På fredagen var vi på en liten utflykt till mitt arbete. Tyvärr anlände vi först halv fyra (om man någon gång har tänkt sig att åka iväg en viss tid, kan man vara bombsäker på att det verkligen inte fungerar med sömn- och matningscykeln), så det var ganska lugnt i korridorerna.
När jag gick där kunde jag konstatera att jag saknar mitt arbete. Jag saknar siffrorna, Excel-filerna och kaffepauserna. Visst är det skönt att få vara hemma med vår son, och det kommer inte alls att vara roligt att föra honom till dagis, men jag är gjord för att jobba. Jag har ett kul arbete, och jag saknar hjärngympan det ger mig. Att försöka klura ut om sonen är hungrig, trött eller har våt blöja är inte utmanande på samma sätt, även om det känns bra när jag gissar rätt.
Men allt har sin tid, jag tänker njuta av att vara hemma. Jobba hinner jag resten av mitt liv (när jag kommer till "pensionsåldern" existerar knappast konceptet pension mer).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar