Östersjömaraton

Igår var det igen dags för Hangös Östersjömaraton, loppet jag sprang helmaraton på för två år sedan. Många minnen dök upp till ytan när jag återvände. Ställen på banan som kändes extra svåra, känslan efter att ha sprungit första varvet och man visste att man ännu skulle springa ett varv till, stämningen och nervositeten före. 

I år sprang jag tyvärr inte, jag vågade ändå inte utsätta kroppen för den belastningen, fast jag skulle vilja. Det kommer flera chanser. Istället var jag, Jon, min fafa samt Patte på plats som hejarklack åt mannen i mitt liv. Det var intressant att se loppet från den vinkeln. Fast jag och Patte båda konstaterade att vi hellre springer.

Det gick bra för Roger, med tanke på att han knappt tränat löpning det senaste året. Han sprang i mål på 1:46, en tid jag bara kan drömma om. Han utförde det perfekta loppet och ökade varje kilometer, han ökade faktiskt så mycket på slutet att vi inte hann till målet innan han korsat det.

Goodybagen han fick för att ha deltagit var helt otroligt bra, de har någon mycket ivrig typ som samlat in allt möjligt roligt. Alltid kul med ett lopp som ger mycket grejs. Jag tror jag kommer stjäla ungefär hälften, det var faktiskt ganska tungt att stå på sidan och heja.