Som jag skrev i ett tidigare inlägg funderade jag på hur jag skulle möblera om vardagsrummet så att Jon skulle ha mer plats att rulla runt på. Nu har jag flyttat modulsoffan så att han har en relativt stor plätt mitt i rummet att busa på.
Jon har nu hittat kameran. Direkt man drar fram den börjar han le och spexa. |
Att flytta om såhär visade sig snabbt vara ett smart drag. Nu vänder han sig mycket oftare och snabbare och han har även börjat dra sig framåt. Här på mattan håller han sig nöjd länge. När han tröttnar på en leksak kravlar han fram sig till nästa grej. Nu kommer Jon också upp på alla fyra, där står han och gungar fram och tillbaka, men krypandet har inte kommit ännu. Som tur, egentligen. Sedan har jag inte en lugn stund här hemma mer.
Först måste jag säga att JEEE att ni har ny dator så du bloggar oftare! :D
SvaraRaderaHerregud så tiden går fort, Jon börjar ju vara stor redan! Hoppas det tar länge innan han börjar krypa och stå upp ännu ;) Nå nej men för tillfället är jag så avundsjuk på folk som kan ha ens ett glas med dricka och så på bordet utan att någon liten är där och välter det. Men snart kan vi väl också igen :)
Och till sist, vad skönt att ha framtiden klar. Jag antar att det också betyder att du nu har en säker plats att återvända till :)
Jo, det är riktigt konstigt hur stor han har blivit, man måste liksom programmera om hjärnan för att förstå att han inte är någon spädis mer. Det är nog ganska lugnt just nu, väntar på att han ska börja krypa samtidigt som jag inser att livet ändrar helt då. Just den dä klättringsfasen kan bli ganska jobbig.
RaderaJepp, mitt tidsbundna kontrakt ändrades till tillsvidare, så jag har fast anställning nu. Herregud så skönt alltså! Och bästa jobbet jag kan tänka mig just nu är det också.
Men gud vad roligt grattis!
RaderaTack :D
Radera