Tack och hej!

Det har varit lite tyst här på bloggen, och under min paus har jag kommit fram till en sak. Det är skönt att inte blogga. Jag har massor med saker jag vill skriva om, men jag får helt enkelt inte till det, det finns så många andra saker jag hellre gör just nu. Så därför slutar jag. Tråkigt, men jag känner att det är dags (igen en gång).

 

Om ni vill veta vad vi pysslar med kan ni följa mig på Instagram. Jag lämnar inte bloggvärlden helt, jag fortsätter att vara en ivrig läsare. Jag vill ju veta vad Viggo ska hitta på för hyss (Nina, skaffa Insta, nu!), vad Bella kommer att baka nästa gång, vad Karin och Pia sysslar med, när Lizas bebis tittar ut, vad Lotta har för projekt på gång osv, osv.

 

Tack till alla som kikat in här!

Glad Lillajul

Puss på er önskar mina två favoritkillar.

Sign out

Vilken minut som helst ringer mina amerikanska föräldrar på dörren. Det betyder att jag skriver ut mig från bloggen ett par dagar, förmodligen ses vi igen på tisdag. Ha det bra tills dess och saknar ni mig jättemycket uppdaterar jag säkert med en bild eller två på Instagram.

Barn och spel

Jag lyssnade igår på senaste avsnittet av podcasten LUCcast där de diskuterar barns spelande (främst TV-och datapspel då alltså, inte brädspel) och åldersgränser. De hade en riktigt intressant diskussion som fick mig att tänka till. Jon spelar inte ännu, men sådär småningom börjar han vara tillräckligt gammal för att kunna använda vissa appar till iPaden. Eftersom både jag och Roger tycker om att spela kommer vi att uppmuntra användningen av utvecklande applikationer.

 

Jag vet inte ännu var vi ska sätta gränser för hur, var och när han får spela, det tar jag anefter det kommer. Men jag vet att jag alltid vill testa de spel han spelar först, eller i alla fall läsa recensioner. Helst ser jag att vi spelar tillsammans.

 

Lyssna på det här avsnittet av podcasten och tänk till. Speciellt om du Inte är intresserad av spel, då är det ännu viktigare att förstå vad t.ex. åldergränser handlar om. Om du inte orkar lyssna på försnacket kan du hoppa till cirka 39 minuter, där börjar de diskutera barns spelande. Hurudan inställning till spelvärlden har du?

Julklappslistan

Jag har funderat på om jag borde laga en julklappslista åt Jon för att lägga upp här på bloggen. Jag vet att några tomtar brukar läsa, och ibland kikar också någon släkting in. Så läste jag Hubbes julklappslista, och kunde konstatera att Jons ser nästan exakt likadan ut.

 

Screenshot från Hannas blogg.

Fåtöljen, lådorna och gåvagnen klarar vi oss utan, men resten är spot on. Utöver detta vill Jon också ha pipmuggar, barnvakt och bidrag till bilstol.

En bra dag

Jag är glad idag. Kanske för att jag fått sova åtta timmar ostört i ett sträck inatt, kanske för att jag och Jon just var ute på gården och umgicks med grannen och hennes dotter, kanske för att vi får besök av amerikanska gäster i övermorgon eller kanske för att Jon just somnade på två minuter.

 

Grannen visade oss tomtestubben. Det finns alltmöjligt roligt på vår bakgård!

Nu ska jag städa lite och förbereda inför besöket. Det ska bli så sjukt roligt att ha mina älskade amerikanska föräldrar här i några dagar. Jag älskar att visa upp Finland, även om det är den ruskigaste tiden på året just nu. Hoppas vi får dagar som igår under helgen, en sol som skiner och sådär passligt kallt att luften blir krispig och fräsch.

 

Gårdagens solskenspromenad.

Dagens bebis

Jag har massor med saker jag skulle vilja skriva om, men tyvärr är min hjärna helt tom just nu. Det kan dyka upp en bra tanke i hjärnan nu och då, men den är långt borta innan jag har möjlighet att sätta ner mig och skriva.

 

Istället får ni bilder på dagens bebis, när det för en gångs skull var tillräckligt ljust på dagen.

Hellou!

Märkte nu först att det är ett stavfel på bodyn. Oh well.

Edit: Jamen teatern skulle jag ju skriva om. Gå och se Kungen av Prästkulla, den var jätterolig! Men ni får lov att skynda, sista föreställningen är på söndag.

Teater och dålig natt

Jon vaknde tre inatt och fastän han somnade om lyckades inte jag. Istället låg jag vaken och funderade på alltmöjligt idiotiskt, halv sex fick jag äntligen tag i sömnen. Jag känner med de som har problem med att sova, jag har aldrig haft det förut och kände mig helt knäckt av att "vaka" en natt. Vi ska tro att det inte händer igen.

 

Idag ska vi på teater. Prästkullarevyn Kungen av Prästkulla står på agenden. Vi har haft helt sjukt mycket barnvakt de senaste veckorna, vilken lyx att ha en mommo som är ivrig. Före det får vi besök av goda vänner, och ikväll skulle några andra vänner eventuellt komma på besök. Vilken dag alltså! Jag önskar bara jag vore utvilad.

Mammalyx

Idag efter babysimmet (som i vanlig ordning var lyckat) for jag in till centrum alldeles ensam. Först hade jag inbokat hot stone massage, som var helt ljuvligt. Kan ni fatta, att bli ompysslad i 40 minuter, otroligt lyxigt.

 

Sedan gick jag uppför Kungsen, gick in i nästan alla butiker och småklämde på allt som kom i min väg. Jag hade massor med tid, eftersom maken först skulle komma efter mig efter att sonen sovit dagssömnen. Hittade en julklapp åt en vän och en åt mig själv. Om jag fortsätter köpa varannan åt mig själv kommer detta att bli en dyr jul...

 

Levande ljus och choklad gör mig också mycket glad.

När jag gick där i lugn och ro konstaterade jag att konceptet lyx ändrat sedan jag blev förälder. Nu känns det superlyxigt att gå i butiker utan att behöva dra på en barnvagn eller fundera på mattider åt den lilla. Just nu är Roger ute på barnvagnspromenad och att få ha hemmet för mig själv är också underbart. Det är dessa små saker som gör att man orkar.

Gröt

Ett par gånger har jag försökt laga gröt åt Jon istället för att använda de färdiga burkarna. Idag var första gången jag kände att det blev helt okej. Orsaken till att jag bestämt mig för att laga gröten själv är helt ekonomisk, eftersom Jon äter två burkar (á 1,20€/burk) per dag, blir det dyrt i längden. På en månad har han ätit färdiggröt för totalt 72€.

 

Havreflingor, även en utmärkt ingrediens till havrekakor.

Ett kilo havreflingor från Mörby Gård kostar 2,50€ (om jag minns rätt). I ett paket finns det åtminstone 20 dl (mycket möjligt att det finns betydligt mer), vilket räcker till 26 portioner om en portion är 0,75 dl. En portion kostar alltså lite under 10 cent. På en månad blir det 5,80€. Att råvaran är närproducerad och ekologisk är extra plus i kanten.

 

Då jag också gillar att blanda lite bärpuré i gröten, en halv burk per portion ungefär, ökar månadskostnaden till 14,80€. Fortfarande sparar jag mycket pengar.

 

Såhär motiverar jag mig när jag står där vid spisen och kokar och suckar.
 

Medan jag diskade bläddrade Jon i kokböcker. Av alla böcker valde han Marthornas barnmatsrecepthäfte. Förstås.

Bio ikväll

I april efterlyste jag barnvakt för att Roger och jag skulle få gå på Hunger Games, Catching Fire, och ikväll är det äntligen premiär. Hunger Games-bokserien har blivit en av mina favoriter, och om jag känner mig själv rätt kommer jag att plöja igenom trilogin (igen en gång) efter att jag sett denna film.

 

Det är första gången vi går på bio sedan Jon kom till världen. Jag minns inte när jag senast var såhär spänd av förväntan inför en biokväll.

Bild härifrån.

Julklappstips

När jag handlar julklappar är nyckelordet planering. Jag planerar, funderar och tänker på vad jag ska handla, sen skrider jag till verket och köper allt på en gång. Idag gick jag nerför Kungsen här i Ekenäs och funderade på vad nära och kära  behöver. Här följer några utmärkta tips.

 

Biobiljetter till Finlands äldsta biograf. De har något för både stora och små.

Roliga mysljusbollar till ett inredningsfreak. Jag tyckte grannen sade att de även ska få in vita.

En cool bil från Frida Second Hand.

Har du en vän med lika smutsig bil som oss? I K-Supermarket finns en biltvättare som gör ett superjobb. Presentkort dit uppskattas säkert av den late bilisten.

Fotofabrikens Ekenäskalender (bild stulen härifrån). Köp inte alla bara, jag måste ännu inhandla en till min kära mor. 

Läkare och rådgivning

Imorgon blir det åtta månader sen min lilla unge kikade fram, ibland känns det som om tiden går fort, som alla säger, men samtidigt känns dessa månader som en evighet.

 

Vi hade rådgivning och läkarbesök idag. Jon är nu 72 centimeter lång och vägde 8940 gram, jag trodde faktiskt att han skulle ha gått upp mera i vikt, med tanke på hur sjukt mycket han äter, men tydligen gör han av med energi i samma takt som han tar in den.

 

Denna gång påpekade läkaren att han borde ta mera stöd när han sitter och far åt sidorna, nu ramlar han alldeles för lätt. Igen en gång nämndes fysioterapi men jag tror att också detta löser sig med tiden. Han har nu först börjat sitta självständigt, så troligtvis lär han sig snart att stöda med armarna. Vi fick en extra tid om två månader för att se hur han utvecklas. Bra egentligen, så behöver vi inte vänta tills ett-års kontrollen för att få rådgivning nästa gång.

 

Annars gick allt bra, han var glad och nöjd fast vi hade en hopplös morgon. Jon vaknade på helt fel sida halv åtta, och han skrek och vägrade morgonmysa, något jag behöver för att hållas på gott humör. När jag steg upp noterade jag att jag lämnat kläderna ute på tork på balkongen, efter nattens regnoväder var de långt ifrån torra, kan jag meddela.

2,5 av 3

Det blev en lyckad stund i Helsingfors. Tyvärr var det jag ville ha från Polarn o. Pyrets cirkuskollektion slutsålt, men jag köpte istället en basic blåvit body och orange strumpor. KissKiss köpte jag från Fazers café, och dem smaskade jag på i bilen på vägen hem. Vad lägger de riktigt i den godisen som gör den så god?

 

Jag gick till Rizzo och fingrade på några Flattereds, och sedan plötsligt, har ingen aning om hur det gick till, så stod jag där och kassan med splitterny skolåda. Största delen av min tid tillbringar jag här hemma, och tiden blir mycket mer uthärdlig om man har något fint på fötterna. De är helt enkelt mina arbetsskor. Innersulan av lammull är lyxig och varm, och skorna är härligt mjuka på fötterna. Lite varma blir de, men då är det bara att ta av dem en stund.
 

Skor, tår och en pojke.

Pentiks julkatalog kom hem idag, ni ser den på bilden, jag bläddrade och fick inspiration. Nu ska jag söka fram alla ljus vi har här hemma och laga lite mysigt.

Förresten, det är hemskt hur skenhelig jag är. Först predikar jag att man ska understöda butiker i hemstaden och sedan far jag till storstaden och shoppar loss. Jag försvarar mig med att PoP, Flattered och KissKiss inte går att få tag på här.

Huvudstaden

Vi är hela familjen i bilen på väg till Helsingfors. Roger har sählymatch och jag ska besöka landets huvudstad med Jon. Jag har tre mål med besöket:

-Besöka Polarn o. Pyret ifall de har något fint kvar av cirkuskollektionen i storlek 80.

-Fingra på Flattered-inomhusballerinas designade av Blondinbella. Jag har förstått att de säljer dom i Rizzo.

-Gå till Fazers café och köpa Kiss Kiss, världens bästa godis.

Vad ska ni göra idag?

Från anklever till vispgröt

 

Igår lämnade jag restaurang Rådhuset med den där varma känslan i kroppen du bara får av skumppa, utsökt mat och trevliga diskussioner. Att få äta och prata ostört med mannen i ditt liv i två timmar, det är en lyx vi sällan unnar oss nuförtiden.

 

Förrätt förresten, vad tycker ni om det? Jag brukar sällan beställa förrätt, jag tycker det känns lite onödigt och dyrt. Men när jag tänker på saken så är förrätten oftast den vackraste rätten, så även denna gång. Men efterrätterna var nog också estetiskt tilltalande, för att inte tala om smarriga!

 

Jag hade klätt mig i min favoritklänning från Michael Kors, tog tyvärr inget helkroppsfoto. När jag ser den här bilden på mig tänker jag att det kanske vore dags att färga ögonbrynen igen (orka!). Jag har alltså ögonbryn, massor med hår t.o.m. (plockar dem aldrig) men de syns inte. Skönt med kroppsbehåring som inte syns på ben, men ögonbryn skulle vara spännande att ha.

Flytthjälp

Den fina byggnaden var bibban temporärt funnits.

Vi var till biblioteket igår och kom hem med lite roligt åt mig och en hel del roligt åt Jon. Pekböckerna har fungerat som utmärkt underhållning för att hålla Jon stilla några sekunder under blöjbytet.



De svartvita djuren har varit speciellt kul att se på.

Det pågår en "kampanj" just nu på bibban. Eftersom de snart ska flytta tillbaka behöver de lite flytthjälp, du kan dra ditt strå till stacken genom att låna tio böcker. Vilken utmärkt idé, så hopihopi, iväg nu och låna lite böcker, de har stängt fr.o.m. 25.11.

Ett decennium

Idag firar jag och mannen tio år tillsammans, så ikväll är det middag på Rådhuset som gäller. Mommo och bonusmofa är barnvakt, och tanken att få äta på restaurang i lugn och ro är svindlande.

Året är 2007. Lika vackra då som nu.

Tio fina år har vi fått, tänk, mer än en tredjedel av vårt liv har vi varit tillsammans. Vi har ändrat mycket sedan vi träffades, men fortfarande finns det ingen jag hellre umgås med. Han är min vän, min partner och pappan till mitt barn. Vilken lycka att jag hittade just honom på Jump en tråkig höstkväll.

Mitt livs bästa fest.

Två idiotiska turister.

Karkkis julutmaning

Jag läste den här utmaningen på Karins blogg och jag kände direkt att detta är något jag bör göra. Om vi vill ha kvar butiker i Ekenäs måste vi också handla i dem. Min plan inför julen var att handla julklappar i Berlin, men nu stryker jag ett sträck över den planen och köper istället alla julklappar i Raseborg.

 

Det ska bli intressant att se hur det går, jag kan förstås inte avslöja alla julklappar här då släkt och vänner läser, men jag ska hålla er uppdaterade gällande jakten. Frida får kanske stå för en eller annan julklapp.

 

Och så en julbild på det.

 

 

 

Fart på

Som tur söker han sig oftast till vänster, till höger blir det ett ordentligt fall ner till skräpkorgen.

I och med att Jon nu tar sig fram med fart och rullar runt som en galning har vardagen ändrat lite. Tidigare kunde vi stå vid skötbordet fast en halvtimme och mysa, men nu är det nästan livsfarligt att pyssla på där uppe. Direkt han ser något intressant ska han dit, höjdskillnader spelar absolut ingen roll i hans värld. Jag håller med nöd och näppe fast honom, är det normalt att svettas när man byter blöja?
 

Det här var ju en skojig pinne!

Imorse när jag lade honom på golvet för att gå och tvätta ansiktet tog det inte länge så hörde jag ett klinkande metalljud. Stången hade Jon tagit bort från panelgardinen och när jag kom fram jobbade han hårt med att dra ner gardinen. Roligt är det att han börjar ta sig framåt, men jag måste nog förbättra mina reflexer för att hinna med.

 

För övrigt hade vi en konstig morgon idag. Jag vaknade klockan fem och kände mig glad och utvilad, kort därefter vaknade Jon och efter lite mjölk och mys somnade han om. Jag steg upp (!), åt frukost, läste Runner's World och njöt av lugn och ro. Vad är det för människa som frivilligt stiger upp klockan fem?

Ut ett varv

November, känns som en onödig månad ibland. Jag antar att den finns till för att vi, som Alfons, måste ha lite tråkigt ibland för att verkligen kunna uppskatta det roliga. Igår visade sig november från sin värsta (bästa?) sida, regn, kallt, blåsigt och mörkt. Klockan elva kändes som skymning.

Jon hade ingen nöd i sitt lilla krypin.

Jag har som mål att vara ute minst 30 minuter varje dag, det är långt ifrån alla dagar det lyckas, men jag försöker. Igår for vi ut i duggregnet, som snabbt blev till ösregn, vilket ledde till att vi bara fick 15 minuter frisk luft. Jag kompenserar med att vara ute extra mycket idag.

Finlands största massgrav.

Eftersom det inte finns något roligt att se på här på gården, gick vi till den enda intressepunkten inom ett stenkasts radie, en massgrav. Jag tittade på utställningen och tänkte på människans misär en stund. Sedan gick vi hem och fortsatte vår dag.

Färgbad

Igår gjorde jag och Jon gjort något vi aldrig gjort förr. Jag har hört att man måste göra det ibland, för att utvecklas som person eller något liknande trams. Vi har färgbadat.

Det var Luckan som ordnade detta gratis(!)evenemang, en kompis tipsade om det och jag tänkte, varför inte? Tillfället började med att ledaren blåste såpbubblor, och Jon älskade att titta på bubblorna som flög omkring. Alla barnen (totalt var där sex stycken) satt som i trans, allt blev tyst. Sedan hämtade ledaren små vattenballonger, vilka Jon nog lite lekte med, men mest tittade han bara förundrat på de andra barnen.

Till sist började själva "badandet". Färgerna som användes var mangopuré, vinbärskisel och något annat jag inte minns. Jon tittade lite på färgerna, men han var nog inte det minsta intresserad av att uttrycka sin konstnärliga själ. Han tittade bara på de andra babyna som var i full gång. Ibland kände han lite på färgerna, men mest var det jag som försökte locka honom till måleri.

Ganska snabbt blev färgerna kalla, vilket ledde till att Jon blev kall, så då var det dags att sluta. Det var en riktigt intressant upplevelse, men jag tror att Jon hellre äter mat än målar med den.

Där satt den

Igår när vi satt kring matbordet och åt middag satt Jon tyst och snällt i sin matstol. Plötsligt lyfter han på ena skinkan, lägger av en fis, sätter sig normalt igen och småfnissar.

Det råder ingen tvekan om saken, han är släkt med sin morbror.

En gång är ingen gång, två gånger en vana

Min mamma har butiken stängd på måndagar och nu har jag två gånger uttnyttjat det så att jag för Jon hem till henne, och medan de leker och busar far jag ut på en kort löprunda. Det är härligt att få springa mitt på dagen, och jag hoppas att det blir flera gånger. Jon blir glad av att få leka med mommo, och jag blir glad av att få springa. Det är bara stackars mommo som lider, hehe.

 

Det har inte blivit lika mycket löpning som jag skulle önska den senaste månaden. På kvällen har jag svårt att motivera mig, soffan och mys med familjen lockar mer än svettiga löparskor. Jag upprätthåller min kondition, men den förbättras inte nämnvärt.

Bättre sent än aldrig

En ny hylla till väggen, och skötbordet som vi knappast använder särskilt länge till.

För ungefär två månader sen köpte jag lite smått och gott till Jons rum, igår fick vi upp dem på väggen. Ibland går det snabbt här hos oss, men för det mesta går det mindre snabbt. Jag är i alla fall jättenöjd med resultatet, rummet känns mera "ihop" nu.

 

Det finns inget speciellt tema i Jons rum, jag vill bara att det ska vara färggrant och funktionellt. Ugglor har jag förkärlek för så de syns lite här och var. Nu skulle jag bara vilja ha en ny matta och taklampa, så skulle rummet vara klart. Fast, helt klart blir väl ett rum aldrig.

Äntligen krokar på väggen där jag kan hänga en pyjamas och andra föremål under användning.

Såg denna tavla på Ikea och det var kärlek vid första ögonkastet. Ljuvlig!

Simmasimma

Vi har nu babysimmat i två och en halv månad, och nu är Jon otroligt bekväm i vattnet. Han har alltid gillat det, men nu lyser han upp när vi går ner i bassängen. Vi testade på skickdykning för första gången idag, och som allt annat vi testat i vattnet går det som smort. Vid ett tillfälle hade jag på mig simglasögon, så jag kunde titta under ytan när han kämpade sig framåt. Helt otroligt ljuvligt.

 

Jag är glad att vi simmar, även om det ibland känns som mycket pengar för en halvtimme. Jag tror att det verkligen gett en puff i Jons utveckling, speciellt när det kommer till balansen. Då han ligger på golvet och försöker ta sig framåt gör han samma rörelser som han gör i vattnet för att simma.

 

Jag anar att vi kommer att tillbringa en stor del av nästa sommar på stranden.

Lite mer Halloween

Så hade vi november, månaden som känns som årets längsta månad. Grått och dystert är det ute, som sig bör denna månad, men jag är ändå på gott humör. Kanske för att jag nyligen köpt en iPhone 5S åt mig, vilken underbar uppdatering från min gamla 3GS. Materialist, javisst.

 

Jag är nöjd med årets pumpa, den ser sådär passligt elak ut. Jag kommer aldrig att bli någon expert på att skära pumpor, men något bättre blir jag varje år. 

Ute på balkongen står den, och stirrar in på oss i soffan.

Försökte få bild på Jon med pumpan, men kombinationen dåligt ljus och livlig unge är inte det lättaste.

Vitt, nött och lantligt

Tävlingsvinsterna

Jag vet inte om ni har kollat den här bloggen, men jag tycker ni ska göra det. För tillfället pågår bland annat en tävling om några finheter till hemmet. Min vän Linda har en otrolig talang, hon fixar och grejar hela tiden, hur hon hinner med det när hon har två små busar där hemma förstår jag inte. Barnens lekrum är ju helt ljuvligt!

Jag har tänkt fråga Linda om hon skulle kunna tänka sig att fixa upp vårt matbord, men det faller alltid ur minnet. Måste komma ihåg det nästa gång vi träffas.
 

Halloween

Halloween är nog en av mina favorithögtider, kanske för att den varken kommer med stress, måsten eller traditioner. Man kan fira den precis som man vill, om man ens orkar fira den. Godsaker hör ju också dagen till, och det skadar aldrig.

 

Jag har köpt en pumpa som vi ska fixa till lykta idag, tycker de lyser så fint i mörkret. Eftersom det är helt underbart vackert ute idag så for vi ut med Jon för en liten photoshoot. Det gick sådär, han har aldrig haft möjligheten att leka med löv tidigare, så de intresserade mycket mer än kameran. Jag skulle definitivt behöva en assistent.

 

Namnam, gott med löv

De känns sköna mot kinden också.

Okej, när du nu tjatar kan jag väl le mot kameran. Men bara en gång.

Två bilder

Jag kommer ihåg att jag noterade att påslakanet som kom i FPA-lådan kändes ganska styvt i början, jag gillade mönstret men jag var inte förtjust i styvheten. Nu, efter mycket användning och några tvättar, är det otroligt mjukt och gosigt. Vilken kontrast till pyjamasen från H&M, som var mjuk i början men som snabbt blev hård. Båda är gjorda av 100% bomull, men där ser man vilka stora kvalitetsskillnader det kan vara.
 

Idag kom Lasten Suuri Lelukirja, vilket betyder att julen närmar sig. Jag älskade att bläddra i den som liten. Jag bläddrade, valde ut mina favoriter (det fanns något på nästan varje sida) och drömde om en jul där jag fick allt och lite till. Som ni ser har Jon upptagit traditionen med konsumtionshysterin.

 

Den där minen annars, jag smälter varje gång jag ser den rynkande pannan som betyder "tystnad, jag tänker".

Ibland funderar man

Hur lyckas de där småttingarna? Efter att vi ätit mellanmål inklusive majskrokar idag var Jon sådär lagom klottig. Jag tvättade händer och torkade kring munnen men först efter att jag lagt ner honom noterade jag att jag missat ett ställe.
 

Undrar om han tänkte spara den till ett senare tillfälle? Han får ju så lite mat.

Kladdig var den också, fick verkligen tvätta och putsa för att få bort den. Vi som ska på mammaträff idag, inte kan jag ju ha en unge med majs i håret när jag ska träffa nya mammor för första gången.

Ingen vanlig dag

Plättar, stekta av mig, och givetvis sjukt goda.

Idag är det Rogers födelsedag och den firar vi med plättar till frukost och skattjakt. Roger fick olika ledtrådar som tog honom närmare och närmare huvudgåvan, en mysig tröja från DinoDina. Tröjan hade jag gömt i FPAs mammalåda och dit hittade han med ledtråden "Kela nu lite, hej!".
 

Hej, fett!

Jag brukar lägga "lite" lemon curd på min plätt för att sedan rulla ihop den. Gudomligt gott. Att lägga Lemon Curd på plättarna har jag haft dille på sen vi bodde på ett litet Bed & Breakfast på Isle of Skye i Skottland. Där lagade värdinnan sådana plättar till frukost, då var det förstås hemgjord Lemon Curd. Det var nog det mysigaste stället jag någonsin bott på. På kvällen frågade värden ifall vi ville ha fisk till morgonmål, i så fall skulle han stiga upp tidigare och fara ut och fiska. Galet!



En trött Roger i sin nya tröja, som satt helt perfekt på honom förresten. Det är som om Adrian Hammond kläderna skulle varit sydda för honom.

Shopping

Hela familjen var till Salo igår på utflykt. Målet för mig var att köpa kläder åt mig själv, jag skulle behöva lite nya tröjor, allt som finns i garderoben är sådär halvt ofräscht. Vi kom hem med några par strumpor åt Roger och godis.

 

Jag har ofrivilligt blivit en sådan där mamma som bara köper grejer åt sitt barn och eventuellt maken. Fast jag far ut på stan med mål att handla åt mig själv, vandrar jag iväg till barnavdelningen. Kanske för att jag då inte behöver prova. Kanske för att de kläderna är så mycket roligare (och billigare). Vem vet.

 

När jag går i fysiska butiker tänker jag alltid hur utbudet på nätet är så mycket bättre, och att det är lättare att fynda där. Så kommer jag hem och börjar nätshoppa, ganska snart kommer jag fram till att det finns alldeles för mycket på nätet, och att jag ändå vill prova innan jag köper den där fina tröjan. Det är en ond cirkel som leder till att jag aldrig får några nya kläder.

 

Dagens I-lands problem, varsågoda.

Det bästa och det mindre bra

Det jag tycker att just nu är jobbigast med att ha en baby i huset är att jag aldrig får en dag som jag kan tillägna total slöhet. Tidigare kom det dagar (speciellt söndagar) då jag inte ville göra något annat än sitta på soffan, slöspela datorspel och äta glass. Nu kommer dessa dagar också (ganska ofta t.o.m.) men de gör inte att fullfölja. Det finns en liten krabat som kräver att bli matad, kramad och tvättad.

 

En av de roligaste sakerna är att titta på Jon när han sitter med sina klossar och i full koncentration slår dem emot varandra, plockar med dem eller bara känner på dem. Jag älskar att betrakta när hans lilla hjärna tänker. Han är en allvarlig typ ibland, som kan fundera på en liten grej mycket länge.
 

Den här bilden är arrangerad. Det var kväll och han var trött och aningen gnällig. Lite spugel har han på hakan också. Men vi kan ju låtsas att han satt där och lekte för sig själv.

Framtiden

Så var ansökan inlämnad till FPA och anhållan godkänd av chefen. Jag kommer att vara vårdledig fram till tionde maj nästa år. Efter det är Roger pappaledig i sex veckor, varefter det blir sommarsemester. Den riktiga vardagen, med dagis och allt vad det innebär, börjar alltså i augusti.

 

Detta betyder att jag ännu får vara hemma med Jon i sex månader. På ett sätt känns det som en ofantligt lång tid, samtidigt som jag vet att jag måste njuta av varje dag vi har tillsammans. Det känns konstigt hur lite tid jag kommer att få med honom sedan, då jag börjar arbeta.

 

Ingen jämlik delning av föräldraledigheten här alltså. Jag får nästan en evighet hemma med sonen medan Roger blir hemma i ynka sex veckor. Sånt är livet. Men viktigast är att vi båda är nöjda med den här situationen.

Success

Som jag skrev i ett tidigare inlägg funderade jag på hur jag skulle möblera om vardagsrummet så att Jon skulle ha mer plats att rulla runt på. Nu har jag flyttat modulsoffan så att han har en relativt stor plätt mitt i rummet att busa på.

 

Jon har nu hittat kameran. Direkt man drar fram den börjar han le och spexa.

Att flytta om såhär visade sig snabbt vara ett smart drag. Nu vänder han sig mycket oftare och snabbare och han har även börjat dra sig framåt. Här på mattan håller han sig nöjd länge. När han tröttnar på en leksak kravlar han fram sig till nästa grej. Nu kommer Jon också upp på alla fyra, där står han och gungar fram och tillbaka, men krypandet har inte kommit ännu. Som tur, egentligen. Sedan har jag inte en lugn stund här hemma mer.



Kloka tankar

I och med appen Ztory har jag börjat läsa tidningar igen. Bland mina favoriter finns bland annat Kloka Hem, Runner's World, Fitness Lifestyle, Level, Föräldrar och Barn samt Fotoskolan.

 

Igår läste jag i senaste Fitness en intressant krönika av Micael Dahlén. Hans son hade diskuterat hur många chins hans pappa gör med sina skolkamrater. Sonen konstaterar att "den som gör flest orkar göra mest roliga saker". Micael avslutar med "En stark, uthållig, frisk förälder är en förälder som är med, som man kan göra allt möjligt roligt med. En sådan förälder som alla barn vill ha. En sådan förälder vi nog alla vill vara." 

Där slog han huvudet på spiken! Så är det, vi tränar för att orka och har man barn vill man orka umgås med dem. Samtidigt kan man som förälder passa på att vara en bra förebild för sina barn, uppmuntra dem att röra på sig.

Aaah! Vilken utsikt.

Förra sommaren vandrade vi i Great Smoky Mountains. Bland nationalparkens andra besökare såg man inte skymten av de feta amerikanerna som det pratas om. Istället såg vi sunda, glada människor som var ute och njöt av naturen. Speciellt en familj lade jag på minnet, de hade picnic nära en bergstopp och jag tänkte "sådär vill jag ha det någon dag". Om tio år måste vi åka tillbaka.

Alla älskar Rogers rumpa.

Nytt till bokhyllan

Jag var till min mammas butik Frida för att fota lite böcker till Facebook-sidan, och jag kom givetvis hem med något smått till Jon också. Totte bygger samt Barbapapa-bondgården. Vi har redan några Totte böcker i bokhyllan och jag gillar serien, de läses snabbt och där finns trevliga bilder för Jon att titta på. Barpapapa var nytt för mig men den här boken var i alla fall rolig, och mycket färggrann illustrerad.

Jag får lov att klara mig med detta då jag inte slipper till bokmässan.

Tillbaka

Nåja, nu ska vi se om det ska bli någon ordning på bloggandet igen. Nya datorn kom igår och Roger satt uppe halva natten (läs: till kvart över tio) och installerade den. Det känns trevligt att ha en snabb och fungerande dator, jag hade nästan glömt bort hur det är.

 

Det har blivit ganska dåligt med fotandet den senaste månaderna, av någon anledning fotar jag nästan bara då jag fotar för bloggen. Men här följer några guldkorn jag hittade i kameran.
 

Vi är på bloggträff. Nina har just kommit in genom dörren och Jons intresse flyttas omedelbart bort från kameran.

Mera bloggträff. Jon diskuterar vildsint.

Parkhäng en solid lördagseftermiddag.

En glad typ testar sina armmuskler.

Nu noterar jag att hans tunga syns på tre av fyra bilder. Dregel och öppen mun är hösten tema. Hoppas han slutar dregla innan det blir riktigt kallt, vill inte att han ska ha fryst dregel på hakan hela vintern.