Mera kropp och träning

Jag var på länk igår, min första sedan förlossningen. Det var så jävla skönt, jag grät faktiskt av lycka under turen, så glad var jag över att min kropp fortfarande kan. Vilken härlig känsla det är, att sätta ena foten framför den andra.

Så kom jag hem, läste blogginlägg om kroppar, scrollade igenom brunheten och fick dåligt att vara. Jag ville dela med mig av min lyckade springtur, men efter att läst allt detta for luften ur mig. Min första tanke var, jaha, nu får man inte träna mera heller. Jag vet att det inte är det som menas, men så känns det. När jag bloggar tänker jag hela tiden på vad som är OK att skriva och vad som inte är det. Jag funderar alldeles för mycket på vad andra ska tänka om det jag skriver, istället för att bara vräka ur mig första bästa tanke.

Ni ser sällan foton av mig här på bloggen, delvis för att jag inte tycker att jag är intressant att se på och delvis för att jag inte alls är fotogenisk. Jag fotar hellre andra och annat.

Tillbaka till träningen. Jag har tränat för att bli smal och få en tonad kropp. Varje gång jag gör det ger jag upp efter några veckor, resultaten kommer inte snabbt nog. Jag har tränat för hälsan, och gör det i viss mån fortfarande, jag vill gärna ha en stark kropp ännu när jag är pensionär. Det jag på riktigt tränar för, är för att det är roligt att springa. Skulle jag träna för hälsan skulle jag variera träningen mera, nu har jag väldigt svårt att motivera mig till t.ex. styrketräning.

Jag älskar att springa, jag älskar att träna inför ett lopp, utmana mig själv, sätta nya mål och klara av dem. Känslan att springa i mål efter 42,2 kilometer är så otroligt skön. Jag älskar också att skryta om löpandet, lägga upp rutter på Facebook och berätta hur jag en kall söndagmorgon stack ut på en 20 kilometers länk.

Skulle jag träna för en snygg kropp skulle jag inte sitta här nu och äta godis. Fazers bästa. Sparar Kiss-Kiss till sist för de är absolut godast.