Igår fick jag Jon att skratta alldeles själv, utan någon lustig pappa i närheten. Vad var det som utlöste skrattet? Jo, kisikisikisi, precis som Viggo. De verkar ha lite samma humor, en trasa i ansiktet är också oerhört populärt här hos oss. Eller så är jag bara fantasilös och lyckas inte komma på egna lekar, mycket enklare att stjäla andras.
Förutom gurglande skratt börjar man märka att Jon har utvecklas mycket de senaste veckorna. Han är mera med, följer med vad som händer runtomkring honom och är road av alla leksaker i babygymmet. Nu orkar han också vara vaken lite längre stunder.
 |
| Med huvudet på sned filosoferar Jon |
Ibland när jag lägger honom i sängen vill han inte alls sova. Han följer mycket hellre med allt som händer runtomkring. Då brukar jag låta honom ligga där en stund, medan han tittar på mobilen, skrattar för sig själv och sparkar bort täcket. Jon är så härlig just nu! Jag älskar att han följa med hur han utvecklas till en person.
Haha! Dom tycks helt klart mycket gemensamt; roliga pappor och samma humor :)
SvaraRaderaDet är så roligt att se hur dom ändras och blir medvetna om sin omgivning! Men tillika är det lite ledsamt att tiden går så snabbt.
Ja, visst känns det lite vemodigt. Speciellt eftersom det råder en sådan dimma över den här första tiden, jag kommer inte ihåg mycket från de första veckorna. Därför är det bra att ha en blogg, då kan man gå tillbaka och leva om fina minnen.
Radera