Härligt rus

13 km-sträckan går förbi några träsk.

Det var så roligt att springa Raseborgsruset igår. Eftersom jag var fast inställd på att inte stressa över tiden kunde jag verkligen njuta av skogspartiet. Jag stannade, tog några bilder, beundrade vattnet och tittade efter fåglar.

Vart tog vägen vägen? Jag antar att det gäller att ta sig fram till nästan kilometer-skylt som skymtar i bakgrunden.

Fast jag tog det lugnt slogs jag igen en gång av hur sjukt tung den där fyra kilometers biten i skogen är. Den slår musten ur vem som helst. Den går på små stigar, du får hoppa över rötter, klättra under träd. Hela tiden måste man se till att inte ramla, det kan vara mycket halt på bergsklackarna.

Lite limbo får man leka på vägen.

Raseborgsruset är ett härligt lopp, och det är så synd att det marknadsförs så dåligt. Loppet har ingen synlighet alls, och skulle jag inte söka upp när det går skulle det helt säkert gå mig förbi. Jag förstår inte hur de tror att de skall locka fler deltagare då det inte finns någonstans.
 

Här kan man löpa steget ut, så länge man är noga och inte halkar.

Min plan var att publicera några av dessa bilder på Instagram, men nätet var så dåligt där ute i skogen att den tanken fick jag snabbt glömma. Oh well, ni får njuta av den exklusivt här på bloggen istället. Vill ni se på högklassiga bilder ska ni gå till Fotofabrikens sida på Facebook.