Att ha en liten nyfödd att ta hand om innebär att alla rutiner flyger ut genom fönstret. Nu måste jag verkligen ta dagen som den kommer, det är omöjligt att säga om sonen kommer att sova en timme eller tre timmar. Däremellan kan han vara vaken och nöjd i femton minuter eller en timme.
Liten sover så sött med sina kära kaniner |
En liten rutin har vi ändå, efter morgonuppvaknandet brukar vi få lite lugn och ro i ett par timmar. Denna tid går för det mesta åt till att pyssla i hemmet och skriva blogginlägg. Igår kände vi att vi fått nog av alla dammtussar så det blev städning av lägenheten. Det var riktigt trevligt faktiskt, en normal syssla en lördagsmorgon, jag kände mig nästan som en normal människa igen.
Sakta men säkert börjar jag vänja mig vid det här livet. Jag är så glad att vi är två om detta, Roger är hemma ännu en vecka. Tillsammans är vi ett starkt team som hjälper varandra. Jag är lite skrämd inför tanken på vad som ska hända sedan, när jag blir ensam om dagarna, men jag försöker att inte tänka på det så mycket. Istället njuter jag av denna tid, när hela familjen kan vara hemma och ta hand om varandra.
Vackra blommor som mommo hämtade lyser upp köket |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar