Jag fortsätter på det tidigare temat, när jag en gång blivit varm i kläderna och sökt i hjärnan efter minnen från förlossningen.
- Både ett maraton och en förlossning kräver mycket förberedelse, både mentalt och fysiskt. Springer du ett maraton otränad kommer du att avbryta eller må förbaskat dåligt efteråt, en förlossning går dock inte att avbryta.
- Det är bra att ha en plan inför båda, men man måste vara beredd på att ingenting behöver gå som planerat.
- Det gäller att dela upp utmaningen i små delar. Ta en sammandragning i taget, på samma sätt som det underlättar att ta en kilometer i taget, istället för att oja sig över allt som finns kvar.
- Enligt vad jag läst förbrukar man lika mycket kalorier under ett maratonlopp som under en normallång förlossning. Vad som kräver mer av kroppen kan jag inte säga.
- Känslan när man kommer i mål efter 42 kilometer är underbar, men den kan inte ens nästan mäta sig med känslan efter att ha fött sitt eget barn. Tyvärr.
- När utmaningen slutförts är första tanken: aldrig mer! Efter ungefär tre månader börjar man tänka: hmm, när ska vi göra nästa?
 |
| Jag som kommer i mål på Östersjömaraton. |
Hihih! Kul liknelse. Kan tänka mig att det är sanningar även om jag bara provat på maratondelen. :) Jag får återkomma på den andra delen nån gång då/om det begivit sig. :)
SvaraRaderaJa, det får du, ska bli spännande att höra hur du ser på saken. Jag glömde förstås smärtan, och väggen! Den finns helt klart i båda.
RaderaSköterskorna/barnmorskan sa precis samma sak åt mig efter förlossningen att det är lika påfrestande som att springa maraton..Och det där tre månader efter stämmer inte riktigt i mitt fall..Under förlossningen svor jag alla karlar så långt som pepparn växer och sa att de får sy fast mig helt, aldrig skulle jag göra om detta..och när barnet var fött var jag så vimsig av lycka att jag sa att jag skulle kunna föda en till fast med det samma..De gapskrattade åt mig och påminde mig om vad jag hade sagt nån timme tidigare...Nå, det blev inga nya omgångar :-)
SvaraRaderaRitva N
Jag tror i alla fall att nästan alla säger i något skede att de aldrig mer ska utsätta sin kropp för påfrestningen.
RaderaJag fick det suveräna tipset inför min första förlossning att tänka att man har en stor hög med sammandragningar. För varje sammandragning minskar högen. Lika har jag tänkt när jag sprungit halvmara. För varje kilometer minskar högen med kilometrar :)
SvaraRaderaPrecis! Vi tar en nu så är vi närmare målet, den taktikten fungerar alltid.
RaderaJag vet inte hur det känns efter ett maratonlopp men dagen efter förlossningen hade jag så sjukt i varenda muskel i kroppen att jag knappt kunde gå. Jag antar att jag inte skulle kunna gå efter ett maraton :D
SvaraRaderaKarin
Sant! Problem att gå dagen efter stämmer för båda. Efter förlossningen tyckte jag nästan att det var jobbigast att sitta, det problemet hade jag inte efter maraton.
Radera