Stig-Helmer) skall komma så fort som möjligt. Medan jag väntar fördriver jag tiden med SimCity och promenader med grannfrun.