Blondinbellas plus

Grannfrun tipsade mig om att Blondinbella är gravid, hur härligt är inte det? Det ska faktiskt bli riktigt roligt att följa med hennes resa. Jag blev redan blödig när jag läste om när de plussade, Roger och jag hade en mycket liknande reaktion.

Den där känslan alltså, att ta testet utan att egentligen tro att det växer något i magen, och så står det där, tydligt och klart att man är gravid. Väntar barn. Två blir tre o.s.v. Allt snurrar och man kollar stickan tusen gånger för att se om man verkligen läste rätt.

Dagen efter att vi testat positivt flög jag över Altanten. Nio timmar att i lugn och ro processa vad det positiva resultatet betyder för oss. Fastän det är planerat, är det omöjligt att förstå när det väl händer. Det känns fortfarande overkligt, att vi har ett litet kärleksbarn.

Nätterna

Imorgon blir sonen sex veckor och jag börjar äntligen känna att han har någon sorts dygnsrytm. Han skiljer klart på dag och natt, under natten sover han längre pass och är endast vaken en kort stund för amning och eventuellt blöjbyte. Jag kan ungefär gissa vilka tider på dagen han kommer att vara vaken, och vilka tider som är bra för promenader. 

Morgongymnastik är viktigt för välmåendet

Nu har vi fått två fina nätter efter varandra, och jag hoppas att det inte är en slump. Första passet sover han från klockan åtta till halv två, dvs fem och en halv timme. Upp för mat, sedan sover han ungefär tre-fyra timmar till, så blir det mat igen och byte av blöja, för en sista nattsömn på två-tre timmar.

Morgon blir det ungefär sju eller åtta, då är han pigg och social och fnissig. Då brukar jag flytta honom till vår säng, det är så gosigt att ligga och mysa en timme eller så, tills han somnar på nytt och jag kan stiga upp för att äta morgonmål.

Blicken som får mig att smälta, natt som dag

Vi har alltså fått riktigt bra nätter, jag känner mig för det mesta utvilad på morgonen. Jag önskar bara att vi kunde flytta sista passet framåt, så att natten skulle börja nio-tiden istället för åtta. Nåja, efter att jag skrivit detta kommer allt förstås att ändra, som det brukar.

Pushgåvan

Jag kände att jag var värd en liten gåva efter att jag lyckades klämma ut en 3,8 kilos klimp. Jag skämmer helst bort mig med ett par nya skor, och så fick det bli även denna gång. Jag funderade fram och tillbaka på detta köp, men till sist övertalade jag mig själv att dessa skor blir perfekta till våren och sommaren.

Nu när de väl är här är jag överlycklig, de sitter perfekt på foten. De känns verkligen som ett par slippers, tofflor, så bekväma är de. Har dem på nu medan jag skriver detta inlägg och jag tror att jag aldrig vill ta bort dem. 

Provbak

Det har nyligen slagit mig att vi måste ha namngivningsfest sådär småningom. Visst har jag förstått att det ska hända, men jag har helt ignorerat allt praktiskt som borde fixas. Nu först har jag kommit igång, och jag har skapat en bild av hur jag vill ha det.

Steg ett är givetvis att fundera på vad vi ska äta. Cupcakes är ett måste, jag är ju ändå bloggare. Eftersom jag inte bakat cupcakes tidigare, kände jag att jag måste göra ett test före den riktiga dagen. Här ser ni resultatet, lite vimplar och kanske strössel för att göra det hela roligare saknas, men så ambitiös kände jag mig inte denna söndag.

Jag är helnöjd med tanke på att det var första försöket. Tacka vet jag Youtube, där finns alla how-to videon som man kan behöva. Recepetet härifrån, tack Anna för tipset!

Mina två pojkar

Såhär vandrade de omkring i lägenheten igår, mina två älsklingar. Båda var nöjda och glada och Baby Björnen får helt klart godkänt. 

Snart är det begravning, och jag är så otroligt nervös. Förutom att begravningen kommer att vara jobbig, så ska mommo vara barnvakt under själva jordfästningen. Jag har flera bevis på att min mamma utmärkt kan ta hand om en bebis, men jag blir ändå alltid lite hispig då sonen inte är vid min omedelbara sida. 

Trög hjärna

Även om jag skyller på både amning och sömnbrist känns det inte okej när jag måste fundera flera minuter innan jag vet vilken dag det är. Så kan jag komma på att det är torsdag, och två minuter senare måste jag igen ta mig en tankeställare, är det verkligen torsdag, är jag säker på det? Mer komplicerade än så här blir inte mina tankegångar just nu.

Gladiator boot camp

Igår tittade vi slut Spartacus Blood and Sand TV-serien, och jag gråter litet inombords. Det är alltid lika tråkigt när en favorit-serie slutar. Som plåster på såren snubblade jag över denna video, när de tränar upp sig inför inspelningarna.

Visst ser det kul ut? Jag skulle inte ha något emot att gå på Gladiator Boot Camp, speciellt inte om jag fick träna med dessa män. Ögongodis när det är som bäst. Kolla in övningen vid ungefär 1:40, undrar hur många misslyckade försök det skulle ta innan man lyckades med den.

Test på sandväg

Idag har vi testat Emmaljunga-vagnen på sandväg (och lerväg på sina ställen), den rullade på hur smidigt som helst. Bara snön smälter ska vi testa ordentlig terräng.

Jag kände sådan abstinens efter springandet när jag gick i Galoppskogen. Mången kilometer har jag löpt där. Längtar efter att komma ut igen, uppleva hallonstigen, Ekerö-rundan och Horsbäck-varvet på nytt. Känna styrkan i benen, svetten i pannan, skavsåren under foten. En liten stund till måste jag vänta, låta kroppen läka ordentligt. Men snart, snart...

Lite nytt

Största delen av våra bebisgrejer är begagnade vilket gör det extra roligt när jag bestämmer mig för att köpa något nytt. I paketet som kom häromdagen fanns en Baby Björn bärsele, som skall testas ikväll. och skydd för spjälsängen från Färg & Form. 

Jag har varit förtjust i dessa moln sedan jag sett dem på diverse bloggar, jag tycker de är rogivande på något sätt.

Det här lakanet från FPA är helt i min smak, färggranna grodor måste ju vem som helst bli glad av.

Spjälsängen är bäddad och klar, men det dröjer ett tag innan lillkillen får flytta dit. Ännu trivs han bra i mammalådan, även om den börjar bli i minsta laget. Han bökar sig för det mesta upp i ett hörn, och mår bra där, inklämd. 

Här har han nyss somnat, och inte hunnit böka upp sig än.

Nästan fem veckor och nästan fem kilo

Idag besökte vi barnläkaren och rådgivningen för rutinkoll. Vår klimp väger nu 4930 gram och är 57,7 cm lång. Imorgon blir han fem veckor, så han har växt i medeltal fem centimeter per vecka sedan han föddes. Jag har ingen aning var på skalan han ligger, men de säger att han växer bra så jag litar på det.

Som vanligt när man ska iväg någonstans till en viss tid går inget som det ska. Han sov som en ängel när klockan var 11:15 och 11:40 skulle vi vara hos läkaren. Inte ett pip kom det från lådan, och då brukar han sova ganska livligt. Försiktigt klädde jag på honom och lade honom i bilstolen, och allt gick hur bra som helst tills läkaren skulle börja sin undersökning. Då slog hungern till och han började skrika som en galning. Inget hjälpte, han är precis som sin mor och kan inte tänka på något annat om magen ekar tomt.

Nu borde jag egentligen ta en tupplur. Känner att jag inte alls kan samla mina tankar. Om jag skulle ta ett IQ test nu skulle jag knappast ens komma upp i 100 poäng. Men jag intalar mig att det är okej när man har en fem-veckors bebis att ta hand om. 

Livet som hemmamamma

Idag har jag känt mig som en riktig hemmamamma. På förmiddagen efter att sonen somnat pynjade jag på här hemma, bykte, diskade och plockade. På eftermiddagen promenerade jag med barnvagnen in till centrum för att uträtta lite ärenden. Bland annat hämtade jag ut ett kul paket på posten.

Behändigt förresten att kunna transportera paket och dylikt i korgen under vagnen. Ser framför mig denna korg fylld med badhanddukar, bikini och något gott att äta och dricka inför strandhäng i sommar.

Nu, för att göra dagen komplett, borde jag laga mat åt min man. Men det orkar jag inte, istället bloggar jag medan han fixar i köket. Någon gräns måste det finnas till mitt hemmafruliv.

Vårkänslor

Alla bloggare skriver om det, och jag känner det också. Inredningssuget som kryper på då våren anländer. Eftersom vi har flytt på kommande så ids jag inte köpa något nytt till lägenheten, känns onödigt då det bara betyder fler saker som måste släpas på vid flytten. 

Istället för nya inredningsprylar faller jag till det näst bästa, städning. Det riktigt kliar i fingrarna att städa skåp, skrubba väggar och tvätta fönster. Jag är kanske galen, men jag tycker att det är riktigt roligt att syssla med sådant, då det finns tid till det. Observera dock, jag kommer inte hem till dig och städa, jag tycker bara det är roligt i eget hem, då det är jag som får njuta av resultatet.

Idag har jag putsat upp balkongen, så att man täcks vistas där igen. Jag älskar vår balkong, den är inget inredningsmirakel, vi har totalt fem objekt där, inklusive en gammal sopborste, men utsikten kompenserar bristen på inredning. 

Jag blir lugn av att sitta där och titta på träden. Ibland, om man har tur, kan man få se en eller flera gröna gubbar som springer omkring. Det enda jag saknade idag var katterna, de älskar våren och spritter av glädje de första varma dagarna. 

Catching fire

Ååh vad jag längtar efter denna film. Slukade böckerna och tycker att den första filmen var spännande och intressant.

Vem är barnvakt den 22 november så att jag och Roger kan gå på bio?

Garderobsrensning

Idag har jag plockat bland med babykläderna, en av mina favoritsysslor. Jag har konstaterat att de flesta 50or och 56or är för små för vår lilla kille, så han har nu blivit uppgraderad till 62or och ibland t.o.m. storlek 68. Fast vi inte köpt ett enda plagg själva, har jag ändå en hel Ikea-kasse med för små kläder som skall föras till Frida. 

En stor del av kläderna har vi fått av min mamma, som alltså driver Frida här i Ekenäs. Resten har vi fått av underbart snälla släktingar och vänner. 

Mitt mål är att vi skulle klara oss med en byrålåda för Lillens aktuella storlek (de övriga kläderna som just nu är för stora går i byrålådan nedanför). Just nu går det, nästan. De tre härliga, om än totalt opraktiska, hängselbyxorna, rymdes tyvärr inte med. De plockas fram vid specialtillfällen, då grabben vill vara extra tuff. 

Jag har märkt att våra kläder kan delas upp i två kategorier. De som vi använder varje dag och som är superpraktiska men inte särskilt snygga, och de som är coola och speciella och som jag ser på samt beundrar men inte vågar använda. 

Fyra veckor ung

Vår son har nu varit utanför magen i fyra veckor och han har äntligen, äntligen, börjat sova lite längre än två timmar åt gången på natten. De senaste nätterna har han sovit runt 3-3,5 timme åt gången, för att vakna, äta lite och nästan direkt somna om. Det är så skönt, kanske hjärnkapaciteten småningom börjar komma tillbaka.

Jag tror att han sådär småningom börjar veta skillnad på dag och natt. Om dagarna sover han sällan mer än två timmar åt gången. Nu orkar han också vara vaken lite längre under dagen, så att vi har möjlighet att umgås lite. Han är en ganska kul typ. 

Ledsamt

Jag blir så ledsen. Varför? Varför vill någon förstöra något så fint som ett maratonlopp? Glädjen när man springer över mållinjen i det mest prestigefyllda maratonloppet förstörs ögonblickligen av ljudet från bomber som detoneras.

Besök på jobbet

På fredagen var vi på en liten utflykt till mitt arbete. Tyvärr anlände vi först halv fyra (om man någon gång har tänkt sig att åka iväg en viss tid, kan man vara bombsäker på att det verkligen inte fungerar med sömn- och matningscykeln), så det var ganska lugnt i korridorerna.

När jag gick där kunde jag konstatera att jag saknar mitt arbete. Jag saknar siffrorna, Excel-filerna och kaffepauserna. Visst är det skönt att få vara hemma med vår son, och det kommer inte alls att vara roligt att föra honom till dagis, men jag är gjord för att jobba. Jag har ett kul arbete, och jag saknar hjärngympan det ger mig. Att försöka klura ut om sonen är hungrig, trött eller har våt blöja är inte utmanande på samma sätt, även om det känns bra när jag gissar rätt.

Men allt har sin tid, jag tänker njuta av att vara hemma. Jobba hinner jag resten av mitt liv (när jag kommer till "pensionsåldern" existerar knappast konceptet pension mer). 

Ugglor i mossen

Jag älskar dessa strumpor med ugglemotiv. Att de är klädda på världens sötaste fötter gör dem ännu mer underbara. 

Den senaste tiden har jag känt ett stort drag till ugglor. Bara vi får flytta så tror jag att barnrummet skall inredas med ugglor och skogsmotiv. Det känns inte särskilt motiverat att börja ordna i vårt temporära barnrum, då jag inte har någon aning om hur många månader till vi kommer att bo här. Nu är det mest en röra av allt möjligt, men det fungerar och det är viktigast.

Bild från Lekmer.fi

På min önskelista på Lekmer har jag denna härliga väggdekal, jag blir glad bara av att titta på den. 

Bild från Lekmer.fi

Skulle jag inte vara så sjukligt snål skulle jag klicka hem dessa tre skönheter. Försöker dock intala mig att vi inte behöver fler kramdjur, Liten klarar sig utmärkt med de vi redan har. 

Jag minns det fina

Min farmor gick bort igår, hon har varit sjuk länge så jag har haft tid på mig att acceptera det. Jag vägrar dock att minnas henne som hon var då hon var sjuk, istället tänker jag tillbaka på allt det fina med min farmor.

-Hon uppmuntrade till ett sunt leverne och sprang många motionslopp under sin tid. Som liten älskade jag att gå igenom alla medaljer hon samlat på sig, jag beundrade dem och villa ha lika många själv.

Efter Kanontian, ett lopp där vi ofta "tävlade" mot  varandra

-Hon älskade att resa och påpekade alltid hur viktigt det var att lära sig språk och bekanta sig med nya kulturer. 

-Den underbara glädje vi hade på julafton och hur hon alltid var lika ivrig när vi skulle öppna paketen.

-Hur stark och lite galen hon var. Som bestämde sig att cykla från Ekenäs till Kaskö (varifrån hon var hemma) då hon fyllde 60 år, och tog sig med rollator från Kaskö till Nordkapp sommaren hon fyllde 70. 

Det är din livsglädje vi minns, älskade farmor!

Skostorleken

Något som konstant oroade mig under graviditeten var mina fötter. Jag hade hört så många personer som berättade att de gått upp en skostorlek under sin graviditet och tanken på att vara tvungen att ge upp mina älsklingar i garderoben kändes fruktansvärd.

Ge mig bristningar och sladdrig mage, men ta inte mina underbara skor! Bland annat dessa skönheter var jag speciellt orolig över, köpte dem i somras i USA och har inte använt dem en enda gång. Klackar och gravidmage fungerade inte på mig. 

Jag har dragit mig för att prova skorna i min garderob, ifall de inte skulle passa. Idag tog jag dock mod till mig och satte på mig par efter par. Ingen skillnad märktes, mina fötter har hållit sin ursprungliga form. Underbart!

Nu känner jag ett sug av att uppdatera skogarderoben lite, jag skulle vilja ha ett par "statement flats" inför våren och sommaren, men hittar inte riktigt några inom rätt prisklass. Jag skulle vilja ha ett par i stil med dessa från Alexander McQueen eller de blå från Miu Miu, men jag är inte redo att betala så mycket just nu. Någon som har tips på lika coola men billigare varianter?

Första dagen på tumis

Roger är tillbaka på jobb så jag och sonen får klara oss själva. Samtidigt som det känns skrämmande är det också lite skönt. Nu kan jag i lugn och ro pyssla på här hemma medan sonen sover, när Roger är hemma blev det mest att vi bara tittade på varandra.

Jag märkte att jag lätt blir slö och slapp då jag kan be Roger att fixa vissa grejer istället för att sköta dem själv. Nu måste jag göra allt, och då känns det inte alls lika jobbigt. Tidigare har kroppen varit tung som bly då det är dags för nattens blöjbyte, men inatt gick det hur bra som helst. Vi ska se hur länge det håller i sig.

Nu väntar jag bara på att vi ska få några sorts rutiner, så att det blir lättare att planera dagen. En sak är dock säker, om det finns en stund på dagen då han borde sova, så är han vaken och önskar jag att han skulle vara vaken en viss tid så sover han som en stock just då. 

Insta

Jag har förresten hittat till Instagram, hundra år efter alla andra. Ni hittar mig och mina bilder under namnet JFinn85.

Promenader

Solskenspromenader är det som hållit mitt huvud klart de senaste veckorna. Varje gång jag kommit ut i till det härliga vårvädret har jag känt hur livet kommer tillbaka. Idag var vi ute en hel timme, och lillkillen sov hela tiden. Nöjd och glad var han när vi kom hem, alla mår vi bra av lite frisk luft.

Såhär pigg är man då man fått sova ute en stund

Jag tycker bara att det är så otroligt svårt att veta vad man ska klä på honom. För det mesta har han alldeles för varmt då vi har en värmepåse och FPA:s åkpåse i vagnen. Hur mycket kläder bör man sätta på en tre-veckors bebis?

Dagens

Dagens outfit: gråa, söndriga mjukisbyxor kombinerat med grå, mjölkfläckig, tröja och en svart strumpa (kan inte hitta den andra)

Dagens hår: på ända

Dagens känsla: när man funderar vad det är som luktar och man märker att det är en själv

Hoppas ni andra haft en lika fin fredag som jag!

Babygymmet

Idag testade vi för första gången (det blir många för första gången med en liten bebis) vårt Fisher-Price babygym. Liten gillade skarpt allt som dinglade, och apan som spelade musik var populär. Han orkade ändå inte länge med all stimuli, snabbt blev han trött och nu sover han igen.

Babygym kan vara svindyra, men det här är begagnat, från Frida, Second Hand för barn här i Ekenäs. Gymmet är i prima skick, lite tvätt och puts och det är som nytt. Som bekant hinner inte småbarn slita ut sina grejer så allt begagnat fungerar hur bra som helst. Känns nästan lite bortkastat att köpa nytt, speciellt kläder, som bara blir mjukare och gosigare av användning och tvätt. 

Första rådgivningsbesöket

Idag var första gången vi hade rådgivningsbesök utanför hemmet. Förstås somnade lillen ungefär en timme före vi skulle fara, så jag blev tvungen att väcka honom mitt i den bästa sömnen. Som ni kan ana blev det inte så lyckat, han var förbannad och gallskrek ungefär halva tiden vi var där, och jag svettades och kunde inte alls koncentrera mig på vad hon sade.

Måtten fick vi alla fall, han var nu 4120 gram och 55,5 centimeter lång. På två veckor har han alltså vuxit 3,5 centimeter och han väger nu 300 gram mer än vid födseln. Inte så konstigt att jag redan varit tvungen att rensa bort de minsta kläderna.

Det är roligt att han växer, fast man ska njuta av den här tiden så väntar jag nog på att han blir lite större.

Vilken lycka!

Ungefär två veckor efter förlossningen och jag kommer in i mina gamla jeans igen. Halleluja knäckebröd! Känns härligt att kunna använda normala byxor igen, istället för de förskräckliga mammabyxorna jag hasat omkring i de senaste sex månaderna. I bakgrunden ser ni en hel hög med byxor jag provat, det är underbart, jag har en helt ny garderob att använda. 

Visst, magen behöver ännu jobbas på, men jag tar ingen stress. Kroppens återhämtningsförmåga är otrolig, jag gick upp 19 kilo under graviditeten, har sex kvar, men såhär långt förundras jag över hur snabbt man kommer tillbaka efter en så massiv ansträngning som en förlossning. Tack kroppen och tack mamma för generna!

April, april

Första april idag, och jag har inte lurat någon. Jag har inte ens försökt. Min hjärna klarar helt enkelt inte av att komma på finurliga skojigheter. Jag tror att det är första gången första april gått oskämtat, så har småbarnslivet förändrat mig.

Inte ens ett "titta, där flyger en älg" har kommit över mina läppar. Svagt.