tisdag 26 mars 2013

Känslokaos

Ända sedan vi kom hem har livets känts som ett enda kaos, ett underbart kaos. Känslorna far hit och dit, det är rädsla, eufori, oro, tacksamhet, hjälplöshet och kärlek, allt om vartannat. Det händer så otroligt mycket på en dag, den senaste veckan har varat en evighet.

Varje dag lär vi oss så många nya saker, att barnaskötsel är något naturligt som bara finns där stämmer inte för mig. Allt kändes konstigt och svårt i början, blöjbyten, öronputs, amning, bärande kom definitivt inte bara på modersinstinkten. Man gör fel, gör om, testar och lär sig vad som fungerar. På sex dagar har jag gått från totalt tafatt till relativt självsäker. 

Jag försöker komma ut lite varje dag. Första dagen var det inte längre än till soporna, men idag vandrade jag runt i solens ljus i femton minuter. Jag samlar tankarna och får samtidigt lite D-vitamin.

Snön har smultit otroligt mycket sedan vi åkte till BB. Härligt.
Nu på eftermiddagen har vi rådgivning. Ska bli spännande att se vad han väger nu. Första rådgivningen efter hemkomsten är hembesök, vilket är skönt, jag känner mig inte redo för att åka iväg med sonen riktigt än.

6 kommentarer:

  1. Låt känslorna flöda...det är helt naturligt. Försök också njuta av tiden med babyn...tiden går så fort - det kan jag lova. Plötsligt står man där och ser hur den där "typen" som ju helt nyss var en liten baby är på väg att bli vuxen och bor snart inte längre hemma. Jag minns att jag kände mig mycket osäkrare då jag fick mitt andra barn, trots att det bara är två års åldersskillnad. Men man behöver inte vara perfekt - Pröva dig fram vad som känns bra. Allt går nog bra. Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för de värmande orden. Ja, jag tror nog också att allt går bra, det måste det :)

      Radera
  2. Har ingen erfarenhet själv, men det låter nog precis som det ska. Sköt om er o kram från mig!!

    SvaraRadera
  3. Allt går nog bra och det är helt normalt att känslorna åkar berg-och dalbana. Och känner du dig osäker med nåt så var inte rädd att fråga råd. Du har människor omkring dig som mer än gärna hjälper till och ger råd (ibland kanske onödigt mycket också). Du är inte ensam. Det tar sin tid att ni lär känna varandra och får "rutinerna" på plats. Lycka till!
    Ritva N

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det hör väl lite till att tankarna svävar omkring.

      Radera