Dagen efter

Vi hade en riktigt lyckad dag igår, och jag är glad att vi for med. Jag tror inte att vi kommer att ge oss ut på någon liknande färd snart, Jon är definitivt inte gjord för längre bilresor. Han vill inte alls sova i bilen, fast han är hur trött som helst tar det alltid närmare en halvtimme innan han somnar. När han väl somnat sover han sällan någon längre stund, allt från gropar i vägen, plötslig fartväxling eller andra störande moment gör att han vaknar direkt.

Amningen och blöjbyten gick fint, det fanns faktiskt prima skötbord på alla ställen vi stannade. Jag var ändå glad att vi hade eget underlag med (kom med skötväskan), jag skulle inte velat sätta ner Jon på vissa ställen.

Vi startade åtta på morgonen, och var hemma lite över sju. Under denna tid hade Jon inte sovit längre än 30 minuter i ett sträck, så ni kan tänka er att han var trött. Han gnällde inte alls under färden till en början, det var först i Lojo, 45 minuter hemifrån, som han började bli riktigt ledsen. Jag var rädd för hur natten skulle gå, men han var så slut att han sov 6 + 4 timmar inatt, endast en 5-minuters matning 2-tiden. Jag tackar och tar emot.

Jag skulle gärna blogga mera och visa ett foto eller två, men vår förbaskade dator krånglar, så jag gör allt från iPaden, vilken inte är det bästa bloggverktyget. Istället blir det storstädning, på söndag har vi namnfest och då måste lägenheten givetvis vara tiptop. Eller något.

Typiskt

Jag har flere ombyten för Jon, extra filt, snuttetrasor och blöjor i mängder. Tror ni inte att jag, efter en timme på vägen, lyckas klotta ner mig själv, den enda personen som inte har extra kläder?

Nu får jag gå med mjölkfläck på tröjan resten av dagen. Yee, som om jag inte skulle hata stanken av mjölk tillräckligt redan. I och för sig, vill man se det positiva kunde jag ta tillfället i akt och shoppa något nytt...

Dagen som gått

Idag har vi haft en riktigt mysig dag med mycket umgänge, gästerna har avlöst varandra hela dagen. Det är skönt med sådana dagar ibland, fast jag är en person som behöver mycket tid för mig själv. 

Mitt på dagen hade vi rådgivning, och vi kunde konstatera att Jon fortsätter att växa så det knakar. Han väger nu, som 10 veckor gammal,  6100 gram och är 61,2 cm lång, inte undra på att jag inte tycker att han är så mycket spädis mer. Han fick rota-vaccin, så jag är lite nervös ifall han får några obehagliga biverkningar. Imorgon åker vi på Road Trip, inte så kul med bebis med diarré på en längre bilfärd. Någon som har en aning om hur snabbt biverkningarna av vaccinet kommer, om de kommer?

Sonen snarkar i spjälsängen till höger om mig och maken på vänstersida, så kanske det är dags för mig att sluta blogga och följa deras exempel. 

Morjens

Åldersrekommendation: 15+
Antal spelare: 2-6 (spelar ni som par eller lag kan man spela i princip hur många som helst)
Tidsuppskattning: 60+ minuter

Det är svårt det här med finlandssvenska produkter, jag vill tycka om dem, för det är ju finlandssvenskt. Vi måste liksom hålla ihop och stöda varann.

Spelet är ett frågespel om svenskfinland. Jag vill nästan kalla det ett skvallerspel, med frågor om vem som är vem och vad som är vad. Det finns två kategorier av frågor, lätta och svåra, men för att vara ärlig har jag inte märkt så stor skillnad. Frågorna är delade i olika teman och hela upplägget är väldigt klassiskt frågespel, med   en extra bonus, tsägä-korten.

Jag är urdålig på detta spel, kan jag svara på en fråga av tio är jag nöjd. Jag förklarar bort det med att frågorna är svåra, om du inte råkar känna till just den specifika sak som frågas efter. Som exempel på lätt fråga, Vilken f.d. fotomodell, sedermera skulptör, är känd för sina sensuella kvinnofigurer? Mitt svar: ingen aning. Sedan när det kommer frågor gällande Ekenäs eller vem som är rektor för Yrkeshögskolan Novia, blir det lättare.

Vi har en gång plockat fram spelet på en fest med cirka 15 personer, med blandad kännedom om världen. Jag ställde frågorna på kortet och alla fick svara, men inte ens då kunde vi svara på så mycket mer än varannan fråga. Endast en gång har jag spelat med ett par som lyckades svara på fråga efter fråga, men dessa två är nästan övermänskliga när det kommer till kunskap och finlandssvenskt mingel.

Köp gärna, för det är alltid bra att understöda finlandssvenskt, men särskilt kul är det inte att spela. Den orange lådan piggar dock upp spelskåpet, så någon nytta har det.

Nästa vecka: Carcassonne

Med mommo

Jon gillar sin mommo. Han får många presenter, hon busar med honom så mycket han orkar och när han är med henne får han göra vad han vill. Precis så som det ska vara med mor- och farföräldrar.

Idag matchade de t.o.m., naglar och body i samma fräscha vårkulör

Att fara eller inte fara

Roger har ärende till Mikkeli (vet att det heter S:t Michel på svenska men det låter ju bara konstigt) i veckan och jag har funderat ifall hela familjen borde göra en liten Road Trip. Det är ungefär tre och en halv timmes bilfärd enkelväg, så det skulle betyda väldigt länge i bilen och bilstolen för Jon.

Jag tycker att det skulle vara roligt att fara med, eftersom det alltid är kul att se lite av Finland och det är skönt att komma bort och göra något annat ibland. Jag är lite orolig att vi ska få problem med Jon, att han inte vill sova tillräckligt eller att han inte äter ordentligt medan vi är borta. Att byta blöja i bilen eller någon pit stop är inte alltid det roligaste heller.

Vad har ni för erfarenheter gällande längre bilfärder med bebisar? Vad borde jag tänka på?

Gästbok

Inför nästa veckas välkomstfest tyckte jag att det skulle vara trevligt med en liten gästbok där sonen får lära sig några visdomar från nära och kära. Bläddrade i denna i Stockholm i november, men så blev jag snål och lät bli att köpa den. När jag senare hittade den på Adlibris var jag bara tvungen att slå till.

Boken är så fin, och rolig. Många kluriga frågor som gästerna ska få fundera på. Jag tror att det kommer att vara kul för Jon (och för mig) att läsa alla svar i ett senare skede av livet.

Vi avslutar med en bild på Jon, som är mycket road av boken. Men sen igen, han är road av det mesta nuförtiden. Sprattlar ständigt på, så det är omöjligt att få en skarp bild på honom. 

Listan

Jag vill också!

1. Var är din mobiltelefon?
-Brevid tangentbordet, närmare kan den inte vara

2. Var är din andra hälft?
-I duschen

3. Ditt hår?
-Lossar. Jag hoppas att jag har något kvar efter att jag slutat amma

4. Ditt humör?
-På topp!

5. Din dagsplan?
-Har absolut inga planer för kvällen. Om jag orkar bakar jag kanske lite muffins (mer provbak inför namngivningsfesten).

6. Det bästa du vet?
-Choklad. Och min familj förstås, dem glömde jag.

7. Din dröm i natt?
-För en gångs skull kommer jag inte ihåg. Vanligtvis jagar jag zmbien eller så jagar de mig.

8. Ditt livsmål?
-Förbli lycklig

9. Rummet du är i?
-Datarummet / babyrummet

10. Din hobby?
-Brädspel, löpning och choklad

11. Din skräck?
-Zombien

12. Var vill du vara om sex år?
-Med familje, i vårt vackra hus

13. Var var du igår kväll?
-Hemma. Tittade på film, Jack Reacher.

14. Vad är du inte?
-Pryd

15. En sak du önskar dig?
-Ett rött nagellack så att jag skulle kunna laga sommarfina fötter

Andra turen

Idag vågade jag mig ut på en länk igen. Kroppen var öm efter gårdagens styrketräningspass, men vad är bättre än lite cardio för att bota muskelvärk?

Glada ben och skor före turen.

När jag stod ute på gården och väntade på att pulsklockan skulle hitta sina GPS-signaler spritte det i mig av glädje. Jag skulle få springa igen! Marilyn Manson hejade på mig i öronen och jag höll telefonen hårt i handen, ifall en viss pojke skulle bli hungrig där hemma. Planen var att gå 4 minuter, springa 6 minuter, gå igen 4 minuter osv. Jag skulle börja med att gå, värma upp lite, tänkte jag. Men Marilyn Manson skrek Fight! Fight! och jag kunde inte gå, så jag sprang iväg.

Sprang i Galoppskogen, var jag lärt mig älska löpningen

Med ett stort leende på läpparna for jag fram. Benen kändes lika lätta som tidigare och jag njöt. Sprang åtta minuter och inte sex som jag skulle, men jag tänkte att jag skiter i alla minutrar och bara springer när det känns så bra. De övriga varven kunde jag hålla band på mig och höll mig till sex minuter löpning. Det kändes bra hela vägen, men nu kan jag berätta att jag har ganska möra ben. 6,73 kilometer och 49 minuter blev det totalt.

Selfie i dörrfönstret till trappuppgången

När jag kom hem lagade mannen i mitt liv ugnsforell med nypotatis, jättegott!

Mätt och lycklig blir man av detta

Som ett brev på posten

Förmiddagen började på samma sätt som gårdagen, skrik och gråt och matvägran (från Jons sida då, jag matvägrar aldrig). Jag kände mig lite nedstämd, så som man känner sig när den man älskar är ledsen.

Så märkte jag att det var ett paket utanför min dörr! Jag väntade inget paket och rev upp det, spänd av förväntan (älskar att få ovänta paket). Mina fina arbetskamrater i Vasa hade skickat ett underbart paket med många finheter. 

Bilden blev lite ur fokus men jag har redan ätit upp hälften av chokladen så jag kan inte ta en ny

Paketet vände min dag. Solen började skina, jag gick ut på en skön och lugn promenad med Jon och njöt av det varma vädret. Hämtade ett paket med två böcker från posten, kom hem, tränade så svetten lackade och nu sitter jag här och känner ro i själen igen. Snart tror jag det blir ett glas vin, såhär fredagen till ära. 

Tusen tack!

Mobilen

Idag har vi haft en lite sämre dag. Jon har gråtit och skrattat om vartannat, han har gråtit mer idag än någon dag tidigare och det tär på mitt hjärta. Jag hatar att se honom ledsen och vill göra allt i min makt för att det ska bli bättre. Som sagt har han inte varit ledsen särskilt ofta, så jag är jättedålig på att lugna ner honom. Märkte idag att en fitnessboll jag nyligen köpte hade en funktion jag inte tänkt på, att ha honom i famnen och skumpa på den lugnar ner honom. Ett litet tips från mig till er!

Igår fick vi äntligen upp mobilen och den gick hem direkt. Där ligger han i sin säng med stora ögon och diskuterar med clownerna som snurrar. Färgerna är perfekta, precis sådana som bebisar tycker om att se på och just de färger jag inrett barnrummet med. 

Mobilen har min mamma sparat åt mig i sin second hand butik Frida i cirka 25 år. Där har den hängt och väntat på det första barnbarnet. Hur gammal den är har jag ingen aning om, men det skulle vara intressant att veta.

Mera kropp och träning

Jag var på länk igår, min första sedan förlossningen. Det var så jävla skönt, jag grät faktiskt av lycka under turen, så glad var jag över att min kropp fortfarande kan. Vilken härlig känsla det är, att sätta ena foten framför den andra.

Så kom jag hem, läste blogginlägg om kroppar, scrollade igenom brunheten och fick dåligt att vara. Jag ville dela med mig av min lyckade springtur, men efter att läst allt detta for luften ur mig. Min första tanke var, jaha, nu får man inte träna mera heller. Jag vet att det inte är det som menas, men så känns det. När jag bloggar tänker jag hela tiden på vad som är OK att skriva och vad som inte är det. Jag funderar alldeles för mycket på vad andra ska tänka om det jag skriver, istället för att bara vräka ur mig första bästa tanke.

Ni ser sällan foton av mig här på bloggen, delvis för att jag inte tycker att jag är intressant att se på och delvis för att jag inte alls är fotogenisk. Jag fotar hellre andra och annat.

Tillbaka till träningen. Jag har tränat för att bli smal och få en tonad kropp. Varje gång jag gör det ger jag upp efter några veckor, resultaten kommer inte snabbt nog. Jag har tränat för hälsan, och gör det i viss mån fortfarande, jag vill gärna ha en stark kropp ännu när jag är pensionär. Det jag på riktigt tränar för, är för att det är roligt att springa. Skulle jag träna för hälsan skulle jag variera träningen mera, nu har jag väldigt svårt att motivera mig till t.ex. styrketräning.

Jag älskar att springa, jag älskar att träna inför ett lopp, utmana mig själv, sätta nya mål och klara av dem. Känslan att springa i mål efter 42,2 kilometer är så otroligt skön. Jag älskar också att skryta om löpandet, lägga upp rutter på Facebook och berätta hur jag en kall söndagmorgon stack ut på en 20 kilometers länk.

Skulle jag träna för en snygg kropp skulle jag inte sitta här nu och äta godis. Fazers bästa. Sparar Kiss-Kiss till sist för de är absolut godast. 

Village

Så hade vi tisdag igen, vilket betyder ett nytt spel. Denna gång blir det min brors spel, som jag köpte åt honom till julklapp, Village. I vår familj köper vi nämligen julklappar som vi egentligen vill ha själv. Jag har inget foto på lådan, men ni kan se hur spelet ser ut här. 

Åldersrekommendation: 12+

Antal spelare: 2-4

Tidsuppskattning: 75 minuter

Spelet går ut på att bygga prestige till din familj. Tiden går, någon i släkten dör, nya generationer föds och livet snurrar på. Du ska göra dina gubbar kända i byn, kanske satsa på en karriär i stadshuset eller varför inte vandra den andliga vägen? Mycket kan hända, du har ett visst antal turer på dig, så blir det högmässa och det börjar en ny "årstid". Spelet är slut när gravgården eller byaboken är fylld med prestigefyllda gubbar*.

När du får reglerna förklarade för dig för första gången förstår du förmodligen ingenting. Det är gubbar som dör, gubbar som reser, högmässa och bondgårdar. Det tar som tur inte många turer att bli varm och kläderna, och sedan är det bara att njuta. Jag älskar att det finns så många olika saker att satsa på i detta spel, man kan fokusera på en sak eller försöka sig på allt. Endast lite tur ingår i spelet, det är med långsiktigt tänkande och bra planering som du vinner. Det gäller förstås också att hålla ett öga på vad de andra spelarna sysslar med.

Ett bra och mångsidigt spel, jag kan varmt rekommendera detta. Nästa vecka blir det Morjens.

*Här vill jag påpeka att vi kallar figurerna gubbar, det är givetvis både kvinnor och män, hur skulle annars nya generationer komma till?

Boken, fortsättning

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg har jag fått Barnaboken, och jag har litet börjat läsa i den. Mest pga undehållningsfaktorn. Där finns en massa intressant, det märks verkligen att boken skrevs för 30 år sedan.

Roligast var det nog att läsa hennes tips om hur man får tillbaka sin platta mage och dietråden. Den platta magen får du genom att snöra in dig i korsett efter förlossningen, och hålla kvar den i en månad. "Sedan dess har jag alltid snört mig, två, tre dagar efter mina förlossningar, i gammaldags hederlig korsett med hyskor, hakar och stålfjädrar. Natt och dag har jag burit korsetten under en månads tid".

Hennes råd gällande maten är att skippa en måltid under dagen, och istället dricka ljummet vatten (halvliter- en liter). Det låter ju klokt.

En sak som jag tog till mig som Anna Wahlgren skriver om är hur man ska förhålla sig till bebisen. Istället för att ändra sitt sätt att leva och ge signalerna "din värld är min" till babyn, ska man svänga och tänka "min värld är din". Låta babyn (och senare barnet) ta del av ens liv, vardagliga sysslor och veckoslutspåhitt. Klart att man måste följa barnets villkor, men allt behöver inte kretsa kring barnet. 

Det här tror jag på. Hela familjen ska kunna leva tillsammans, allas behov är lika viktiga. Man måste våga leva och göra saker fast man har barn. Annars kan det straffa sig genom att man senare skyller på barnet, att hen tagit ens liv.

Tegelstenarna i min hylla

När jag läste detta inlägg kunde jag inte annat än utmana mig själv. Så fräck är jag, liksom.

Detta skulle utföras:

-Visa upp de fem tjockaste böckerna som står i hyllan som du har läst

-Visa upp de två tjockaste böckerna som står i hyllan som du inte har läst

Helen of Troy av Margaret George. 755 sidor. Härlig bok, där Margaret skriver om legenden om världens vackraste kvinna som orsakade ett mycket blodigt krig.

Breaking Dawn av Stephanie Meyer. 702 sidor. Den här boken behöver knappast presenteras? Bästa delen i serien, om ni frågar mig.

Harry Potter and the Goblet of Fire av J.K. Rowling. 796 sidor. Nästan alla böcker om Harry Potter är tegelstenar, men detta är den tjockaste.

A Storm of Sword av George R.R. Martin. 1177 sidor. Skulle jag gjort denna utmaning helt rätt skulle nästan alla böcker jag räknat upp varit från denna serie. Jag fuskar dock och visar den tjockaste. Har läst alla fem och väntar med iver på sjätte.

Elizabeth I av Margaret George. 671 sidor. Mera George, hon är en av mina favoritförfattare, leverar alltid intressanta tegelstenar.

Så till dem jag inte läst:

The Hunt for Atlantis av Andy McDermott. 627 sidor. Bytte denna till mig på en bokbytarmarknad för en tid sedan och har inte ännu orkat läsa den.

Emma av Jane Austen. 584 sidor. Håller just nu på att läsa denna, ni ser bokmärket. Helt okej, men ingen höjdare. Kanske därför det tar sin tid.

Jag älskar tegelstenar, om det är en bra bok för den gärna vara jättetjock. Korta böcker blir jag bara frustrerad av, de slutar så snart jag kommit igång. Eftersom jag inte egentligen blivit utmanad utmanar jag heller inte vidare. Den som vill kan utmana sig själv, som jag.

Gangsters

Igår mellan ishockeymatcherna (besvikelser båda två) tittade jag på Gangster Squad. Jag hade inga höga förväntningar, men jag gillade filmen. Det var länge sedan som jag tittat på en film från början till slut utan att plocka fram iPaden eller telefonen för att kolla mejl, bloggar eller Instagram. Förstås, en film med Ryan Gosling och Emma Stone kan inte bli riktigt dålig (tänker nu på underbara Crazy, Stupid, Love). Att Ryan Gosling bar kostym och hatt höjde dregelfaktorn ytterligare.

Jag älskar filmer som utspelar sig runt den här tiden. Alla människor är så otroligt sexiga, fast de bolmar på som skorstenar (synnerligen avtändande).

Halvflytt

Idag har Jon sovit första gången i sitt eget rum. Jag vill nog fortfarande ha honom med oss på natten, men det är skönt att ha spjälsängen på sin rätta plats om dagarna. Det är behändigt när hans säng har hjul, så det är bara att rulla honom dit vi vill ha honom. 

Hela dagen har jag kämpat för att få hans rum mer babyvänligt och mindre arbetsrum. Plockat med nallar och röjt bland allt skräp vi samlat på oss i detta rum. Jag känner mig nöjd med resultatet, det enda som saknas just nu är mobilen jag fått av mamma. Borren vi hade lånat ville inte riktigt in i vårt tak, men förhoppningsvis får vi det fixat inom nästa vecka.

Urgulliga lakan. Grodor gör livet roligare. 

Jons första bilar, en gåva från faster med familj.

Fortfarande finns det en stor, ful dator i rummet, men  fokus ligger inte längre på den.

Mera baby, mindre teknik. Mission accomplished.

Debuter

Känner ni? Hur hela finlandssvenska bloggosfären dallrar av sommarkänslor? Snart orkar ingen blogga mera, istället tillbringar vi dagarna på en solig strand ätandes glass. Det där att sätta sig framför datorn för att skriva något klipskt eller skojigt blir ett minne blott. Jag ska försöka blogga aktivt under sommaren, men vi ska se hur det går.

Det jag skulle skriva om är våra sommardebuter. Jag har första gången gått ute med t-skjorta idag, och svetten rann ändå. Första lunchen ute har det också blivit, på Piazza. Deras salladsbord är härligt, fräscht och gott.

Utsikten på Piazza kan man heller inte klaga på, men bildkvalitet kan man.

Nu har även lillkillen fått ha på sig kortärmat för första gången. Han var helt svettig när vi kom hem, fast jag bara hade han i FPA sovpåsen. Ååh så härligt med sommarvärme!

Ikväll ska vi grilla för första gången i år. Kära vänner och en hel hög med underbara ungar ska komma hit. Tur att vi kan vara ute. Jag älskar den här tiden på året, Linn beskriver det så bra, den där känslan när allt ännu är framför oss. Vi har hela sommaren att se framemot, planer görs och om 20% genomförs kan man vara nöjd.

Något som gör en bloggande hemmamamma glad

Yttepyttesmå strumpor på tork i solskenet. Vilka är dina glädjespridare i vardagen?

Eftergranskning

Idag, åtta veckor efter förlossningen, var det då dags för eftergranskning hos läkare. Allt var lyckligtvis bra och jag fick OK att börja springa. Läkaren tyckte inte att jag skulle börja springa maraton direkt, men lungt och sansat skulle jag få börja. Bara mina nya skor kommer sticker jag ut, det kommer säkert att vara urtungt, men sånt är livet.

Nu kan jag ärligt säga att det är som om kroppen aldrig skulle ha varit med om en förlossning. Jag känner mig stark och kry, helt som tidigare. Det är otroligt hur snabbt kroppen återhämtar sig efter en så stor påfrestning. Jag vägde ungefär samma idag som jag vägde vid första besöket på rådgivningen, vilket känns bra. Det är inte den vikt jag trivs i, men så snart jag kommer igång med träningen på allvar kommer nog vikten att stabiliseras där den är van att vara. 

Jag vet att jag lovade före förlossningen att berätta om mina förlossningsupplevelser, och jämförelse med ett maraton. Jag har haft det i tankarna hela tiden men jag har inte orkat prioritera tid till det ännu. Det kommer, när jag orkar.

Ett foto i timmen (nästan)

Jag har länge planerat, drömt och funderat på detta. Igår kändes det som om det var dags, ett foto i timmen försökte jag mig på och lyckades sådär. 

Dagen började nio-tiden när jag försökte, som många gånger tidigare, fånga Jons leende på bild. Inte det lättaste kan jag berätta, men idag gick det vägen. Det riktiga stora flinet döljdes av en arm, men ett busigt leende fastnade bättre.

En timme senare sov sonen, och jag stod i köket och skar upp frukt till gästerna som var på kommande. En gammal studiekompis och hennes son som är två dagar äldre än Jon var här under förmiddagen och det var så kul att umgås med någon i samma situation. Vi pratade så ivrigt om kakkablöjor att jag glömde kameran i några timmar.

Följande bild är tagen klockan ett, då jag stack ut på en powerwalk i solskenet. Det var så varmt att en sovpåse och filt räckte till för att hålla Jon varm. Jag tror faktiskt att han var precis passligt varm, det händer inte ofta. 

Klockan två gick jag förbi min arbetsplats och kunde konstatera att det inte är så tokigt att vara mammaledig en vacker dag som denna. Det är underbart att man kan sticka ut och gå när solen skiner, istället för att sitta inlåst på ett kontor dagarna i ända. 

Under promenaden sökte jag ständigt efter backar att höja pulsen i. Denna är en av de bästa, och fick min puls upp till 180. Det var härligt att känna svetten i pannan under promenaden, att svettas gör mig lycklig.

Efter fyra kom mannen i mitt liv hem och stekte lax till middagen. Detta är en av mina absoluta favoritmåltider, skulle kunna äta stekt lax hela tiden. Curly fries är inte heller fy skam.

Fem-tiden var det dags för efterrätt. Den andra halvan av Fazers blå slukades i god fart av undertecknad.

En timme senare dags för amning och rapning av sonen. Jag skötte amningen och maken rapningen, vi har märkt att det fungerar bäst så, han har inte riktigt lyckats amma ännu.

Sonen somnade och sju-tiden slötittade vi på Friends. Jag drack Coca Cola och njöt av tillvaron.

Efter åtta var det dags för pyjamas, lite ishockey och sedan godnattsaga. Slutet gott, allting gott.

Älskar att bo här

När sommaren närmar sig känner jag den som störst, kärleken till denna stad. När jag var i tonåren sade jag tusen och en gånger att jag aldrig skulle bo kvar här. Jag ville bort, bort, bort. Ett år har jag bott i USA, ett år i Skottland och övriga livet här, i Ekenäs. Och jag kunde inte drömma om ett bättre ställe. Idag blev jag påmind om varför. 

Närheten till naturen, och vitsipporna som skvallrar om att det snart är sommar.

Vattnet. Att aldrig vara längre än 10 minuter från närmaste sandstrand gör mig lycklig.

Jag hoppas att Jon kommer att uppskatta staden (eller stadsdelen är det egentligen) lika mycket som jag när han blir äldre. Ekonomin må krisa, men det bryr vi oss inte om just nu.

Ingenious

Åldersrekommendation: 10+
Antal spelare: 1-4
Tidsuppskattning: 45 minuter

Här, mina kära vänner, har ni ett spel där ni verkligen kan bråka med medspelararna. Jag skulle nästan säga att det är lika viktigt att hålla koll på vad dina vänner gör som vad du själv har på brickan. 

Du lär dig spelet i ett nafs, lägg ut färgade brickor mot varandra för att samla poäng. Den färgen du har minst poäng av, är den färgen som räknas till resultatet. Alltsom oftast fokuserar spelaren på några färger, och glömmer helt bort en viss färg innan det är för sent, och de andra stängt av tillgången till den färgen.

Spelet kräver en skarp hjärna, så ni kan tänka er att det inte gick så bra då jag spelade med min mammahjärna. En omgång tar inte länge, runt 30 minuter, och det är ett perfekt spel att plocka fram efter att man spelat något mer tungrott spel, eller tillsammans med ett glas vin vid slutet av kvällen.

Här får ni ännu ett bonusspel jag spelade förra veckan: Lingon, lådvin och långkalsonger. I spelet svarar spelarna på frågor om hur typiskt svenska de är. Här är det svårt att säga vem som är vinnare, den med flest poäng är den typiska svensken, men vem vill vara det, egentligen? Exempel på fråga: har du påsar hemma som du tycker är lite för "fina" för att användas till soporna?

Spelet är nästan lite beroendeframkallande, vi drog fråga efter fråga efter fråga, svårt att sluta. Tack P, för introduktionen.

Nästa vecka: the Village

När kan jag börja springa?

Jag blir galen. Har sökt information på nätet om när det är säkert att börja springa efter en förlossning. Jag hittar lika många åsikter som jag hittar svar, alla säger olika saker. Olga säger att nyblivna mammor bör vänta åtminstone sex månader, eftersom risken är stor för livmoderframfall. Andra skriver att det är helt okej att fara ut efter sex veckor om man mår bra. 

Idag skriver de i HBL att "Nyblivna mammor mår bra av att springa" där en medicine doktor säger bland annat att "Framfall har inget att göra med motion." Jag känner mig så osäker i denna fråga, och det finns oerhört dåligt med information gällande detta. Jag vill såklart inte utsätta min kropp för onödiga risker, men samtidigt skriker mitt inre efter att få fara ut och springa. Jag mår bra när jag får vara i spåret, och mår jag bra, mår babyn bra och då mår alla bra.

På onsdag, i övermorgon, har det gått åtta veckor efter förlossningen, och då ska jag besöka läkare. Om hon säger att allt ser bra ut, vågar jag kanske så småningom ta mig ut i spåret. Jag har beställt nya löparskor, ett par Noosa, Liza har skrivit så mycket fint om dem att jag ville testa. Bara de kommer ska jag fara ut, försiktigt, försiktigt och konstant lyssna på min kropp. Vi får se vad som händer.

Roger fuskade och hämtade en bukett åt mig igår på eftermiddagen. Fy skäms men ååh så vackra de är.

Första morsdagen

Istället för att ha gåvor åt varandra på mor- och farsdag bestämde vi med mannen att satsa på en trevlig frukost. Det finns inte så mycket bättre än att få sätta sig vid ett dukat frukostbord en söndagmorgon. Gåvorna får Jon stressa över sedan när han blir tillräckligt stor. 

Nu tänker jag fortsätta njuta av morsdagen med att spela lite dataspel, det har jag inte gjort sedan sonen föddes. 

Boken

Lite kvällsläsning såhär morsdagen till ära.