Mera tänder

Det är nog tänder som är på kommande. Två framtänder trycker hårt på tandköttet och ploppar fram när som helst. Förutom de där konstiga skrikattackerna på kvällarna kräver Jon uppmärksamhet konstant. Precis som det var senast.

 

Det går inte att lämna honom ens en minut i gymmet utan att han gallskriker, och att lämna rummet är helt otänkbart. När jag måste gå på toaletten brukar jag sjunga eller prata med honom, då kan han hålla sig lugn en stund om man har tur. Nåja, jag vet att denna fas är övergående, snart är han lika glad som han brukar vara igen.

 

Vi hade besök av två mammor och bebisar på måndagen, det var så kul att se hur de tittar på varandra. Jon skrämde upp en av pojkarna genom att diskutera högljutt med honom. Han är precis som sin mor, lite skrämmande när hon kommer igång.