Sömnprojekt

Eftersom Jon äter så mycket om dagarna vet jag att han inte behöver äta på nätterna mera. Ändå har han vaknat två-tre gånger varje natt och krävt en slurk, en ovana som jag vill bli av med. På fredag bestämde vi oss för att testa att få honom att somna om utan mat.

Första natten gav vi upp efter två timmar, Jon ville inte somna om. Andra natten hade Jon inte alls druckit mjölk på kvällen, så då gav vi upp direkt. Men igår kväll läste jag en kommentar på ett forum, att det handlar om envishet. Den som är envisast vinner. Då blev jag mycket mer beslutsam, när det är tävling i envishet finns det bara en vinnare, jag!

Klockan fyra vaknade han inatt, sedvanligt. Vänligt men bestämt gick jag till Jons rum, klappade om honom och lugnade honom, sjöng lite, men jag tog honom inte upp ur sängen. Han måste ha känt på sig att kampen var förlorad för han somnade om på rekordtid. Fem vaknade han igen, men då var det Rogers tur. Det gick tydligen också bra, för ingen bebis kom till min famn och krävde mjölk.

Halv sju-tiden var det sedan morgon, Jon drack mjölk i två omgångar för att sedan somna bredvid mig klockan åtta. Jag somnade också, och så sov vi ända till klockan 10! Jag har alltså sovit från 10 till 10 inatt, med undantag för två pauser på ungefär en timme. Helgalet!

Få se hur denna natt blir. Jag är i alla fall fast besluten, ingen nattamning i det här hushållet mera!

Mera utgifter

Det kommer att bli korta inlägg med dåliga bilder en tid framåt. Datorn gick i pension för några dagar sedan och fast min man försöker höja pensionsåldern vägrar den samarbeta. Det är dags att byta till en yngre modell. Jag ser inte framemot hålet i sparkontot men mindre låda och ssd-hårddisk känns helt okej. 

Nu hoppas jag bara att vi får alla filer och annat mysigt på datorn överflyttade. Förlorar vi alla bilder från de senaste fem åren blir jag verkligen ledsen. Jag tror att Roger laddar upp säkerhetskopior till någon molntjänst, men jag är inte säker. 

Jon svängde sig förresten igår! Jag lade honom på rygg och följande gång jag kom in i rummet låg han på mage. Med andra ord bevittnade jag inte miraklet men jag har starka bevis. 

Jag ryser av den usla bildkvaliteten på iPaden. Känner ni till någon kul bildredigerings-app som jag kunde använda?

Halvåringen

Igår skulle grabben vägas och mätas igen. Denna sex månader gamla bebis väger 8690 gram och är 70 cm lång. Lite till har han alltså växt sedan senast, men farten har klart minskat. Det enda som var avvikande var att Jon inte ännu svängt sig från rygg till mage, något de flesta barn klarar av vid den här åldern. Om han inte ännu svängt sig om ungefär en månad skulle vi ta kontakt för att få tid till en fysioterapeut.

Så nu övar vi här hemma. Jag lägger leksaker lite utanför räckhåll så att han måste jobba lite. Oftast svänger han sig på sida, men sedan blir han distraherad av något annat och rullar tillbaka. Nåja, jag försöker att inte någon stress, förr eller senare lyckas det nog.

Mera kalas

Jag kan nu konstatera att Jon är en riktig kalasnisse. Han älskar att få paket, han älskar uppmärksamheten och mat vet vi ju redan att han älskar. Det var så kul att se hur sprallig han blev av paketpappret och nya, roliga leksaker.

 

Vi ska se hur det blir sen när/om han börjar främja, men än så länge tycker han om alla människor och ansikten.

Jon fick morbrors gamla Twingo till gåva. Denna bil har varit med om mycket.

Ut och flyga!

Nu har han även fått smaka på majsbågar, ibland går det bra att äta dem och ibland mindre bra.

Veckoslutet som gått

Kalasbjudning, dag ett.

Detta veckoslut har gått i bakandets och kalasandets tecken. Jag hade några nya recept som jag ville prova, och bakar jag bara åt mig själv äter jag alldeles för mycket, så jag bjöd några släktingar på halvt års kalas. Tyvärr åt släktingarna inte tillräckligt, så jag fick ändå äta för mycket av godsakerna.

 

Söt kaka, i dubbel bemärkelse.

Jag bakade Taikuris morotscupcakes och Anna-Lenas kladdkaka med vitchoklad- och hallonmousse. Blåbärspaj fixade jag också, från ett gammalt Pirkka recept. Jag önskar bara att jag förberett några dagar innan, det blev lite stressigt när jag skulle ha allt klart samtidigt.

Riktigt bra blev allt, förutom kanske moussekakan som blev lite lös. Jag bytte receptet gelatinblad mot gelatinpulver, och det blev inte helt rätt. Nåja, det duger för att vara första gången. Hallounmoussen blev nästa bäst, jag tror att jag ska prova lägga den på någon annan kaka i något skede.

Nu blev jag sugen på att äta lite rester. Men kanske jag måste vänta tills eftermiddagen. Inte kan man sitta och äta cupcakes klockan tio en måndagmorgon.

Ett foto i timmen, fortsättning

Efter den smarriga lunchen gick vi in mot centrum. Det var debut för den fina fleecedräkten jag fått av grannen, den är perfekt för det här vädret. Håller Jon varm och god i vagnen.

 

Jag hade träff med mamma och hennes man, och vi for till Piazza på lunch. En av de bästa lunchställena i stan med utsökt salladsbord. För mig är salladen nästan huvudpunkten, inte själva varmrätten.

 

Sedan var det dags för blöjbyte och matpaus, vilket jag brukar göra i mammas butik Frida. Där hittade jag en sjukt fin body som tyvärr var storlek 68, vilket är alldeles för liten för vår Jon. Någon annan lycklig själ får fynda den finheten.

 

Jag vandrade omkring på marknaden en kort stund, Jon somnade nästan direkt som vi anlände. Halv fem kom Roger från jobbet och plockade upp mig på vägen. Medan jag väntade på busshållsplatsen kikade jag på alla människor som förväntansfulla vandrade mot marknaden.

 

Vi var bara hem och svänga ett varv för att sedan fara tillbaka till marknaden igen. Jag hade på mig mina Hunter-gummistövlar, det bästa skodonet för en halvregnig marknadsdag.

Jon fick åka i bärselen på kvällen, eftersom det är nästan störtomöjligt att röra sig med vagnen i folkmängden. Han tyckte att det var sjukt spännande att se på alla människor och manicker. Han log stort nästan hela tiden.
 

På marknaden åt vi vår middag, jag en Hot Dog och Roger smaskade på en Ekenäsare. Efter det blev det våfflor med Jons morfar och morfarsfar. Det sista fotot för dagen skulle ha blivit på två lådor med (svindyra) Brunbergs kyssar, men tyvärr var det för mörkt för att få ett klokt foto.

Ett foto i timmen, torsdag

Jon vaknade 6:22 och fast jag försökte mitt bästa för att han skulle somna om gick det bara inte. Han sov ganska mycket igår på dagen så kanske det var orsaken till morgonpiggheten. Vi låg i sängen och lyssnade på musik, vilket inte är så tokigt det heller.
 

Klockan åtta kände jag att vi myst tillräckligt. Steg upp och åt morgonmål tillsammans med en ny app, ztory. För 99 SEK per månad får du tillgång till en hel del tidningar. Först tyckte jag att det var onödigt mycket pengar men nu har jag börjat gilla den. Förutom Föräldrar & Barn tidningen har de också Runner's World, Level och annat kul. Det enda jag saknar i appen är större modetidningar.

Jag hann läsa halva ledaren i denna tidning, sedan ansåg Jon att han ville ha morgongröt.

Eftersom det blev så tidig väckning försökte jag få Jon att somna lite tidigare än vanligt. Om ni ser noga ser ni hans huvud som skymtar bakom speldosdan. Med andra ord gick det inte så bra.

Efter vad som kändes som en evighet somnade äntligen Jon och jag satte mig framför datorn för att blogga lite och annat kul. På datorbordet står några Brio leksaker och förgyller min utsikt.

När Jon vaknade var det dags för mat, han förstod inte alls varför jag skulle envisas med att fota, han ville ju äta maletkött med batat direkt, en delikatess i hans mun.

Forsättningen får ni imorgon, det har varit full rulle hela dagen och nu ska Jon matas. Jag förstår att ni förgås av spänning.

Marknad idag!

Äntligen har höstens bästa torsdag kommit. Marknadstorsdagen. Och vädret är precis sådant det ska vara, regnigt och trist. Hela staden ligger grå och öde, förutom marknadsplanen där det är liv, rörelse och färg. Jon sover just nu, efter att han vaknat och ätit lunch ska vi börja gå in mot centrum.

 

Snark! Fast han tänkte vakna när jag knäppte bilden.

Jag har valt att ha en ett-foto-i-timmen dag idag, så ni ska få se hurudana spännande saker vi sysslar med på marknaden.

Mera tänder

Det är nog tänder som är på kommande. Två framtänder trycker hårt på tandköttet och ploppar fram när som helst. Förutom de där konstiga skrikattackerna på kvällarna kräver Jon uppmärksamhet konstant. Precis som det var senast.

 

Det går inte att lämna honom ens en minut i gymmet utan att han gallskriker, och att lämna rummet är helt otänkbart. När jag måste gå på toaletten brukar jag sjunga eller prata med honom, då kan han hålla sig lugn en stund om man har tur. Nåja, jag vet att denna fas är övergående, snart är han lika glad som han brukar vara igen.

 

Vi hade besök av två mammor och bebisar på måndagen, det var så kul att se hur de tittar på varandra. Jon skrämde upp en av pojkarna genom att diskutera högljutt med honom. Han är precis som sin mor, lite skrämmande när hon kommer igång.

Något att se framemot

Iik, nu har jag bokat flyg till Berlin i december. Tre nätter ska vi vara där, hela familjen. Ska bli superkul, jag tänker god mat, parkhäng, trevligt sällskap (har finfina kompisar som nyligen flyttat dit) och julmarknader.

 

År 2008 bjöd Berlin på glass och champagnefrukost. Få se vad det blir i år.
 

Skål för hotellfrukost.

Jag drömmer fortfarande om denna glassbar. Ett måste också i år.

Om någon vill dela med sig av bästa tipsen för att flyga med bebis blir jag glad. Som tur är det bara två timmar enkelresa, så det ska vi nog klara av. Jag läste just att flyger man med barn under två år får man gratis ta med babyskydd, resesäng samt barnvagn. Inte illa.

 

Berlintips mottages också givetvis.

Härligt rus

13 km-sträckan går förbi några träsk.

Det var så roligt att springa Raseborgsruset igår. Eftersom jag var fast inställd på att inte stressa över tiden kunde jag verkligen njuta av skogspartiet. Jag stannade, tog några bilder, beundrade vattnet och tittade efter fåglar.

Vart tog vägen vägen? Jag antar att det gäller att ta sig fram till nästan kilometer-skylt som skymtar i bakgrunden.

Fast jag tog det lugnt slogs jag igen en gång av hur sjukt tung den där fyra kilometers biten i skogen är. Den slår musten ur vem som helst. Den går på små stigar, du får hoppa över rötter, klättra under träd. Hela tiden måste man se till att inte ramla, det kan vara mycket halt på bergsklackarna.

Lite limbo får man leka på vägen.

Raseborgsruset är ett härligt lopp, och det är så synd att det marknadsförs så dåligt. Loppet har ingen synlighet alls, och skulle jag inte söka upp när det går skulle det helt säkert gå mig förbi. Jag förstår inte hur de tror att de skall locka fler deltagare då det inte finns någonstans.
 

Här kan man löpa steget ut, så länge man är noga och inte halkar.

Min plan var att publicera några av dessa bilder på Instagram, men nätet var så dåligt där ute i skogen att den tanken fick jag snabbt glömma. Oh well, ni får njuta av den exklusivt här på bloggen istället. Vill ni se på högklassiga bilder ska ni gå till Fotofabrikens sida på Facebook.

Snart rusar vi

Om två timmar går startskottet till Raseborgsruset och nu först börjar nervositeten krypa fram. Jag har inte tagit någon stor stress över detta lopp eftersom jag inte tänker slå något PB, utan bara lunka fram i maklig takt och gå i nästan alla uppförsbackor. Tanken är att inga kilometrar ska gå under 6 min/km, men det är klart, känner jag mig jättestark på slutet får jag nog pressa lite.

 

Jag har inte ens bestämt mig vad jag ska ha på mig ännu. Träningskläderna står på tork i vardagsrummet och lockar med sin färggrannhet.

 

Nu börjar tiden när det alltid är för mörkt inne för att få kloka fotografier.

Finns det någon bland mina läsare som också ska springa idag? Kom gärna fram och säg hej isåfall. På instagram får ni live-uppdateringar om hur det går. 

Konstiga kvällar

De två senaste kvällarna/nätterna har varit lite konstiga. Igår somnade Jon sju, helt normalt. Sedan vaknade han nio och gallskrek, ville inte alls bli tröstad. Efter lite vaggande och hyschande somnade han, bara för att vakna på nytt en timme senare. Då skrek han och var olycklig enda till tolv-tiden.

 

Nästan samma sak hände kvällen innan. Jag förstår ingenting, varför vaknar han? Jag har ingen aning om vad det kan bero på, det borde inte vara magen eftersom vi inte ändrat något i hans matrutiner den senaste veckan.

 

På dagen sover han helt vanligt.

En liten värld

På  måndagen nämnde jag för mamma i förbifarten att jag skulle vilja ha en jordglob till Jons rum. Till min glädje sade hon att de hade en hemma, min brors gamla, och att Jon kunde få den. Så nu står den där på hyllan, bredvid sparbössan. Kanske Jon samlar pengar så att han kan resa jorden runt när han blir äldre?

 

Jag hade ingen aning om var man hittar sådana nya, och nu behöver jag inte fundera på det mer. Yee. Det ska bli så roligt att snurra på denna och berätta om alla världens länder för Jon. Att kartan inte är helt uppdaterad spelar ingen roll, vi kan alltid ta hjälp av Google Earth.

Den känslan

Igår kom den krypande, och idag har den slått ut i full blom. Träningsvärken från tisdagens yoga. Nu drar jag mig för att hosta eftersom det gör ont i magmusklerna. Jag älskar träningsvärk, och jag älskar att klaga för alla i min närhet hur sjukt jag har. Är jag den enda som känner såhär?

 

Yogan var för övrigt underbar. Vi gjorde solhälsningen och några klassiska stå- och sittpositioner som tar livet av en utan att man märker det. Aningen tyngre än gravidyogan men precis lika skön. Ett års paus har gjort sitt, jag är styvare än någonsin. Hemskt när jag vet att jag någon gång kunnat gå längre in i positionerna men att det nu är omöjligt.

 

Namaste.

Mer svar

S frågade under frågestunden: Vilka är dina tre viktigaste insikter som mamma? Och vad vill du topp tre lära ditt barn?

Tre insikter:

 

1. Jag har kommit fram till att det är bra att dela tips och trix föräldrar emellan, att stöd från släktingar, vänner och bloggen är vktigt för mig.

 

2. Det lönar sig inte att stressa över allt man borde göra, enligt de tusen och en direktiv som finns, istället måste man göra det som känns bäst för ens familj. T.ex. började vi med fast mat lite tidigare än rekommenderat, vilket varit ett jättebra val. Jon älskar mat och han sover bättre och är lugnare nu.

 

3. Att jag fortfarande är samma person fastän jag är mamma. Det är inte så att man blir mamma istället för något annat, utan man blir mamma utöver det.

 

Topp tre lärdomar:

 

1. Jag vill lära Jon att våga. Våga hoppa, våga prova något nytt, våga testa sina gränser.

 

2. Att få visa honom världen, lära honom om olika kulturer och språk, det ser jag fram emot.

 

3. Ät inte gul snö.
 

Frågor och svar, del ett

L8 vill veta det bästa och det mest pinsamma jag någonsin gjort.

Att springa maraton är nog det bästa jag har gjort. Det gav mig självförtroende att tackla så gott som allt annat i livet. Att skapa ett barn tillsammans med den man älskar är inte heller så tokigt.

Det mest pinsamma... I tonåren gjorde jag pinsamheter varje dag, men jag tror jag berättar en anekdot från mitt vuxna liv. Vi var på utfärd med Rogers familj och efter att ha klättrat upp för oändligt långa trappor var vi alla sådär lagom trötta. Jag slår Roger på rumpan och ropar "nu far vi" eller något liknande. Jag får ett förvånat utrop till svar och det visar sig att jag just klappat min svärfar på baken.

 

 

Min pappa ställer sofflocket mot hängmattan.

Sofflocket, utan tvekan. Därifrån kan man se på TV. En gång kom fastsättningen upp på en hängmatta jag låg i och jag trillade pladask ner och slog ryggen i en stubbe. Det är möjligt att det är därför jag har svårt att slappna av i en hängmatta.

Pia frågar: Var skulle du helst bo om du fick välja och vraka helt fritt och pengar inte var ett hinder? och Om du skulle måsta börja studera igen, vad skulle du då studera?

Då skulle jag helst bo i Ekenäs, någonstans nära en strand, med relativt långt till närmaste granne men ändå nära till centrum. Det här huset i Österby skulle inte vara så tokigt.

Jag skulle jättegärna fortsätta studera företagsekonomi, läsa vidare till ekonom. Helst med en inriktning på affärsjuridik, det är så otroligt spännande.

Lottas funderar: Vad skrev du i "Mina vänner"-böckerna som svar på frågan "Vad vill du bli när du blir stor?"

Jag tror att jag skrev lärare, det ändrade varje halvår men vill minnas att lärare oftast kom tillbaka. Jag älskar att säga åt människor vad de ska göra.

S fråga kommer i ett separat inlägg, det kräver en extra fundering.

Borta bra men hemma bäst

Jon vet hur man ska göra på stugan.

Ett dygn har vi varit borta hemifrån men ändå är det så skönt att komma hem. Trevligt hade vi, och fastän jag saknade mannen var det skönt att vara borta från varandra en stund. Saknad gör gott för ett förhållande.

Spindelnät överallt! Mitt instagramflöde svämmar över av bilder på spindelnät, och jag var förstås också tvungen att fota ett.

Första gången jag försökte mig på att fota dimma. Det var svårt.

Nu ska jag ta itu med era kluriga frågor. De kräver en ordentlig fundering. Ännu hinner ni vara med.

Min tur

Pia hade det nyligen, Lotta hade det för någon månad sedan, nu är det min tur. Min allra första frågestund börjar... nu!

 

Ge mig era klurigaste frågor, önskerubriker får du också lämna, om du vill. Jag tar snart sonen under armen för att fara till sommarstugan i Kimito, och på måndagen ska vi till Åbo och Ikea, så det blir en liten bloggpaus. När jag kommer hem tar jag itu med alla era frågor. Okej?

Simmaren

Patte var världens snällaste och lånade oss sin undervattenskamera så att vi kunde ta bilder på babysimmet idag. Jag ville ha bilder därifrån men det kändes inte helt okej att släpa med systemkameran i bassängen.

 

Han hade nästan konstant en lite bister min idag, men han hade nog roligt ändå. Man måste ju koncentrera sig när man ska simma och dyka (!) för första gången.

Vi blåser bubblor.

 

Världens finaste ben, och min son. Hehe.

 

Kom an bara!

Förflyttning

Ibland vill man inte sova, utan bara äta på täcket.

Hela den här veckan har Jon sovit också natten i sitt eget rum. Jag tyckte att vi kört fram och tillbaka på spjälsängen tillräckligt länge, att tiden var mogen för oss att sova i skilda rum. Första kvällen kändes allt jättekonstigt, jag låg i sängen och tänkte alla möjliga tankar. Som att vi skulle få inbrott och jag inte skulle kunna skydda Jon eftersom han sover närmare dörren än jag. Eller att han skulle vakna på natten och börja skrika utan att jag märker något.

 

Nu har jag vant mig och jag måste ärligt säga att det är skönt att ha honom i ett annat rum. Jag sover mycket bättre nu, fastän Jon vaknar lika ofta på nätterna som tidigare. Min sömn är djupare, jag är helt tung i kroppen, på ett bra sätt, när jag vaknar för att amma. Nu väntar jag bara på att få sova en hel natt, det är nästan det mest åtråvärda jag kan tänka mig just nu.

Vill ha

Inlägget nedan påminner mig om att jag behöver en ny telefon som kan ta åtminstone nästan dugliga bilder. Min gamla iPhone 3 börjar sjunga på sista versen. Synd bara att den nyaste modellen av iPhone ska vara så sjukt dyr. Och andra telefoner kommer inte ens på tal.

Effektiviteten själv

Vill ni veta hur duktig jag har varit idag? Knappast, men jag tänker ändå berätta. Jag har städat hela lägenheten, noggrant för en gång skull, inte som i somras då man snabbt tog bort de värsta dammtussarna. Jag har också kokat puréer åt Jon, så nu har han mat för åtminstone två veckor framåt.

 

En mysig backe.

Efter allt detta husmorsfixas for jag ännu ut på en löptur. Det blev backträning med Patte, och han drog definitivt ett hårdare pass än mig, jag bara fuskade, men ordentligt svettig blev jag nog ändå. Backträning och intervaller är mycket roligare och effektivare med sällskap, gör jag dem ensam känner jag mig bara lite dum eller så orkar jag inte pusha mig tillräckligt. Nu pushar vi varandra, samtidigt som man lite vill visa vad man går för åt den andra.

 

Efter att vi sprungit klart och det flimrade framför Pattes ögon kom jag på att jag inte tagit någon bild. Utan tvekan sprang Patte snällt nerför backen och upp igen så att jag skulle få bildbevis på våra eskapader.

 

En galen typ

Så. Nu kan ni känna er dåliga för att ni inte varit lika duktig som jag. För det var väl det som var poängen med att ha en blogg? Eller så kan ni tänka på att jag gör allt duktig på en dag så att jag kan slappa resten av dagarna.

 

 

Denna dag, ett liv

Sonen har redan idag orsakat blodflöde i min näsa samt bitmärken i bröstvårtan (tack gode gud att han endast har tänder nere i munnen). Jag är nästan lite rädd inför hur jag kommer se ut ikväll om dagen fortsätter såhär. Och då tar jag inte ens i beaktande att jag ska backträna med P på eftermiddagen.

Sportigare barn

Idag har jag inte särskilt mycket att komma med, jag och Jon har haft en mysig dag med utfärd till centrum. När jag gick in till stan kunde jag inte fatta min lycka, tänk att just denna sommar har blivit såhär härlig, när jag har fått vara hemma. I vintras önskade jag att vi skulle få en fin sommar, men inte ens i mina vildaste fantasier kunde jag tänka mig att den skulle bli såhär fin.

 

Jon har börjat intressera sig för böcker samt bilder och han tittar, lyssnar och känner gärna på alla böcker som kommer i hans väg. Pekboken för lite sportigare barn skulle jag vilja ha, jag bläddrade i den för länge sedan och den skulle passa så bra till vår familj. Kan ni rekommendera några andra pekböcker eller lättlästa böcker? När jag kollar igenom urvalet på Adlibris blir jag helt tom i huvudet, det finns så otroligt mycket.

 

Nu borde jag gå och laga mat till min man. Kycklingnuggets står på menyn, en riktig gourmet middag idag med andra ord.

Gårdagen

Vi var alltså på kurs till högstadiet igår för att lära oss lite mer om barnmat. Jag hade hoppats på att få laga lite mat, eftersom vi var i hushållsläraklassen, men tyvärr fick vi bara lyssna. Det var inte så mycket ny information för mig, men under kvällen kom jag fram till att jag behöver en kastrull med vilken man kan ångkoka grönsaker. Jag är på väg till Ikea på måndagen, undrar om de har bra sådana där.

Kändes konstigt att vara tillbaka i högstadiet, jag har många minnen av varierande sort från det stället. Hushållslära var det ämnet jag avskydde nästan mest av allt, jag har aldrig gillat att stå i köket.

 

Roger spanar in materialet.

Nu är alltså föräldrakursen som ordnades av staden över, därmed kan ni kalla oss allvetande föräldrar.

Dagens baby.

Frida

Jag har fått äran att bli administratör för butiken Fridas sida på Facebook. Det är roligt att pyssla med den och följa med statistiken över hur många som besöker och gillar sidan. Som den uppmärksamme läsaren märkt har jag även lagt in en banner här på högra sidan.

 

Jon och hans morbros chillar på bordet i butiken. Såhär får man alltså Inte göra.

Mammas idé är så otroligt bra, du hämtar in dina gamla barnkläder (eller annat barnrelaterat) till henne, och så prissätter hon och plockar upp på hyllorna. Det är inga hutlösa priser som på vissa pryltorg på Facebook, utan hela tanken är att man verkligen ska kunna fynda. Eftersom barnkläder sällan används en längre period är de oftast också i fint skick.

 

Alla kläderna är ordnade snyggt, i storleksordning och enligt typ av plagg. Det finns kläder även för större barn, och hon har t.o.m. ett litet utbud av gravid- och amningskläder. Frida har funnits ända sedan 1984, så mamma vet vad hon håller på med.

 

Nästa gång ni har vägarna förbi Ekenäs ska ni kika in i butiken på Gustav Wasasgatan 13. Om ni vill kan ni också gilla och dela Frida på Facebook. Om vi får tillräckligt många gillare kan jag kanske övertala mamma att hålla en liten tävling.

Träningen har kommit igång på allvar

Nu har jag kommit igång på allvar med löpningen, jag känner stor iver inför hösten. Tre gånger i veckan springer jag, med långlänk på söndagen och ett hårdare pass på torsdag. Fr.o.m. nästa vecka börjar jag med yoga, vilket är en utmärkt kontrast till löpningen. Jag har verkligen saknat yogan, visst höll jag på med gravidyoga, men det är långt ifrån samma sak som svettig Ashtangayoga.

 

Det här gör jag snart, hehe. Härifrån.

Det finns ännu ett litet, litet hopp inom mig om att kunna springa halvmaraton i Hangö. Om jag lyckas utöka mina söndagslänkar enligt planen ska det nog gå. Jag tänker inte satsa på något PB, utan mer på att klara distansen och ha roligt samtidigt.

 

Igår blev det en 11 kilometers länk i galoppskogen. Som jag saknat den rutten! Vi kallar den hallonstigen eftersom den går förbi en massa hallonbuskar. Jag hittade t.o.m. några igår, utmärkt som extra energi under ett "långpass".

Maten då?

Jon älskar mat, så pass mycket att han inte riktigt orkar amma mera. Vem vill liksom jobba för sin mat när den lika bra kan matas direkt med sked? Speciellt kvällsgröten är populär, så länge som vissa kriterier uppfylls: han får inte vara mätt, trött eller upprymd. Då har man gröten överallt.

 

Bärkräm och en pojke. Eller är bilden från introt till True Blood?

Kött- och grönsakspuréerna har vi lagat själva, men gröten har jag än så länge köpt. Fruktpuréerna tar vi som det känns. Jag försökta laga bärkräm i förra veckan, det gick inte så bra, tror att jag använde för mycket potatismjöl för den blev helt tjock och konstig. Som färsk gick den helt bra att äta, men som fryst eller efter en dag i kylskåpet var den inte så fräsch. Typiskt, man skulle tro att jag skulle förstå bättre än att försöka på underverk i köket.

 

Ett försök på att dricka vatten.

Päronpurén lyckades, så också persikorna, men annars har vi inte gått framåt särskilt mycket på fruktsidan. Vilka fruktpuréer är enkla att laga och bra att frysa in? Ikväll ska vi på barnmatlagarkurs, ordnat av Raseborgs stad, kanske jag får några nya idéer där.

 

Efter en måltid brukar jag alltid erbjuda lite vatten, kanske han småningom lär sig att man kan släcka törsten med vatten. Än så länge går det inte så bra, han kan hålla i muggen bra själv och han får vatten därifrån, men istället för att svälja rinner allt ut från munnen. Nåja, förr eller senare kanske det går.

Ny vecka

Så  hade vi måndag igen, och här är i alla fall så pass mörkt och dystert väder att jag är tvungen att tända en lampa. Bloggen har en tendens att tystna till veckosluten, det är mest för att jag då bara vill vara tillsammans med min familj.

 

På lördagen tog min mamma och hennes man hand om Jon efter babysimmet, så jag och Roger kunde i lugn och ro vandra omkring i butiker i Ekenäs centrum och äta goda bakelser på café utan att ständigt behöva underhålla en liten busunge. Tänk så mycket gott tre timmar av egen tid med mannen kan göra. Det är bra att mamma ringer med jämna mellanrum och kräver att få vara barnvakt.

 

Babysimmet på lördagen gick bra, fast natten före var jobbig. Efter vad jag läst i sociala medier verkar ganska många haft en dålig natt mellan fredag och lördag, undrar om planeternas position hade något med det att göra?